Garagemotsättningar och ingenjörskonst

De slåss och det lär de fortsätta med ett bra tag framåt, eftersom det är tydligen vad bröder gör. Oavbrutet. Jag ska se till att få in dem på kung-fu träningar så att de åtmistone kan göra det ordentligt. Tymon tolererar inte att Leon leker med hans leksaker. Eller att han tittar på dem. Eller att han ens ser ut som om han tänkte titta på dem. En av leksakerna som Leon var portförbjuden från var Tymons parkeringshus, men den listiga planen att ge honom ett ännu större parkeringshus så att han låter brorsan överta det mindre fungerade bra. Efter en stunds lekande kom Tymon:

- Gick sönder!

En snabb inspektion visade att parkeringshushissen förvandlades till en dödsfälla som handlöst faller i schaktet.

- Pappa fixar!, lovade jag lite väl optimistiskt.

Jag skruvade isär parkeringshuset och tog ut den felande hissen. Det visade sig att det som skulle hålla hissen på plats var två tunna plastbitar som förväntades sticka ut och bromsa hissen genom att böja sig fram och tillbaka några gången under hissens färd. Alla vet vad som händer med tunna plastbitar som böjs fram och tillbaka några hundra gånger - de går av. Hälsningar till puckot som projekterat denna leksak. Men nu skulle problemet åtgärdas och alla problem kan lösas med hjälp av gem och tejp. Nej, just det, det var alla elektriska problem som kan lösas med gem och tejp och det var tydligen inte ett sådant. Som tur så finns det en universallösning även för alla icke-elektriska problem och det heter superlim. Efter ett par timmar (när jag till slut lyckades separera mina fingrar från varandra) insåg jag att inga mängder av superlim kunde hålla de hård belastade plastbitar på plats. Skulle man kunna smälta ihop dem med resten? Ytterligare ett par timmar senare, när alla lösa plastbitar hade bokstavligen gått upp i rök insåg jag att problemet var klurigare än jag trodde. Tymon sov och det enda jag kunde tänka på var hur besviken han skulle bli om hans parkeringshus skulle vara utan hiss på morgonen.

Till slut segrade ingenjörskonsten. Lösningen innehäl bland annat en lödkolv och en rosa IKEA-gaffel.

Förhandlingar

Jag har haft principen "jag förhandlar inte med terrorister" (se bilden). Jag gav upp den så fort förhandlingar blev möjliga (dvs inskränkte sig inte till enbart utpressningsförsök av typen "jag lägger mig här och skriker tills du gör som jag vill").

Jag minns första gången som jag upptäckte att Tymon begriper "först - sen" konstruktionen: Det var innan han blev bra på att signalera sina toabehov och det var viktigt att sätta ut honom på pottan då och då. Vi stod i hallen och hade en dragkamp.

"Gå på pottan", försökte jag övertala.

"Titta tatki!", envisades han (Tatki = tymonska för teckande filmer)

"Pottan!"

"Tatki!"

Vi stod där och drog åt var sitt håll. Till slut försökte jag med:

"Om du går på pottan först, så får du titta på tatki sen."

"Okey", svarade han till min stora förvåning och marcherade till toan utan vidare protester.

Han tittade lite misstänksamt på mig från pottan.

"Kissa - tatki kommer"

"Ja ja, de kommer", lugnade jag honom. Jag måste ju hålla avtalet.

Sen dess blev livet lättare. Ordet "senare" är en höjdare. Det ger alla en möjlighet att ge efter utan att behöva känna sig besegrad:

"Kaka!"

"Nej."

"Kaka!"

"Absolut inte."

"Kaka senare?"

"Eh... Okey, du kan få en kaka senare..."

Men man ska passa sig, han har ett bra minne, så här blev det en gång:

"Titta tåg?", han ville se Thomas och vännerna på TV.

"Nej, det är dags att sova"

"Titta tåg!"

