Konflikthantering

Eftermiddag på ICA Maxi (lite patetiskt när allt circulerar runt ICA Maxi, men men...).
Jag kör in på parkeringen och upptäcker att på en av familjeparkeringar står en blänkande sportbil. Ibland fuskar folk och ställer sig där fast de inte har några barn med sig, men att ställa sig där med en värsta sportbil är lite fräckt. Jag parkerar lite längre bort. När jag går förbi den kommer ägaren (en ensam man, givetvis) tillbaka och börjar packa in sina grejer i bilen. Dags för lite konflikthanteringsövning - jag SKA inte vara konflikträdd... Jag ställer mig bakom honom och tittar på hans rygg när han försöker få plats med sina ICA-kassar i det minimala bagageutrymmet medan jag försöker komma på nåt vitsigt att säga. Jag kommer inte på någonting som slår min frus replik i en sådan situation:
"Var har du dina barn då?", frågar jag högt.
Inget svar på länge. Antingen hörde han inte eller så låtsas han att han inte hörde. Just när jag öpnnar munnen igen vänder han på sig:
"De är hemma."
Jag fnyser - han tog god tid på sig att tänka ut något svar och det var det bästa han kunde prestera? Jag hinner inte påpeka det för honom förrän han säger aggressivt:
"Familjeparkering. Jag har också familj. Alltså får jag stå här."
"Om de är hemma så får du ställa dig någon annanstans."
"Så länge det inte finns någon lag mot det så tänker jag fortsätta ställa mig här!"
Jag kisar mot hans nytvättade sportbil.
"Jag förstår att du behöver lite extra uttrymme runt din fina bil, eftersom du är rädd att repa den... Men om du ställer dig här så kan det lätt hända att den blir repad ändå...."
Jag vänder mig om och går in på ICA.