Förvirrade hundar

Dagens tanke: Man vet att man har hållit på med bildbehandling för mycket när man drabbas av halsont på natten, börjar drömma om att man försöker redigera bort det med Photoshop och blir arg när man inte lyckas.

Andra exempel (inte mina!) av hållit-på-för-mycket-med-visst-stuff drömmar inkluderar:

- Att inte kunna vakna eftersom drivrutinen för ögonlocken inte laddades korrekt.

- Att inte kunna vakna förrän en lösning på integral över kudden hittas.

Om någon undrade vad den obskyra referensen till förvirrade hundar i mitt första inlägg handlade om, så är den teori som jag framförde någon gång. Den gick ungefär så här:

Tiden existerar inte. Allt händer/har hänt på en och samma gång. Att vi uppfattar saker som om de hände sekvenciellt är bara en konstruktion av vår hjärna som med hjälp av denna förmåga (handikapp?) delar upp saker i hanterliga mängder och skyddar oss från att bli överbelastade av tyngden av allt på en gång. Vidareutveckling: tänk om det är en av sakerna som skiljer oss från djur? Har ni sett hur hundar ser ut när de kommer in i ett rum? Viftar lite tveksamt på svansen, ställer sig mitt i rummet och tittar lite förvirrat på alla närvarande, som om de undrade "har jag varit här nyss, eller inte?". Om allt händer på en gång för dem så skulle det förklara deras förvirrade uppsyn.

Den teorin blev inte långlivad, den falsifierades direkt av Pelo som påpekade att hundar ser förvirrade ut eftersom andra hundar luktar dem i baken. Case closed, tack Pelo.

Tymons framsteg: Lärt sig att koppla av (se bilden).