"Nej, gå till sängen nu"

Sista försöket: "Titta tåg senare?"

Jag skrattar lite: "Visst, om du sover först så får du titta på tåg senare". Han går och lägger sig och så var det med en saken, trodde jag. Men till min stora förvåning var hans första ord nästa morgon när han stod där i dörren och gnuggade ögonen:

"Titta tåg...?"

Klara, färdiga, kryp!

Leon har lärt sig att krypa på semestern. Det innebär ett slut för hans ständiga skrik av frustration - nu kan han ta sig fram, stjäla Tymons leksaker, stoppa fingrarna i väguttaget, dra i högtalarkabeln och tugga på krukväxter. Yippie!

Dagens uppfinnaridé: Man behöver tydligen inte betala TV-licens för att man kan se på TV i sin mobil. Dags att bygga en 42 tums mobil alltså.

Könsroller

Minisemester i Polen. En lekplats i ett köpcentrum känns som en oas i ett annars så barnovänligt landskap. Kassor för trånga för att gå igenom med en barnvagn, avsaknad av skötbord och barnstolar - man får en känsla att alla barn stannar hemma tills de klarar sig på de vuxnas villkor. Könsrolleuppdelningen känns tydligare också. I en leksaksaffär ser jag två tydligt beskrivna avdelningar: "Leksaker för pojkar" och "Leksaker för flickor". Jag ska inte hyckla - leksaker i en svensk affär är ofta sorterade likadant, men de skrivna skyltarna förstärker intrycket. Tack för att ni upplyser oss. Annars skulle nåt hemskt kunde hända, som att en pojke får en docka eller en flicka får en traktor... På lekplatsen måste alla vuxna ta på sig skoskydd, medan barnen ska gå barfota.

- Jag kan också ta av mig skorna, förslår jag.

- Nej, här går ALLA vuxna i skoskydd.

I poolen lyckades jag undkomma den obligatoriska badmössan (!) men här ger jag upp och köper skoskydd. Två och femtio - de är nog en viktig inkomstkälla för stället och dessutom den roligaste leksaken för Leon. Han försöker krypa fram till alla vuxna han ser i närheten och sliter glatt i deras skoskydd. Tymon koncentrerar sig på att frakta saker med leksaksbilar istället. Efter ett tag övergår han till en rosa vagn som transportmedel. Någon gubbe ser honom och hojtar:

- Håll dig till bilar istället!

- Varför det då?, fräser jag ilsket. Om han vill leka med en vagn så ska han väl få göra det. Han kanske växer upp till en bra far.

Jag hoppas att det outtalade "till skillnad från er" uppfattas.

Igelkottsvansinne

Kan någon tala om för mig vad det är för global sammansvärjning av barntecknare som envisas att rita igelkottar med äpple på ryggen? Jag har svårt att förklara detta fenomen för Tymon.
"Vad är det?", frågar han och pekar på äpplena på igelkottens rygg.
"Det är äpple", svarar jag. Han tittar på mig skeptiskt. Ja, han vet ju hur ett äpple ser ut, men vad gör det där? Jag rycker på axlarna. Jag har då aldrig sett en igelkott med ett äpple på ryggen. Inte han heller. Det finns ingen som har sett en igelkott med ett äpple på ryggen förutom en bunt barntecknare som kollektivt åkte ut till skogen för att titta på igelkottar och råkade hitta några roliga svampar istället. Vad är tanken bakom de där bilderna? Att igelkotten transporterar mat på ryggen? Men igelkottar äter inte äpple, de är köttätare. En bild där den har daggmaskar och sniglar spetsade på taggarna skulle då vara bättre om inte det att igelkotten använder aldrig sina taggar i detta syfte. Kanske skulle det illustrera att ett äpple som faller från trädet kan fastna på igelkotten? Hur troligt är det? Deras taggar brukar ju ligga platt tills de är hotade, så jag antar att ja - ett äpple skulle kunna fastna där OM igelkotten råkar stå under ett äppleträd OCH ett äpple råkar falla ner på den SAMTIDIGT som den är hotad av ett annat djur. Hur troligt är det?

