10 Matvägringsmetoder

Mat kan delas in i två kategorier: maten som man försöker tvinga in med flaskan och maten som man trycker in med skeden. Båda sorter ska helst undvikas och för detta ändamål har Tymon utvecklat följande metoder:


Metod 1, flaskdecentralisering:
Man greppar flaskan med båda händerna och flyttar den rakt åt sidan så att nappen hamnar i ena mungipan. Detta stryper allt matflöde och lämnar munnen fri för att högt kunna säga "AAAAJAJAAAAJAJAAAAJ!"

Metod 2, Huvudvändning:

Vänd huvudet 90 grader åt sidan (görs i fördel i riktning mot TV). Nappen glider ut och man får dessutom titta på TV.

För att kunna motarbeta dessa två metoder har jag utvecklat ett brottargrepp som går ut på att man låser huvudet i armvecken (förhindrar vändning) och använder handen för att hålla fast armen (förhindrar greppandet). Detta har lett till:

Metod 3, Utklappning

När man inser att man har hamnat i ett grepp som man inte kommer ut ifrån, klappa ut med tre snabba klappningar med handflatan, precis som brottare gör. (Men pappa spelar inte fair och domaren ser inget!)

Metod 4, "Bait and switch"

Långsamt smyg in ett eller flera fingrar i munnen, jämsides med nappen. Ta ut nappen. Fortsätt göra smaskande ljud och hoppas att pappa inte märker bytet. Fungerar bra tidigt på morgonen och sent på kvällen.

Metod 5, Utbrott

Få utbrott. Lämpligt när någon försöker skymma TV:n.

Metod 6, Total avslapning

Plötsligt slappna av i hela kroppen i ett försök att "rinna ner" mellan benen på den som håller en.

Metod 7, Utstirrning

Slappna av (inte lika mycket som i 6:an dock) och stirra oberört på pappa tills han inser att det han håller på med är lönlöst.

Metod 8, Blåsningen

Fungerar bäst med skedmat, speciellt färgran sådan. Vänta tills skeden är halvvägs in i munnen, sikta på pappa och gör en kraftig utblåsning (fungerar rätt bra med en nysning också). Kolla om man kan få oranga prickar både i pappas ansikte och på hans kläder samtidigt.

Metod 9, Korken

Ta ifrån pappa pappret som han försökte torka sitt ansikte med (efter metod 8), rulla ihop det till en boll och stoppa in i munnen.

Metod 10, Bullemi

Om man mot förmodan skulle få i sig någon mat så är det bara att stoppa ner näven i halsen och få upp det igen...

På väg tillbaka

Det var ett tag sen jag skrev något vettigt... Det sista jag kommer ihåg var semesterresan: den var härlig. Tid för att slappna av, tid för oss själva, lyxigt nybyggt hotell med god mat, swimming pool, barnpool, jacuzzi (på bilden: Tymon njuter av bubbelpool), bastu, ångbastu... Goda nyheter som nådde oss där och över huvud taget en skön tid. Man tycker att all stress som byggdes upp borde ha runnit av. Att det var ett perfekt tillfälle att hämta nya krafter. Men det överklockade hemmabygge till min hjärna brände istället några säkringar och skickade mig rakt in i skymningslandet.

"I wear this crown of shit

upon my liar's chair.

Full of broken thougths

that I

can not

repair..."

[NIN, Hurt]

Måste ha varit flera år sen jag lyssnade på den sist. Kommer ihåg någon fest för länge sedan där någon kläckte ur sig lite skämtsamt att jag var nog den enda i rummet som inte går eller har gått i terapi... Jag får hitta på ett nytt partytrick. Nog om mig.

Bra saker som Tymon har lärt sig:

Att gilla sin säng. I början var det alltid vilda protester när man skulle lägga honom. Numera skrattar han nästan varje gång man lägger ner honom, som om han tyckte "ja, äntligen! nu får jag sova!"

