fredag, januari 28, 2011

Hemlisar

När jag skulle handla julklappar (ja, jag vet att jag ligger efter med skrivandet) så skulle en av dem hämtas ut på... ja, det heter inte posten numera... utlämningsstället. Förresten, heter det verkligen "utlämningsställe"? När jag hör det ordet så får jag genast associationer till gamla spionthriller när man skulle byta spioner med varandra på gränsen mellan Öst- och Västtyskland. Hur som helst - jag passade på medan jag var och handlade med barnen och insåg misstaget först när de gjorde väldigt stora ögon när de såg paketet. Det syntes tydligt vad det var.

- Woooow! Är det här till dig??
- Hoppsan, tänkte jag. Det här kanske inte var så bra.
Jag sänkte mig ner till deras nivå och antog en låg, konspiratorisk ton:
- Nej... Förstår ni... Det här paketet har jag fått från Tomten för att lämna över till Mamma, men hon ska få det först på julafton, så ni ska helst inte säga vad det är...
De nickade entusiastiskt. Jaha, det här gick ju bra.
- Hon får gissa! utbrast Leon. Nehej, så enkelt var det inte.
- Nej, inte leka gissa. Ni ska inte säga nåt om paketet alls.
Leon såg tveksam ut.
- Förstår du Leon... började jag,
- Då måste du gömma den! insköt Tymon.
- Ja, jag ska gömma den. Förstår du Leon, det är så här att...
- Du kan gömma den i källaren! Tymon fortsatte med sina god råd.
- Ja, svarade jag lite frånvarande eftersom jag fortfarande koncentrerade mig på Leon som verkade på gränsen att få ett vredesutbrott.
- Då ska jag säga till Mamma att hon inte får gå in i källaren! utbrast Tymon, konsiprationernas mästare.
- Va? Nej, så här kan du inte säga till Mamma!
- Varför det?
- Eftersom då... För det första... Eh... Sak samma, jag kanske gömmer den någon annanstans dessutom. Grejen är att ni ska inte säga att vi har hämtat ett paket eller vad det är för något.
- Jag ska inte säga nåt om paketet, eller vad är, eller nåt om källaren, erbjöd sig Tymon.
- Källaren kan du prata om, det är paketet du inte ska prata om.
Tymon som började fatta grejen försökte hjälpa till att övertala Leon:
- Du då Lelle, kommer du inte att säga någonting?
- Jag kommer inte att säga någonting till Mamma, svarade Leon lite tjurigt. "Bra", tänkte jag, men han fortsatte:
- Om hon säger nåt till mig, så svarar jag inte. Jag kommer inte att säga NÅGONTING.
- Nej, vänta nu, det var ju inte så jag menade... Bara att du ska inte säga nåt om paketet.
- Eller källaren, insköt Tymon hjälpsamt.
- Vad är det med dig och källaren?! utbrast jag. Källaren är inte viktigt! Det är paketet du inte får prata om!
- Va? Får jag inte prata om paketet med dig??
Jag började känna mig som i en Monty Python sketch. Den där kungen försöker instruera två vakter att de ska vakta hans son och allt han säger missuppfattas på alla möjliga sätt.
- Nej... Jag menar, ja! Du får inte prata om det alls mer. Du ska helst glömma paketet!
Det blev tyst. Vi åkte hem. Vi var nästan framme när Tymon sa från baksättet:
- Det går inte.
- Vad?
- Att glömma paketet. Jag har försökt jättemycket, men det går inte...