Penis kommer

Barn säger roliga saker. En dag skulle jag klä av Tymon och sätta på honom pyjamas. När jag började dra av honom kalsongen ropade han plötsligt "penis kommer!". Jag blev alldelles fnittrig och att jag hade lust att ropa "klart bakåt!" tillbaka gjord einte saken bättre...

(En förklaring för de som inte har gjort lumpen: Det är väldigt farligt att stå bakom någon som skjuter P-skott (ett sånt där grönt rör som man lägger på axeln och skjuter stridsvagnar med) och av den anledningen ska man vara två om det på övningar. En siktar in sig och skriker "skott kommer!" men får inte trycka av förrän den andra kontrollerar att ingen står bakom och svarar "klart bakåt!". En bra tanke, men efter ett tag blir det så att man automatiskt ropar tillbaka "klart bakåt!" när man hör "skott kommer!" och glömmer den där lilla biten med att kontrollera någonting. Vilket i sin tur resulterar i soldater som har "öjonjyn borta", som Tymon skulle säga.)

---

Tymon räcker mig en kastanj och frågar:
"Va e de?"
"Kastanj"
"Kasta nj!", ropar han och kastar i väg den.

Pappa"ledig"

Jag har läst en annorlunda definition av arbete:

Arbete - ett ställe där man i några timmar kan gömma sig från sina barn.

Nu var det alltså dags att sluta gömma sig igen. Trots att de är i överläge den här gången (2 mot 1) så går det ändå skapligt. Å andra sidan så har det bara gått en och en halv vecka, så de kanske bara samlar krafter...

Tymon har upptäckt att han har fickor i sina byxor. "Pappa, titta!", utropade han glatt medan han höll på att stoppa i och ta ut handen från fickan. "Det är en ficka", svarade jag, "Man kan stoppa in saker där". "Stoppa?", undrade han. "Ja, vad skulle du vilja stoppa in i fickan och ha alltid med dig?". Tymon funderade en stund. Till slut kom han på det: "Mamma!"

Tidsfördrift

Då har man varit med i en film igen. Den här gången i en roll ännu mindre ansträngande än förra gången. Rollbeskrivningen var "Du ska vara en gangsterboss. Du ska bara se cool ut och sen bli skjuten". "Det kan jag väl fixa!", tänkte jag. Det blir spännande att se resultatet...

Nu har jag varit ett par dagar själv hemma. Lyssnat högt på vad min svärfar kallar "satanisk musik" (rock) och tittat (lika högt) på vad min svärfar kallar för "sataniska filmer" (SF). Tränat. Sovit. Känns konstigt att sova en hel natt, eller att vakna av sig självt på morgonen och inte av den lilla teatraliskt viskande rösten "Pappa, upp! Pappa, upp!"

Dino Mlämlä

En av Tymons favoritleksaker är en liten figur som borde ha stått på Leons doptårta. Vi glömde att sätta ditt den dock och när Tymon hittade den, började han genast att identifera sig med den. "Dino Mlämlä!" säger han stolt när han visar upp den. För att avfärda några eventuella tveksamheter pekar han sen på sig själv och tillägger "samma!". En av "Dino Mlämläs" favoritsysselsättningar är att köra polisbil (eller "piss-bil" som det brukar kallas hemma hos oss...). Genom att studera polisbilen har Tymon lyckats att avslöja en av polisens bäst bevarade hemligheter: I bagageluckan på bilen finns en stor låda. Jag har alltid trott att de förvarar hagelgevär, reservbatonger och andra "leksaker" där, men Tymon tittade på den, tänkte en stund och sken upp: "kakor!", förklarade han. Sen sa han samma sak på polska för att vara säker på att ingenting missupfattas: vad alla poliser har med sig i bilen är en stor låda med kakor...

