Två Stephen King filmer

Jag har tittat på två rätt nya filmatiseringar av Stephen Kings noveller (när katten är borta tittar råttorna på skräckfilmer?), 1408 och Dimman. Det har gjorts en uppsjö av filmer som baserar sig på Stephen Kings verk, men det finns fortfarande böcker som inte har gjorts till film som lämpar sig mycket bättre än 1408. I novellen 1408 händer egentligen inte så värst mycket, den försöker mer att förmedla en känsla än att beskriva själva händelseförloppet. Vad gör man då när man ska göra film av det? Man kan antingen försöka att åstadkomma samma känsla, eller så tar man den enkla utvägen och hittar på och stoppar in en massa saker som aldrig funnits i boken men som ger specialeffektfolket nåt att roa sig med. Lägg sen på ett sliskigt Hollywood-slut på det hela och man får nåt som man kan knappra popcorn till men som inte är det minsta läskigt eller skrämmande. Kan nämnas att den regisserades av en svensk - Mikael Håfström. Han som också gjort Ondskan som tydligen ska vara bra (har inte sett den), men inte så mycket mer värt att nämna.
Då kommer vi till Dimman. Det måste ha varit lättare att göra film av den novellen, då det faktiskt fanns en handling som man kunde visa, men det är inte bara därför den filmen blev så mycket bättre. Här lyckades man bättre att förmedla den stämningen som fanns i novellen. Jag blev skrämd - inte av specialeffekter och monster (ok, lite grann då kanske - men de var välgjorda), utan av insikten att alla vi bär på olika monster inom oss som bara väntar på att släppas loss i en krissituation. Det är fortfarande så att människor är oftast mer skrämmande än alla specialeffekter. Det ytterst deprimerande slutet tog mig med överraskning (det var länge sen jag läste den, var det verkligen så det slutade?) och hela filmen lämnade en känsla av obehag - vilket i sammanhanget är bra. All ära till Frank Darabont (mannen bakom mästerverk som Den Gröna Milen och The Shawshank Redemption).