Mindre bra saker som Tymon har lärt sig:

Minst 13 nya sätt att vägra mat. Vissa av dem komiska så jag återkommer nog till ämnet.

Brinnande buske

Det finns ett ställe i Bibeln där Gud vill ge ett Tecken och använder sig av en brinnande buske. Jag har alltid tyckt att det var lite komiskt. Jag menar, kom igen... Se vad specialeffektskaparna i Hollywood kan åstadkomma. Man förväntar sig att ett allsmäktigt väsen skulle kunna få fram någonting som är minst lika imponerande som det som Industrial Light & Magic kan klämma fram för att påkalla uppmärksamhet. Hade jag vandrat i öknen i värmen och utan mat ett tag så skulle jag inte ens blinka om såg en brinnande buske. Inte ens en lila elefant som spelar tvärflöjt skulle förvåna mig med tanke på de blad som ökenvandrare tuggar på. Men jag börjar fundera... vad kan uppfattas som ett tecken? Om man hade suttit framför en buske jättelänge och stirrat på den och till slut sagt "jag ger upp, vill du ge mig ett tecken så låt buskjäveln brinna" och den hade exploderat i lågor just då, skulle man se det som ett tecken eller som ett sammanträffande? Jag behöver inte ställa mig den frågan, jag har varit där och jag vet vad jag tänkte. Jag har läst att våra hjärnor är designade för vidskeppelse: de är enorma mönster- och sambandsigenkänningsmaskiner som är så känsliga att de gärna ser mönster och samband där det inte finns några. Det är därför tankar som "jag hade röd skjorta idag och vann på hästar, alltså ska jag ha röd skjorta nästa gång för att vinna" dyker upp. Vi försöker så gärna se ordning i slumpen. Hur ska man någonsin kunna se nåt som ett tecken om man vet att givet en tillräckligt lång tid även de mest osannolika händelser bör inträffa någon gång? Trettio år senare och jag börjar fundera på den förbaskade busken igen. Snacka om långsinthet.

Var är russinet?

Då var Tymon döpt. Bortsett från att prästen tyckte att han skulle heta "Tymonen Jan", att jag fick tunghäfta i kyrkan (igen) och att det var fullständigt kaotiskt att försöka fixa en högtydligt middag för 12 pers, så gick allt rätt bra. Jag har ett roligt minne från förberedlserna inför dopet då prästen gick igenom allt som skulle hända. "...och då upprepar vi våra doplöften där..." - han stannar upp och tittar han på mig - "ja, du behöver ju inte svara där...". Han läser det första som går ut på att man tar avstånd från djävulen och hans gärningar, sen tittar han på mig fundersamt igen. "Fast du kanske gör det ändå, då får du gärna svara 'ja' där". Jag tyckte det var rätt kul.

I någon konstig bok om barnens utveckling hittade jag en skrämmande lista på vad ett barn bör kunna då det påbörjar 6:e månad.

- vända sig (inte en chans)
- sitta (nja)
- kunna stå(!) med stöd (hoppsan, inte en chans)
- hitta ett russin

Där var jag tvungen att stanna. Jag tittade lite misstänksamt på Tymon:
- Har du hittat ett russin?
- Bu...?
Jag gick till köket och kollade på tredje hyllan ovanför diskbänken. Russinpaketet stod där som det brukar göra. Jag gick tillbaka till Tymon:
- Varför har du inte hittat ett russin än? Det står här du ska kunna det!
- A bu...?!
Jag fortsatte läsa, mer och mer oroad över tydliga brister i Tymons utveckling. Nästa grej som barnet skulle kunna var:

- dregla av glädje

En lättnadens suck - allt är ok. Han kanske inte kan vända på sig, eller hitta ett russin, men han dreglar av glädje. Han är en mästare på att dregla av glädje. Hans dreglande är så uttalad att det väger upp alla andra saker.

Fxa!