Gunga fisk

Efter ett besök i Kolmården blev Tymon fascinerad av delfiner som han kallar "gunga-fisk". Gunga-fiskar gungar, hoppar och badar. Jag visade honom en delfin i boken - "gunga-fisk!", ropade han glatt. Sen visade jag en val. Tymon funderade en stund. "Gunga-haj?", frågade han...

Nattvandraren

Detta har hänt ett tag sen, men jag har inte bloggat på ett tag och måste komma ifatt:

Efter att Tymon har lekt med kvällsmaten i nästan en timme utan att äta upp den bestämde jag mig att avbryta farsen: dags att borsta tänderna och sova. Tymons ljudliga protester när han släpades till badrummet ignorerades och när han väl hamnade i sängen så somnade han nästan med detsamma och jag hade visat då vem som bestämmer. Trodde jag.

Jag väcktes mitt i natten: "Tymon är borta!". Jag hoppade (nåja, snarare kravlade) upp. "Men jag hör något där nere..."

På vägen ner kastade jag en öga på klockan, hon var tre och någonting. Tymons röst hördes nu tydligt, han verkade berätta någonting i sin vanliga blandning av riktiga och påhittade ord. Jag fick syn på honom från trappan: på sin lilla stol, framför sitt lilla bord, satt han i köket i mörkret och stoppade i sig de mackor som han blev bortsläpad ifrån kvällen innan, samtidigt som han konverserade glatt...

Nästa dag var grinden på övervåningen återinstallerad.

Annonssvar

En bekant skulle sälja sin bil och fick följande underbara svar på sin blocketannons:

-----

Tjenare kompis,
Jag är intresserd avv en vacker Sab 9-5. Har du
någgra bukklor på din bil. Om inte så tycker jag
vi skall träfas. Vi kanche kan göra en bra
bytesaffär. Jag har en pizzeria i johannelund
som kanche kan vara av intresse. Ring 070-
XXXXXXX. Takk.

Hejdå önskar Ursula

-----

Alltså... I egenskap av din ekonomiska rådgivare tillråder jag dig att acceptera detta gulderbjudande. Arvode för min konsultation: fri pizza livet ut.

Psykedelisk psykoanalys i ett rör

Men först...

Dagens överlevnadstips: Om ni vaknar mitt i natten och ska på toa eller till köket eller någon annanstans där man måste tända lyset för att se någonting (kanske mer troligt på vintern än nu) så kan ni blunda på ena ögat när ni tänder. På så sätt behåller man mörkerseende i ena ögat och den kan man ha nytta av när man ska hitta tillbaka till sängen igen.

En lekplats på Kreta, vi lyckas komma vid en tid då den är övergiven. Tymon börjar genast klättra i en stor klätterställning/rutschkana där man bland annat måste klättra igenom ett rör för att komma till toppen. Efter en stund kommer en annan pojke och går till samma lekställning. Tymon har just försvunnit i den färglada konstruktionen och jag väntar på att han ska dyka upp på toppen för att åka ned igen. Han verkar dröja dock. Istället hör jag rösten av den andra pojken (som också har försvunnit i klätterställningen), men det är ingen upprörd eller höjd röst så jag väntar för att se vad som händer. Jag kan inte höra vad den andre pojken säger, men det är en lågmäld berättarröst så det verkar inte vara någon fara. Efter en stund blir jag nyfiken dock, dessutom har jag inte sett eller hört nåt av Tymon, så jag går dit för att kolla. Det visar sig att Tymon har klättrat in i ett rör som man ska ta sig igenom för att kunna komma upp, men där har han fastnat för att den andre pojken stoppade in huvudet och överkroppen från andra änden och pratar till Tymon. Jag hör bara slutet av vad jag inser måste ha varit en mycket lång monolog: "...och jag har ingen mormor, eftersom hon har dött. Och det är ganska tråkigt faktist...." Sen blir han tyst en stund, suckar, nickar lite och backar ut ur röret. Kvar sitter Tymon, med en fundersam min. Han rynkar på pannan och tittar på mig som om han tänkte fråga "vad sjutton handlade allt det här om?"...

