Konflikthantering

Eftermiddag på ICA Maxi (lite patetiskt när allt circulerar runt ICA Maxi, men men...).
Jag kör in på parkeringen och upptäcker att på en av familjeparkeringar står en blänkande sportbil. Ibland fuskar folk och ställer sig där fast de inte har några barn med sig, men att ställa sig där med en värsta sportbil är lite fräckt. Jag parkerar lite längre bort. När jag går förbi den kommer ägaren (en ensam man, givetvis) tillbaka och börjar packa in sina grejer i bilen. Dags för lite konflikthanteringsövning - jag SKA inte vara konflikträdd... Jag ställer mig bakom honom och tittar på hans rygg när han försöker få plats med sina ICA-kassar i det minimala bagageutrymmet medan jag försöker komma på nåt vitsigt att säga. Jag kommer inte på någonting som slår min frus replik i en sådan situation:
"Var har du dina barn då?", frågar jag högt.
Inget svar på länge. Antingen hörde han inte eller så låtsas han att han inte hörde. Just när jag öpnnar munnen igen vänder han på sig:
"De är hemma."
Jag fnyser - han tog god tid på sig att tänka ut något svar och det var det bästa han kunde prestera? Jag hinner inte påpeka det för honom förrän han säger aggressivt:
"Familjeparkering. Jag har också familj. Alltså får jag stå här."
"Om de är hemma så får du ställa dig någon annanstans."
"Så länge det inte finns någon lag mot det så tänker jag fortsätta ställa mig här!"
Jag kisar mot hans nytvättade sportbil.
"Jag förstår att du behöver lite extra uttrymme runt din fina bil, eftersom du är rädd att repa den... Men om du ställer dig här så kan det lätt hända att den blir repad ändå...."
Jag vänder mig om och går in på ICA.

ICA för homobröllop

För ett tag sen när jag vandrade på ICA Maxi och höll just på att passera deras bageri så fastnade mitt öga på någonting, ungefär som det fastnar på de felaktiga detaljerna i "finn fem fel". Jag stannade för att titta - det var deras uppställning av bröllopsfigurer (sådana som man har på bröllopstårtor) som mitt öga fastnade på. Jag tittade närmare: två par stod i första ledet med ett tiotal andra bröllopspar i bakgrunden. De två paren som stod längst fram och exponerades mest var gay. Kvinnorna i det ena paret såg komiska ut när de hängde på varandra i sina stora vita bröllopsklännignar, som mannen som inte riktigt vet ifall han tappade hästen eller hittade repet. De två män i smoking förde tankarna till ett urartat cocktailparty där folk börjar bli lite runda under fötterna och måste stödja sig på varandra. Det är först när jag såg de andra par i bakgrunden som jag insåg sammanhanget. Uppställningen verkade inte slumpmässig. Efter några dagar märkte jag att de höll sina ställningar så jag mailade ICA och frågade om de var politisk engagerade i frågan om homobröllop och deras figuruppställning var en form av ställningstagande. Nästa gång jag handlade så har figurerna ställts om. De två udda paren stod nu lite halvgömda bakom de andra. Inget svar på mitt mail dock. Fegt.

Känn dig blåst

Leons nya favoritsysselsättning: att följa efter dammsugaren så att man hela tiden hamnar i luftströmmen. Till och med roligare än att slå 112 på telefonen och spola ner den i toaletten, eller att gömma sig i diskmaskinen. Och så sägs det att små barn brukar vara rädda för dammsugaren...

Hofmann trippar vidare

Vi säger hejdå till Albert Hofmann som dog igår. 102 år! Vad ska man säga... lite syra konserverar kroppen?

Pappaleksaker flyger (i småbitar)

Bland de presenter jag hade fått när jag fyllde 40 fanns en radiostyrd helikopter.

- Va? Har du önskat dig en sådan?
- Alla män önskar sig en radiostyrd helikopter, det behöver man inte säga.

