Bröder

Jag förväntade mig en del svartsjuka, men Tymon har accepterat Leon förvånandsvärt snabbt. Han är mycket intresserad av sin bror och vill gärna klappa honom (försiktigt), samt peka ut hans näsa och öron. Han försöker stoppa in nappen i munnen på Leon när han gråter och gunga honom när han sover. I morse utstötte hen glada utrop när han fick syn på Leons små fötter. Han blir lite orolig när Leon gråter så vi försökte förklara för honom att Leon "sjunger", vilket ledde till att numera när Leon gråter så kan Tymon gå omkring och nynna lite "la, la, la..." vilket adderar lite komik till situationen. Men han är inte alltid helt övertygad, så ibland blir det lite halvhysteriska "LA! LA! LA!" och en blick som säger "jag vet att ni säger att han bara sjunger, men om ni inte får tyst på honom inom en snar framtid så blir jag tokig". Vad ska jag säga, jag förstår hur det känns.

Tymon har fått en konstig vana att kalla sig själv och Leon för "Mamma". Jag försökte reda ut begreppen genom att visa honom bilder.

- Var är Leon? frågar jag

- Där, säger han och pekar

- Bra, och var är Mamma? frågar jag

- Där är Mamma, svarar han glatt och pekar

- Så det här är...

- Mamma!

- Och det här är.... (jag pekar på Leon den här gången)

- Mamma!

- Nehej, vi tar det från början, var är Mamma?

- Där!

- Så det här är... (pekar på Leon)

- Mamma!

- Hmmm... var är Leon då?

- Här!

Jag ger upp och öppnar en bild med Tymon

- Mamma! utropar han innan jag ens hunnit fråga

Efter en timmes förfrågning med bilder kommer jag fram till att familjen består av:

Mamma (som även inkluderar Tymon och Leon), Pappa och Kotek (dvs lilla katten). Nåja, jag kan vara glad att han inte buntade ihop mig med katten i alla fall.