Dagens följdtips: Om ni upptäcker att ni står framför toan mitt i natten och av någon anledning blundar på ena ögat, tänk på att ni då helt saknar djupseendet. Sikta.

PS. Nej, bilden är inte Photoshoppad.

Kreta

Kreta är fantastiskt vacker så här års - allt blommar: rosor, flaskrensarträd och andra konstigheter. Säsongen harinte börjat än, så det är inte för varmt och lokalbefolkningen är inte utnötta av alla turister och därför vänliga. Vissa alltför vänliga, speciellt kvinnor mot Tymon. Vart han än gick så fick han kramar, leksaker, beundran och fickor fyllda med godis. Även jag trivdes och kan härmed konstatera att det var den bästa födelsedagspresenten jag har fått.

Tymons framsteg: Han vet nu vad han heter nu. Enligt honom själv så heter han... Dino Mlä-Mlä!

Personligheter

Dagens insikt: man KAN fira sin födelsedag genom att ha samma kroppstemperatur som antalet år man fyller, men det fungerar riktigt bra endast då man råkar fylla 36,6 år...

Jag har fått höra att jag inte skriver nåt om Leon. Det stämmer. Han har inte gjort så mycket i början förutom att äta, skrika och sova. Det är först nu som jag börjar se att han har en egen personlighet och att den personligheten är så radikalt olik Tymons. Tymon var i hans ålder en lugn och filosofisk person som gillade att ligga lätt gungande i sin stol och betrakta världen med förundran. Vi brukade kalla honom för "kontemplatorn". Leon är fysiskt närvarande på ett helt annat sätt - viftande med armarna kastar han sig runt omkring, försöker hålla huvudet uppe och till och med sitta (vilket är alldelles för tidigt). De gångerna han betraktar världen (istället för att försöka slå den sönder i småbitar) så gör han det med någon slags tjurig misstänksamhet. En gång när han skrek på natten och jag tog upp honom för att försöka lugna ner honom så slog han mig på käften. Sen rev han mig. Sen tog han tag i brösthåret och slet ut en näve. Ingen "kontemplator" här inte.

Dagens knasiga teori: Man ser ibland förkortningar BC och AD efter årtalen. De betecknar en tidig och en sen era. Jag är övertygad att BC står för "before children" (innan barn) och AD för "after delivery" (efter förlossningen). Två helt olika epoker. Tiden under den tidiga eran kan delas upp i tre delar: Arbete, Fritid och Sömn. Även den senare eran kan delas upp i tre delar, men då heter de: Arbete, Mera Arbete och Sömnbrist.

Nu är i alla fall Leon döpt. Dagen innan oljade jag in hans huvud, så när prästen skulle hälla vigvatten på honom så rann det bara av som på en anka, så jag är inte riktigt säker ifall det tog...

Skogen

Jag gick med barnen i skogen för några dagar sen. Jag ville att Tymon skulle sträcka på benen (och öva framflyttning i svår terräng) så jag lyfte honom ur vagnen. Vi gick en stund i tystnad. Jag böjde mig ner och plockade upp en kotte, la den på handen och visade för Tymon.
"Titta, en kotte!"
"...Kotte", upprepade han och tittade nyfiket.
"Man kan kasta den", förklarade jag och kastade kotten mot ett träd så att den studsade med ett "klonk". Tymon tittade fundersamt. Jag tog upp flera kottar och sträckte fram handen till honom.
"Här, ta en kotte."
"Kotte", sa han och valde en.
"Kasta!", sa jag. Han kastade sin kotte framåt, vände sig och log mot mig. Jag kastade en också. Han utstötte ett litet rop av förtjusning och sprang fram för att lyfta upp sin kotte och kasta den igen. Så gick vi en stund och kastade kottar.
Ibland blir man glad för så lite.

