Shopping

Jag tror vi var lite försiktigare med Tymon. Redan andra dagen packades Leon in i en bilstol och följde med mig på en shoppingrunda till Icano-huset. I kön till kassan i leksaksaffären hörde jag hur någon engelskpratande man bakom mig kommenterade till sin lilla son.
"Look, what a little baby. He cannot be more than two weeks old!"
Jag tittade bakåt. "Two days, actually", rättade jag och vände mig tillbaka för att betala. Bakom mig hörde jag en förundrad röst säga "Look, he's only two days old and already spending money!"

Ljuvliga icano-huset, en av de få ställerna i Linköping som kan trigga en panikkänsla inom mig. Ibland när jag känner mig kvävd där så får jag en vision hur jag kastar mig ylande genom folkmassan, armbågar folk i ansikten, sparkar av dem knäskålarna, sliter av någon en arm och klubbar med den höger och vänster tills alla kastar sig förskräckta åt sidan och som på ett magiskt sätt (Icano, öppna dig!) bildas det en fri väg som jag kan springa igenom fritt hela vägen till utgången.
Nej, vadå, jag mår bra - säg inte att NI inte har sådana tankar...