Varelsen som jag mötte i Göteborg visade en hel del gemensamma drag med Pelo men jag är inte så lätt att lura. Kopian var bra, men de missade att lägga in lite angst och bitterhet och plockade in lite andra saker istället som jag aldrig har sett i orginalet. Den enda slutsatsen är att rymdvarelserna har kommit och hämtat honom hem till slut. Grattis, han ville alltid se baksidan av Månen, så han måste vara lycklig nu.

Rymdvarelsen på kylskåpet (jag vet fortfarande inte varifrån och hur den hamnade där) har fått sällskap av svensk kylskåpspoesi. Jag undrar vad det är för person som komponerar dessa ordblandningar och vilken institution han sitter inlåst på. Hur som helst, i den udda blandningen av mer eller mindre användbara ord och ändelser hittade jag ordet "fxa". Jag har ingen aning vad det betyder.

Underbar fxa!
Upprymd skålar jag för dig

Tymons framsteg: Har lärt sig att visa sitt missnöje. Högt.
Vill inte längre ligga, men kan inte sitta, vilket leder till frustration.
Har börjat märka katten. När Tymon skriker så brukar katten komma och titta på honom, nu såg jag för första gången att Tymon tystnar en liten stund och stirrar tillbaka. Det dröjer dock inte länge innan han tar ett nytt andetag och fortsätter, då kommer katten till oss och jamar. Jag antar att det betyder "hjälp mig, jag vill sova men han låter för mycket, gör nåt!".

I want my... I want my... I want my MTV

Läste en artikel i dagens Aftonbladet om att man barn blir smartare om man tränar deras motoriska färdigheter. Tymon vill inte träna sin motorik, han föredrar att glo på TV och det blir man inte så smart av. Fast vad vet man - inte så länge sen läste jag om nya forskningsresultat som visar att barn blir smartare av att spela dataspel. Fram tills nu så var det just dataspel, videovåld och konstig musik som var samhällets största faror som fördärvade våra ungdomar och ledde in dem på kriminalitetens bana. Så vem vet, snart kan det visa sig att TV är OK. Sluta hoppas på att "konstig musik" blir någonsin OK - det kommer inte att hända. Jag kommer antagligen själv att gnälla på Tymon att dra ner volymen på det hemska oväsendet som han kallar musik och försöka övertala honom att lyssna på nåt mjukare och behagligare, som Rammstein eller Front242. Hur som helst, jag hittade på en bra övning åt Tymon för att träna hans rullningar från rygg till mage (Enligt böckerna jag har läst så förväntas han göra sånt spontant, problemet är bara att han inte har läst samma böcker som jag). Övningen går ut på att man lägger honom på golvet liggande på ryggen med huvudet mot TV:n. När han upptäcker att han inte längre kan se TV:n börjar han sina frenetiska övningar som förhoppningsvis kommer att resultera att han lär sig rulla runt (men som just nu får honom att likna Linda Blair).

Bajs Corrosion

Inspirerad av Cryptohead's blog grävde jag fram "A Slight Case of Overbombing" och installerade den i bilen. Plötsligt tung i högerfoten körde jag till jobbet ylande på This Corrosion och funderade på... bajs.

I've got nothing to say I ain't said before
...den där microlaxen tog verkligen skruv...
I've bled all I can, I won't bleed no more
...undrar varför det var grönt...
I don't need no one to understand
...och hur allt det där fick plats därinne...
Why the blood ran, hold the highered hand
on heart...
...vad håller jag på med?

Det tog en liten stund innan jag kom på att det är nåt udda med den här bilden.
Jag har alltid varit förundrad över varför småbarnsföräldrar är så fekalcentrerade - nu vet jag det - efter en veckas "eld upphör" får man ett annat perspektiv.
Däremot så står jag fast vid beslutet att inte plåga min omgivning med detta ämne, så det är den sista gången ni hör någonting om det. Jag lovar. Nästan säkert.