Avvänjningsklinik

Hela huset har omvandlats till en avvnjningsklinik: Tymon ska vänjas av från att sova med nappen och bli helt nappfri, Leon ska sluta äta på nätterna, medan vi vuxna ska tydligen vänjas av från att sova. Min behandling går så pass bra att jag börjar tycka att det är helt naturligt att gå upp varje morgon klockan fem. Tymon upplever en viss frustration och försöker förklara på kvällen att han behöver sin napp, men eftersom han inte kan uttrycka sig så bra än så kan vi låtsas att inte förstå. Jag undrar lite om det är nappen han saknar eller är helt enkelt upprörd över att ritualen "här är bubba, här är nappen, här är täcke och här är nallen, sov gott" har blivit rubbad. Han älskar nämligen ritualer och blir glad när saker och ting händer på ett sätt som han känner igen. Igår kväll lurade jag honom genom att byta ut "nappen" mot "kudden".
"Här är bubba, här är kudden, här är täcke och här är nallen, sov gott", sa jag och började backa i förhoppning om att han inte hinner märka min "bait and switch".
"Va'e de'?" frågade han och pekade på kudden, lite förvirrad.
"Det är kudden!" upplyste jag honom med så mycket "visst-är-det härligt" tonfall i rösten som jag kunde få fram, "godnatt". Han rynkade på pannan och såg så fundersam ut. Jag kunde nästan se hur han går igenom "hela listan" i huvudet - antalet grejer verkar rätt, men det är någotning som inte stämmer här... Jag tror han hann somna innan han kom på det.

Ren poesi

En väninna sa en intressant sak till mig häromdagen. Lite fritt från minnet (alltså med reservation för möjlig felcitering) så fick jag höra att:

Min ytterst tunna mask av väluppfostran, som jag hittills hade använt för att tona ner min eviga "fuck you all" attityd, har upplösts och hela jag framstår nu som ett enda stor långfinger.

Okey, jag får ge mig - kvinnor ÄR faktiskt bättre på att ge komplimanger än män.

Diverse tankar

Tymon kallar alla fåglar för "chudy". Varför han gör detta är en gåta.

Läste på en chipspåse för att se va den innehåller. Den innehöll potatis (64%), fett och salt. Efter en stunds komplicerad huvudräkning kom jag fram till att den består i 35% av fett. Hmm... vänta lite... Gick till kylskåpet för att läsa på smörgåsmargarinet: se där, den innehåller också 35% fett. Å andra sidan så står det på margarinet att stora delar är nyttiga omega-nånting-nånting fetter. Det borde innebära att det är nyttigare att gluffa i sig smörgåsmargarin med en sked än att äta chips. Kanske inte lika knapprigt dock.

Tymons nya favoritlek: att tjura. Han vänder bort huvudet, betraktar väggen och låtsas att man inte finns.

Renovering

Köksrenoveringen är nästan klar, stressen släppte lite och då blev vi all sjuka. Ska man stressa så ska man stressa konstant tydligen.

Tymons språkförvirring:

Te heter "herbata" på polska. Igår satte jag mig bredvid Tymon med en mugg i handen. Han pekade på muggen - "Bata! Bata!", sa han. "Herbata", korrigerade jag automatiskt. Han nickade glatt: "Här bata!"...

Lila rök

Jag missade detta fenomen i torsdags. Tydligen kunde man se stora moln av lila rök svepa över Linköping. De glada molnen kom från Gärstad återvinningscentral där man höll på att bränna beslagtagen knark. Myndigheterna hävdar att röken var helt ofarlig, men jag undrar ändå hur många skador som uppkom när folk började kuta i vindens riktning... Förresten, är det inte från Gärstad som fjärrvärmen kommer? Ni som kör pellets och andra snåla budgetalternativ kan gå och gömma er - mitt hus värms upp genom att man eldar med kokain! Slå det om ni kan.