Jag fick höra mycket om hur lätt det är att krascha med en sådan och att jag skulle först "torrköra" lite, dvs använda den medföljande simulatorn på datorn först. Dagen efter öppnade jag lådan och fann att någon simulator fanns inte, däremot en instuktionsvideo som visade hur lekande lätt det är att köra helikopter. "Då så", tänkte jag och begav mig ut. Antagligen så var det nåt fel på sändaren - den klarade av att skicka tre sorters signaler: "starta", "kasta dig vilt åt slumpmässiga håll för att sen krascha", och "snabbkrascha" (även känd som "bromsen"). Det sistnämnda använde jag varje gång den målsökande jäkeln bestämde sig att sätta fart mot mitt huvud (ofta). Till min stora glädje så upptäckte jag dock att helikoptern var en gedigen konstruktion där det enda som gav efter för mina upprepade försök att kollidera med marken, träd, fotbollsmål och andra skojigheter i höga hastigheter var förarhytten och det är ju inte någon vital del. inte i en radiostyrd helikopter i alla fall.
Nu ska jag limma lite och ge mig ut igen, för skojigt var det.

Speldags

Plötsligt insåg jag att Tymon kanske var så pass stor att han kunde börja spela spel, så jag begav mig till Toys'R'Us och inhandlade tre stycken spel. Jag försökte få till lite olika sorter så det blev ett strategispel, ett bokstavsspel och ett fingerfärdighetsspel.

Det första spelet hette Castella - ett enkelt strategispel (ålder 4+ enligt lådan) för två personer gjort helt i bambu. Man turas om att placera murar och när man lyckas bilda en fyrkant så får man sätta ut ett torn i mitten - den som placerar ut alla sina torn vinner. Tymon begrepp ganska snabbt att vi ska turas om att placera ut grejer, men han förstodd inte riktigt att vi ska bygga fyrkanter och verkade specialisera sig på att bygga så långa murar som möjligt istället. Han blev glad när han såg mig lägga ut ett torn och ville också göra det och blev lite upprörd när jag hejdade honom och förklarade att han måste bygga fyrkanter om han ville sätta ut sina torn. Han insåg att det var nåt fel på hans strategi och antog att hans murer var helt enkelt för tunna, så han försökte bygga dubbla murar istället. Vi har nu "spelat" det ett par gånger och han verkar inte riktigt få grepp om vad det hela går ut på, men han trvis med att sitta med mig och turas om att sätta ut de små bitarna, så vi kommer säkert att försöka igen.

Det andra spelet blev genast en stor hit - det var Fem myror är fler än fyra elefanter. Det finns egentligen två spel med den titeln där det ena handlar om bokstäver och det andra om siffror och jag köpte bokstavsspelet (även det märkt med ålder 4+). Spelet har inte så mycket med TV-serien att göra, förutom elefantlogotypen och att det handlar om bokstäver, men det är välgjort och det finns sju olika sätt att spela på som ökar i svårighetsgrad. Vi är just nu på variant två med ett extra tillägg och Tymon tycker att det är riktigt kul - han kommer ofta med lådan och frågar "spela myror?"
Han har snabbt förstått vad det går ut på. Det intressanta är hur han ser det som ett lek och verkar inte ha noterat begrepp som "vinna" och "förlora" än. Om jag vinner så blir han lite upprörd att vi slutar "leka" trots att han inte lyckats samla alla sina bokstäver än. Om han vinner så blir han också lite bekymrad (fast inte lika mycket då) över att jag inte har lyckats samla in alla mina. Under spelets gång försöker han hjälpa mig genom att ge mig de bokstäver jag behöver när han upptäcker dem. Vi har det ganska trevligt med andra ord.

Tredje spelet hetter Tumble och handlar om att flytta avlånga träblock i en tornliknande konstruktion utan att riva ner det (ålder 5+). Även här verkar han ha snabbt begripit vad det handlar om. Jag förväntade mig mer rivningar och frustration än vad det blev, så även det var ett lyckat köp.

Helt OK för en nästan treåring. Hur länge till innan han kan spela Advanced Civilization? :)