Tymons framsteg: lyckades rulla från mage till rygg (mest av misstag tror jag). Han har lärt sig att sätta babysittern igång utan att slå hälarna blodiga mot kanten - det ser urkomiskt ut, eftersom han trycker ifrån med båda ben i luften och ser ut som om han ville göra uppflip. Ibland tror jag att han kommer att lyckas med det någon gång - istället för att försöka resa på sig så kommer han att flippa upp från babysittern och stå där helt plötsligt...

Saker Som Är Skadliga För Barnet

Tack vare omgivningens stora hjälp har jag nu lyckats sammanställa en lista över Saker Som Är Skadliga För Barnet. Läs och lär.

1) Hunger
Småbarn kan svälta ihjäl på nolltid så det gäller att hålla utkik efter hungersignaler. Om barnet skriker, gråter, jollrar, suger på fingret, tittar på dig eller försöker att kommunicera på något så betyder det att det är hungrigt. Det gäller då att högt påpeka för föräldrarna "han är nog hungrig nu", eftersom de vet antagligen inte om att de förväntas mata barnet då och då.

2) Luft
I magen hade barnet inte mycket luft och då är det logiskt att det inte vill ha det efteråt heller. När ett barn befinner sig i ett rum så måste man stänga alla dörrar och fönster och täta dem med tuggummi och gamla tidningar. Om man inte gör det så riskerar man att den farligaste sortens luft kommer in, nämligen frisk luft. Frisk luft är mycket farlig då det alltid antar en skepnad som kallas för "drag". Det är detta drag som är ansvarig för alla sjukdomar vi känner till. Glöm det med virus och bakterier, det är bara en myt - det är draget som är boven.

3) Kyla
Om man mot förmodan skulle vilja ta barnet utanför huset (och utsätta det för den farliga friska luften - se punkt 2) så ska man komma ihåg att barn har inte lärt sig om årstider än. Därför är det viktigt att alltid klä dem som om det vore december. När de sedan svettdränkta och röda i ansiktet börjar tjuta högt så betyder det att de är hungriga (se punkt 1).

4) Mat
Vad du än vill mata ditt barn med så är det skadligt.

5) Vila
Små barn tar skada av att sitta för sig själva - de ska lyftas, gungas, skakas och snurras. Det är speciellt viktigt ifall de är trötta - alla vet ju att det är mycket lättare att somna ifall någon flyttar omkring en och skakar om en. Om de visar några tecken på missnöje medan man lyfter/gungar/skakar och snurrar dem så betyder det att de är hungriga (se punkt 1). Glöm inte punkt 4.

Polen

På bilden: Tymon upptäcker att världen är större än vad han trodde.

När jag var liten (och träden var små), så brukade jag åka till Sverige och förundra mig över rikedomarna i affärerna som var en trevlig omväxling från de tomma hyllorna hemma. Plötsligt upptäcker jag att det känns tvärtom. Kanske inte exakt tvärtom - det skulle inte vara rättvisst att jämföra de svenska affärerna med de gapande svarta hål (till vilka, paradoxalt nog, ledde kilometerlånga köer) i 80-talets kommunistiska Polen, men ändå - det verkar finnas mer där än här just nu. Förutom spel då. Har letat runt efter "Zombiaki" (normala personer brukar fråga om man kan köpa sprit åt dem, men en viss herre beställde "Zombiaki") och upptäckte att jag hade att göra med en storstad utan en enda ordentlig spelaffär. Nåväl, allt annat är det gott om i alla fall.

Tymon tyckte att det var roligt att träffa så många nya snälla människor. Det är ganska fantastiskt hur folk som ser honom för första gången bara kan slänga en blick på honom och direkt veta att han är hungrig/trött/varm/kall/uttråkad/felskött på andra sätt och tala genast om för oss att vi ska mata/klä på/klä av/flytta/ta upp/lägga ner/gunga/skaka/kasta/lämna ifred/stoppa om/stoppa undan honom och har helt bizarra föreställningar om Vad Som Är Skadligt För Barnet (ja, man kan höra versalerna när de säger det). Det han inte gillade var själva resandet. Planet hem var försenat 2 timmar p.g.a. "tekniska problem". Jag listade ut att "tekniska problem" betyder antingen att a) en liten lampa hade gått sönder, eller b) de hade tappat två motorer och det brann i cockpiten. En tillfrågad flygvärdinna berättade att en liten lampa hade gått sönder. Vilket betydde att antingen a) en liten lampa hade gått sönder, eller b) de hade tappat två motorer och det brann i cockpiten.