Ursäkta, var är köket?

Vi hade för lite att göra med två små barn, så vi satte igång en renovering. I taket har vi möss, köket och hallen är borta och i källaren bor det tre polska troll. Spisen är inkopplad i källarhallen, mikron i vardagsrummet på golvet där Tymon har lätt tillgång till den och kan mikra sina bilar (vilket han gör med glädje). Kylen och frysen står i gillestugan och är svåra att nå- inte så mycket på grund av de tre trollen som bor där men med tanke på att gilestugan är fylld till taket med det som kommer att bli det nya köket och som just nu är ett 10.000-bitars pussel från IKEA. Alla rum som inte renoveras är fyllda inte bara av saker från de andra rum men även av dån och slipdamm. Jag kan inte Dantes alla cirklar, men jag är övertygad att en av dem bestod av folk som tvingas att leva i hus som ständigt renoveras...

Bröder

Jag förväntade mig en del svartsjuka, men Tymon har accepterat Leon förvånandsvärt snabbt. Han är mycket intresserad av sin bror och vill gärna klappa honom (försiktigt), samt peka ut hans näsa och öron. Han försöker stoppa in nappen i munnen på Leon när han gråter och gunga honom när han sover. I morse utstötte hen glada utrop när han fick syn på Leons små fötter. Han blir lite orolig när Leon gråter så vi försökte förklara för honom att Leon "sjunger", vilket ledde till att numera när Leon gråter så kan Tymon gå omkring och nynna lite "la, la, la..." vilket adderar lite komik till situationen. Men han är inte alltid helt övertygad, så ibland blir det lite halvhysteriska "LA! LA! LA!" och en blick som säger "jag vet att ni säger att han bara sjunger, men om ni inte får tyst på honom inom en snar framtid så blir jag tokig". Vad ska jag säga, jag förstår hur det känns.

Tymon har fått en konstig vana att kalla sig själv och Leon för "Mamma". Jag försökte reda ut begreppen genom att visa honom bilder.

- Var är Leon? frågar jag

- Där, säger han och pekar

- Bra, och var är Mamma? frågar jag

- Där är Mamma, svarar han glatt och pekar

- Så det här är...

- Mamma!

- Och det här är.... (jag pekar på Leon den här gången)

- Mamma!

- Nehej, vi tar det från början, var är Mamma?

- Där!

- Så det här är... (pekar på Leon)

- Mamma!

- Hmmm... var är Leon då?

- Här!

Jag ger upp och öppnar en bild med Tymon

- Mamma! utropar han innan jag ens hunnit fråga

Efter en timmes förfrågning med bilder kommer jag fram till att familjen består av:

Mamma (som även inkluderar Tymon och Leon), Pappa och Kotek (dvs lilla katten). Nåja, jag kan vara glad att han inte buntade ihop mig med katten i alla fall.

Böcker

Jag hade ingen aning vad jag ville läsa så jag beställde en bunt böcker från SF-bokhandelns "prisvinnande böcker" lista med följande resultat:

Joe Haldeman: Camouflage (Nebula Award 2005)
Haldeman's "Forever peace" och "Forever war" var lysande, så jag väntade mig nåt storslaget här, men det verkar som att de delar ut priser på gamla meriter. Två främmande varelser gömmer sig bland mänskligheten - den ena är grym och inställd på överlevnad, den andra blir med tiden lite "mänsklig" och lär sig empati. Jag ska inte avslöja för mycket, så gissa ifall de möts på slutet för att göra upp. Gissa vem som vinner. Kan det bli mer klicheartat? Gäsp...

