Kall semester och den arga kocken

Att ha semester i Maj brukar vara skönt. Den här gången råkade vi ut för årtusendets kallaste Maj (7C!). En värmeväxlare på hotellet gick sönder andra dagen, vilket resulterade i avsaknad av varmt vatten. Barnpoolen stängdes av samma anledning. Rummet vi fick stank mögel. Trots allt detta så var det skönt med semester. Och av alla de konstiga saker som vi råkat ut för är det inte de här grejerna jag kommer att komma ihåg bäst. Jag kommer alltid att förknippa den här semestern med den missnöjda kocken.
Han stod där i matsalen och förväntades fixa omelett eller äggröra på morgonen och grilla köt och liknande på eftermiddagar. Lönnfet, med mössan på sned blängde han aggressivt på hela omgivningen. Första morgonen ställde jag mig i kön för att få omelett och blev vittne till följande:

- Äggröra, tack! sa damen som var först i kön. Kocken blängde på henne utan att röra en min. Till slut suckade han uppgivet.
- Av. Hur. Många. ÄGG!? väste han till slut.
- Två.
Han suckade ännu djupare och rullade med ögonen.
- MED VAD?! skrek han på henne.
- Skinka... viskade den förskräckta damen. Han slängde en arg blick på henne och började fixa äggröran. Under tidan nickade han kort mot nästa person i kön som var en tysk.
- Eine omelett, bitte! sa tysken. Kocken kisade misstänksamt på honom samtidigt som han med arga rörelser vispade äggröran.
- Naturell? frågade han.
- Ja, ja, naturell.
Kocken nickade för sig själv.
- Eine omelett, naturell? försäkrade han sig.
- Ja, ja.
Kocken slängde fram den färdiga äggröran och tysken kom fram.
- Eine omelett, naturell? frågade kocken ytterligare en gång med en fördömmande röst.
- Ja, ja, sa tysken. Sen pekade mot bacon och gräslök och sa att han ville ha det med. Det där skulle ha inte ha gjort. Kocken slängde ner grejerna han höll på med och blev röd i ansiktet. En kort stund stirrade han bara på tysken, sen började han göra omeletten. Hans yviga rörelser och sättet med vilket han skramlade med grejerna visade tydligt hur förbannad han var.
Sen av någon outgrundlig anledning började kocken att beklaga sig för MIG (som stod nästa i kön).
- Jag FRÅGADE honom TRE gånger om han skulle ha omelett utan någonting i och han sa ja. Men till slut så vill han ha omelett UTAN någonting i men med ändå med saker i!
Kocken var så arg att jag trodde han skulle börja gråta snart. Jag försökte se medlidande ut och förberedde mig noga (snart var det min tur ju!). Jag började känna mig som om jag stod i kön till soup-nazin från Seinfeldt.
- Omelett, två ägg, skinka och gräslök! sa jag när jag kom fram. Han tittade misstänksamt på mig men hittade inget att klaga på. "Safe!" tänkte jag. Det trodde jag bara...
Nästa dag när vi höll på och samla ihop frukostdelarna till vårt bord så såg jag Maja gå förbi med en äggröra. "Det ser gott ut", tänkte jag och ställde mig i kön till den arga kocken för att få en likadan. När det var min tur sa jag med klar röst utan att tveka:
- Ägröra, två ägg, med skinka och gräslök!
Reaktionen blev inte som jag väntat mig. Kocken lutade sig framåt och spände ögonen i mig. Sen väste han:
- Ni kunde inte ha beställt av fyra ägg från början då!?
Det blev för mycket för mig. Jag stirrade tillbaka.
- Du gillar inte att göra äggröra, va?
Jag trodde han skulle backa då, men det gjorde han inte.
- Det ÄR faktiskt rätt monotont... började han och hamnade plötsligt i en monolog om hur hans jobb suger. Jag hade kunnat svara med en uppsjö av spydiga kommentarer som tävlade om vilken skulle bli först ut till tungspetsen, men... varningsklockor börjande ringa. Reta upp kocken på ett ställe där man tänkte äta i en vecka? *Bad idea!* *Bad idea!*
Jag sa ingenting.