Watchmen

Det verkade som att alla omkring hade läst "Watchmen" och nämnde den ständigt. Själv tyckte jag att jag var för stor för att läsa tecknade serier, men i helgen var jag hos Jola som sa att det var ett sammanträffande att Hasse nämnde den i en kommentar till min blogg medan hon höll på att läsa den - och visade den för mig. Jag log lite. Sen satt jag ensam och vaktade två sovande barn och i ren uttråkning började jag läsa den. Och fastande. När det var dags att åka hem så hade jag tagit mig igenom 1/5 del och bönade om att få låna den hem. Dessvärre så skulle den med till Göteborg på kvällen så jag fick låna den över eftermiddagen med kommentaren "läs fort". Det gjorde jag, jag kunde inte släppa den ifrån mig och hann lagom till kvällen. Ska aldrig mer fnysa åt tecknade serier. Kan också nämna att i korgen under hennes barnvagn låg två första delarna av Donaldssons Gap-serie, vilket (bredvid Dan Simmons Hyperion) är det bästa jag har läst. Märkligt.

Det känns som att vi inte riktigt hinner med att förbereda oss inför resan. Den mest förberedda är nog Tymon som har flest pass i huset, men han är nog helt ovetande om att han snart ska stoppas på ett flygplan och flygas till ett helt annat land där alla talar mamma-språk. Han vet nog inte heller vad ett flygplan eller ett land är och tror att det finns totalt 20 personer i hela världen (inklusive Dr Phil). Vi andra vet ju att det finns kanske uppåt flera hundra människor i hela världen (resten är statister), så han kommer att få sig en liten överraskning.

Mer input

Tymon kräver mer input, att förundrat stirra på sin hand i en kvart roar inte längre. Saker ska förändra sig kontinuerligt och observeras bäst från höjd. Dessutom upptäckte han TV. Hans favoritprogram: Dr Phil. Det går nästan inte att mata honom framför TVn, då han vänder och vrider sig hela tiden för att få se en skymt av den flintige psykologen. Han kommer att få en sån kunskap om dysfunktionella familjer att folk kommer att undra vad det är för familj han växte upp i egentligen. Jag vet att barn har gärna tv-hjältarna som förebilder, men med Dr Phil som hjälte så finns det risk att man växer upp så välanpassad att man blir mobbad för det...

Fullmåne

Försöker boka ett möte där en lankies ingår - det gäller att hitta en tid som passar alla och en ledig lokal med högtalartelefon. Lyckas boka en tid på fredag, men det visar sig att Sri Lanka har ledigt på fredag. Anledning? Det är fullmåne då. De har ledigt varje fullmåne. De verkar också ha ledigt varje gång någon av de fyra gällande religioner har en helgdag, dvs ganska ofta. Å andra sidan så har de en annan inställning till arbetet också - den lankiesiska medarbetaren erbjuder sig att komma till kontoret på sin lediga dag för att kunna närvara på mötet. Det krockar med min världsbild så jag flyttar mötet tills idag och glömmer att tänka på tidszoner. Först när jag ringer Sri Lanka och möts av en inspelad röst som säger att kontoret är stängt inser jag att jag råkade boka in henne på ett möte mellan 18-19. Nåväl... för att inte få dåligt samvete för det tänker jag att det borde vara bättre än att gå till kontoret på ens lediga dag.

Förvirrade hundar

Dagens tanke: Man vet att man har hållit på med bildbehandling för mycket när man drabbas av halsont på natten, börjar drömma om att man försöker redigera bort det med Photoshop och blir arg när man inte lyckas.