Charles Stross: Accelerando (Locus Award 2006)
Jag har blivit rekommenderad Stross och efter att ha läst ett par böcker av honom så var jag på väg att ge upp. Vilken tur att jag inte gjorde det! Den här boken är en riktig guldklimp, fylld med nyskapande ideer från början till slut. Skulle vilja säga att man vill läsa den från pärm till pärm i ett svep, men så är det faktiskt inte - ibland känner man att man måste lägga ifrån den en stund för att fundera en bit, smälta alla implikationer av de finurliga påhitt som kastas på en från nästan varje sida, le lite och börja läsa igen... Så där mycket njöt jag inte sen jag läste "Hyperion".

Neil Gaiman: Anansi Boys (Locus Award 2006, Mythopoeic Award 2006)
En mycket trevlig bok som jag hade alldelles för höga förväntningar på och kunde därför inte njuta av den till 100%. Rolig, men inte lika rolig som "Good Omens", stämningsfull, men inte lika mycket som "American Gods". Nackdelen med att göra bra ifrån sig är att det blir svårt att överträffa sig själv.

Robert Charles Wilson: Spin (Hugo Award 2006)
Intressant storyide, bra skrivet, levande personer - allt detta gör att man läser det i ett svep eftersom man både är intresserad av förklaringar till allt som händer i boken och av att veta hur det kommer att gå för alla inblandade. Rekommenderas.

Ian M. Banks: The Algebraist (nominerad till Hugo Award 2005)
Jag förstår varför den inte vann... Jag har fortfarande inte tagit mig igenom den eftersom mer intressanta böcker lyckas locka iväg mig och sen när jag kommer tillbaka till den så har jag glömt var jag var, vad det var som hände och vad det är egentligen det handlade om. Jag erkänner, boken skulle säkert kunna upplevas bättre om man läste den lite mer sammanhängande, men att den inte lyckas dra in mig tillräckligt för att avsluta den tyder på någonting.

Jag tror att jag har köpt flera prisbelönta böcker men nu kan jag inte hitta dem. Från att ha vetat exakt vilka böcker som står var i bokhyllan så har jag hamnat i ett läge där jag vet inte ens vilken bokhylla eller våning de befinner sig på. Dags att skaffa en billy eller två och göra lite ordning igen.

Efter de tunga titlarna så var jag tvungen att koppla av med:

Stephen King: Cell
Skönt att inte behöva tänka så mycket en stund, det räcker att bara vara rädd. Inget riktigt nyskapande här, King blandar och ger från samma kortlek som vanligt: vi har zombiesar (typ), blod, världens undergång, katastrof som lockar det sämsta inom människor, några hjältar som ska hindra mänskligheten från utplåning osv. Av någon anledning så blir det inte lika läskigt som tidigare dock.

Shopping

Jag tror vi var lite försiktigare med Tymon. Redan andra dagen packades Leon in i en bilstol och följde med mig på en shoppingrunda till Icano-huset. I kön till kassan i leksaksaffären hörde jag hur någon engelskpratande man bakom mig kommenterade till sin lilla son.
"Look, what a little baby. He cannot be more than two weeks old!"
Jag tittade bakåt. "Two days, actually", rättade jag och vände mig tillbaka för att betala. Bakom mig hörde jag en förundrad röst säga "Look, he's only two days old and already spending money!"

Ljuvliga icano-huset, en av de få ställerna i Linköping som kan trigga en panikkänsla inom mig. Ibland när jag känner mig kvävd där så får jag en vision hur jag kastar mig ylande genom folkmassan, armbågar folk i ansikten, sparkar av dem knäskålarna, sliter av någon en arm och klubbar med den höger och vänster tills alla kastar sig förskräckta åt sidan och som på ett magiskt sätt (Icano, öppna dig!) bildas det en fri väg som jag kan springa igenom fritt hela vägen till utgången.
Nej, vadå, jag mår bra - säg inte att NI inte har sådana tankar...