Hårda finska nypor

Som 40-årspresent fick jag en lyxgourmet-weekend (första gången utan barn på 3 år!) på Badhotellet i Tranås. Hotellet påstår sig vara en av Sveriges äldsta och mest anrika kurhotell och är känd för sin spa-avdelning och behandlingar. För min första behandling hamnade jag i händerna på en gammal finsk dam som sa "säg till om det gör ont - jag har elaka finska nypor!" och gav mig en gedigen helkroppsmassage med aromatisk olja. Detta gjorde mig lite förstummad eftersom jag hade någonting annat på programmet, men vem säger emot en hård finsk gumma... För att vara en felbehandling så var det helt ok och jag kunde läsa till mig efteråt av vad jag hade fått var tydligen "en helt unik kombination av reflexmassage, thaimassage, aromapressur och efflurage som löser upp spänningarna, eliminerar gifter och fyller kroppen med ny energi". Det jag borde ha fått var nåt som heter Aroma Mosaik och är en kombination av bodyscrub, helkroppsinpackning (man smörjs in med någon slags lera och packas in i plast), skalpmasage och lotioninsmörjning, men det fick jag dagen efter istället. Jag känner mig lättare nu - jag har aldrig haft någon peeling tidigare så är det en hel bunt med 40 år gamla celler som försvann där. Hur som helst så blev jag ordentligt ompysslad, fick en utsökt femrättersmiddag och kände mig ordentligt firad med champagne på rummet och allt. Jag kan nu meddela att det finns liv på andra sidan :)

Två Stephen King filmer

Jag har tittat på två rätt nya filmatiseringar av Stephen Kings noveller (när katten är borta tittar råttorna på skräckfilmer?), 1408 och Dimman. Det har gjorts en uppsjö av filmer som baserar sig på Stephen Kings verk, men det finns fortfarande böcker som inte har gjorts till film som lämpar sig mycket bättre än 1408. I novellen 1408 händer egentligen inte så värst mycket, den försöker mer att förmedla en känsla än att beskriva själva händelseförloppet. Vad gör man då när man ska göra film av det? Man kan antingen försöka att åstadkomma samma känsla, eller så tar man den enkla utvägen och hittar på och stoppar in en massa saker som aldrig funnits i boken men som ger specialeffektfolket nåt att roa sig med. Lägg sen på ett sliskigt Hollywood-slut på det hela och man får nåt som man kan knappra popcorn till men som inte är det minsta läskigt eller skrämmande. Kan nämnas att den regisserades av en svensk - Mikael Håfström. Han som också gjort Ondskan som tydligen ska vara bra (har inte sett den), men inte så mycket mer värt att nämna.
Då kommer vi till Dimman. Det måste ha varit lättare att göra film av den novellen, då det faktiskt fanns en handling som man kunde visa, men det är inte bara därför den filmen blev så mycket bättre. Här lyckades man bättre att förmedla den stämningen som fanns i novellen. Jag blev skrämd - inte av specialeffekter och monster (ok, lite grann då kanske - men de var välgjorda), utan av insikten att alla vi bär på olika monster inom oss som bara väntar på att släppas loss i en krissituation. Det är fortfarande så att människor är oftast mer skrämmande än alla specialeffekter. Det ytterst deprimerande slutet tog mig med överraskning (det var länge sen jag läste den, var det verkligen så det slutade?) och hela filmen lämnade en känsla av obehag - vilket i sammanhanget är bra. All ära till Frank Darabont (mannen bakom mästerverk som Den Gröna Milen och The Shawshank Redemption).

Himlen har kommit

Jaha, då har man blivit 40, men som bilden visar så blir vissa bara snyggare med tiden.

Leon har blivit dagisbarn och jag har återgått till jobbet där jag upptäckte med förundran att ingenting nämnvärt har hänt under halva året som jag hade varit borta, så det var bara att hoppa in i ekorrhjulet igen.
Visserligen så har jag blivit en (dys)functional advisor nu, men någon större skillnad återstår att märka.

Roliga saker som Tymon säger:

1. Efter ett tag lyckades vi deschiffrera vad "sex mamma mia" är för något. "Spindel har åtta ben, sex mamma mia".
2. Tymon vaknar tidigt och väcker alla. När man går in till honom så pekar han på persiennerna som släpper igenom lite ljus och förkunnar: "Himlen har kommit!". Jag bävar inför sommaren då "himlen" kommer kl 3...

Support?

Jag är full av förundran över Creatives support.
För att nå den svenska supporten ringer man ett nummer i Irland och pratar med en dansk. Han förklarar att sakerna kommer att skickas till Polen och skickar mig ett mail delvis skrivet på holländska.

(Förutsatt att man lyckas hitta deras supportnummer - det står nämligen inte någonstans på deras sidor. Det står att man har rätt till telefonsupport, men inte ett telefonnummer någonstans...)