Andra exempel (inte mina!) av hållit-på-för-mycket-med-visst-stuff drömmar inkluderar:

- Att inte kunna vakna eftersom drivrutinen för ögonlocken inte laddades korrekt.

- Att inte kunna vakna förrän en lösning på integral över kudden hittas.

Om någon undrade vad den obskyra referensen till förvirrade hundar i mitt första inlägg handlade om, så är den teori som jag framförde någon gång. Den gick ungefär så här:

Tiden existerar inte. Allt händer/har hänt på en och samma gång. Att vi uppfattar saker som om de hände sekvenciellt är bara en konstruktion av vår hjärna som med hjälp av denna förmåga (handikapp?) delar upp saker i hanterliga mängder och skyddar oss från att bli överbelastade av tyngden av allt på en gång. Vidareutveckling: tänk om det är en av sakerna som skiljer oss från djur? Har ni sett hur hundar ser ut när de kommer in i ett rum? Viftar lite tveksamt på svansen, ställer sig mitt i rummet och tittar lite förvirrat på alla närvarande, som om de undrade "har jag varit här nyss, eller inte?". Om allt händer på en gång för dem så skulle det förklara deras förvirrade uppsyn.

Den teorin blev inte långlivad, den falsifierades direkt av Pelo som påpekade att hundar ser förvirrade ut eftersom andra hundar luktar dem i baken. Case closed, tack Pelo.

Tymons framsteg: Lärt sig att koppla av (se bilden).

Nya smaker

Dagens tanke: En väckarklocka som ringer någon gång mellan 3 och 9 är ganska usel. Sluta använda Tymon som väckarklocka.

Tymons framsteg: Börja upptäcka nya smaker. Vi började med äppeljuice - inte den mesiga babyburk varianten, utan en riktig - från våra egna (väldigt syrliga) äpplen. Här är bilden på killen som gav uttrycket "att bita i det sura äpplet" ett nytt ansikte. Trots diverse grimaser så ville han ha mer och såg allmänt exalterad ut. Tänk att ha ett helt universum av nya smaker framför sig att utforska - vilken tripp!

En traktor...

En av mina farhågor inför föräldrarskapet var att det skulle bli droppen som får mig att passera från "ganska asocial"-landet till "fullständigt isolerad". Kanske lite påverkad av diverse människor som målade mörka framtidsvisioner för mig, såg jag hur ingen skulle komma på besök eller bjuda oss, och även om de gjorde så skulle det omöjligtgöras utav tidsbrist, sömnbrist och en mängd olösbara logistikproblem. Det blev inte så. Att ha en baby är inte som spetälska - folk kommer fortfarande och hälsar på en. Man kan ta sig någonstans (även om man får packa med sig en hel del prylar). Vi har spenderat en helg i Karlstad och det gick bra, även om Tymon var helt slut efter resan hem (vi försökte vara smarta och utnyttja "han sover alltid i bilen"-regeln som uppgraderades snabbt till en "han sover alltid i bilen förutom då det är dags att sova"-regel). Vistelsen gjordes intressant av 18-månaders Leo som precis lärt sig vad olika kroppsdelar heter och var de sitter och skulle briljera genom att exempelvis utbrista "öga!" och markera stället på Tymon med hjälp av sin stora röda traktor. När han sen kom släpandes på en ännu tyngre leksak och en lurig min så slog vi en järring runt Tymon, men Leo var så fascinerad av sin nya kompis att han kom på att han kan fortsätta interagera med honom genom att försöka lobba in saker över oss... Det blir säkert kul när Tymon börjar leka med andra barn, men just nu när han försöker komma udnerfund med den fantasitiska upptäckten att han har händer, så är det lite omtumlande för honom. Ett besök hos våra "nästan grannar" i Malmslätt var annorlunda - trots att antalet barn i huset var betydligt större så var det ingen som visade något som helst intresse av Tymon som fick sitta i fred och gurgla (kanske till och med lite putt på att ingen lyssnar på honom). Jag tyckte han klarade detta gallant - ingen gråt eller gnäll alls!

Användabara meningar att lära Tymon då han börjar prata: Nej tack, jag vill inte ha en röd traktor i ögat just nu.
Användbara saker att lära Tymon då han börjar gå: kung-fu.

Mmm... Marabou

Dagens visdomsord: Saker man gör andra gången blir inte nödvändigtvis bättre - tryck på "spara" innan du går ifrån datorn.

Tymons framsteg: Vissa konsonanter. Han upptäckte just "M" och ihärdigt tränade på det hela dagen - aaam, aaam, mooo, mooo osv. När jag kom tillbaka från träningen var han glad att se mig, så jag ville hjälpa honom lite. Jag tänkte göra ett "Mmmm" till honom, med det kom inte ut som det borde och istället för ett behagligt ljud som leder tankarna till trevliga chockladreklamsnuttar så fick jag fram ett gutturalt morrande läte som man hör från vissa rovdjur på Animal Planet. Tymon tystnade, spärrade upp ögonen så att de såg ut att kunna trill ut vilken sekund som helst och sög sig fast i sin darrande underläpp. Han såg så komisk ut att jag inte kunde göra annat än att vika mig dubbel av skratt. Det var då han brast i gråt första gången på hela dan. Jag måste se till att han tuffar till sig lite...

Dancing on Clouds

Jag har lekt lite med Photoshop igen, här är resultatet. Två underbara bilder ihopkopplade, med lite "glow" inblandat för den varma känslan.

Tymons framsteg: Första gången druckit från en pipmugg igår (ja, det är lite tidigt, men han verkar klart intresserad). Lyckas lyfta och hålla huvudet från magliggande position (äntligen!).

Sov som en baby

När folk frågar mig hur jag har sovit brukar jag svara "som en baby", för att efter en stund tillägga "jag vaknade skrikande varannan timme".

Tricket att få Tymon att sova hela natten var att mata honom en sista gång kl 22-23 i sömnen (hans sömn, inte min). Den sista matningen utför jag mha flaska. Eftersom jag inte vill väcka honom (han tenderar att protestera mot mat när han är vaken) så går jag in i det mörka rummet, fumlar fram mot sängen och börjar känna efter med händerna var han ligger för att kunna lyfta upp honom och lägga på mina knä. Sen börjar jag känna efter med fingrarna var hållet som jag ska stoppa flaskan i sitter. Att han inte vaknar är ett under. Sen försöker jag få i honom så mycket som möjligt under förhoppning att ju mer jag får in i honom desto längre kommer han att sova och försöker låta bli att fnittra åt det klunkande ljudet. Funkade fint fram tills nu då han fyllde 3 månader och gick in i den s.k. tremånadrskrisen - nu bestämde han sig att börja skrika efter mat kl 3 på natten.

Välkommen, du har kommit fel

Jag har alltid föraktat modeflugor och vägrat följa med fårströmmen. Dessvärre så har vissa modeflugor bitit sig fast i tillvaron, vägrat att dö och blivit utveckling och då är det kanske dags att acceptera dem. Vissa kallar det bakåtsträveri, jag kallar det försiktighet. Jag sprang omkring med en bunt papperslappar när alla andra redan skaffat en Palm Pilot, jag var den enda som inte hade någon mobil eftersom jag tyckte att jag inte ville bli störd stup i kvarten, men till slut fick jag ge efter och nu faller den sista bastionen i min bakåtsträveri och jag skaffar en blogg. Det känns så... pubertalt på nåt sätt. "Kära dagbok" osv. Eller som en gnista av storhetsvansinne: att tro att man har någonting att säga som kan intressera någon annan...
Nej, den här bloggen är mest för mig själv. Jag ska dokumentera Tymons utveckling och skriva ner lite tankar och funderingar. Som den revolutionerande teorin som förklarar varför hundar ser så förvirrade ut och annat smått och gott.