Program som inte fungerar i Turkiet

Jag har lärt mig någonting nytt idag: att bokstäver "i" och "I" är två helt skilda bokstäver på turkiska. Så om man befinner sig i Turkiet och börjar jämföra strängar som "into" och "INTO", eller "begin" och "BEGIN", så får man veta att de inte alls är lika även om man hade talat om att man inte brydde sig om stora eller små bokstäver. En del program börjar plötsligt fallera på helt oväntade sätt - om man nu inte har varit förutseende och tog hänsyn till turkiska "i" när man programmerade. Hand upp alla som tar hänsyn till turkiska "i" när de programmerar... Tänkte väl det.

Helt orelaterat:
Tymons framsteg: Cyklar på två hjul till dagis.

Skylthackande

För ett tag sedan åkte jag efter en buss som med stora bokstäver proklamerade sig att vara "ANALBUSSEN". Jag hann lyfta på ett ögonbryn innan jag insåg att någon hade lagt stor möda på att sudda bort ett K i början. Ah... Skylthackande - den underskattade konstformen. Förresten, vad sägs om skylten i hissen på mitt jobb (se bild)?

Fler roliga lagar

Lagstiftningscirkus fortsätter. Justitiemordmini... usäkta, justicieminister Beatrice Ask vill att polis och åklagare ska kunna döma ut fängelsestraff utan att blanda in onödigheter som domstol och rättegång.

Folkhälsoministern la ett förslag om att polisen och tullen ska ha rätt att beslagta "lagliga droger".
Tanken svindlar... Vad är "lagliga droger"? En drog är väl ett preparat som är narkotikaklassat och därmed olagligt. Eller kommer polisen at knacka på och tömma mitt barskåp? "Den här Lagavulinflaskan ser mycket lockande... err.. jag mernar misstänkt ut... Den är inte olaglig, men vi tar den med oss. Vad har vi här då...? Socker? Vet du inte om att det är beroendeframkallande? Det konfiskerar vi. Tacka vår folkhälsominister."
Förslaget motiveras flummigt med att man vill försöka komma åt substanser som ännu inte hunnit bli narkotikaklassade. Jag förslår att man även passar på och arresterar alla som ännu inte hunnit bli brottslingar.

Leon - mandlar = smärta

Jag trodde i min naivitet att Leon skulle upp och hoppa ett par dagar efter borttagningen av mandlarna men det blev smärtsamma två veckor istället. Inte ens det ändlösa glassfrosseriet kunde trösta honom. Nu är han bra men hans röst låter annorlunda, jag kan fortfarande inte vänja mig. Hans "resonanslåda" har väl helt andra parametrar nu när det finns mycket mer utrymme i den. Han saknade mig på sjukhuset. Tror jag. Så här berättade han medan han var där:

- Pappa ska sova på taket och frysa och ramla ner och ambulansen ska komma och hämta honom.

Det måste betyda att han saknade mig och ville att jag också skulle komma dit. Eller?

Kall semester och den arga kocken

Att ha semester i Maj brukar vara skönt. Den här gången råkade vi ut för årtusendets kallaste Maj (7C!). En värmeväxlare på hotellet gick sönder andra dagen, vilket resulterade i avsaknad av varmt vatten. Barnpoolen stängdes av samma anledning. Rummet vi fick stank mögel. Trots allt detta så var det skönt med semester. Och av alla de konstiga saker som vi råkat ut för är det inte de här grejerna jag kommer att komma ihåg bäst. Jag kommer alltid att förknippa den här semestern med den missnöjda kocken.
Han stod där i matsalen och förväntades fixa omelett eller äggröra på morgonen och grilla köt och liknande på eftermiddagar. Lönnfet, med mössan på sned blängde han aggressivt på hela omgivningen. Första morgonen ställde jag mig i kön för att få omelett och blev vittne till följande:

- Äggröra, tack! sa damen som var först i kön. Kocken blängde på henne utan att röra en min. Till slut suckade han uppgivet.
- Av. Hur. Många. ÄGG!? väste han till slut.
- Två.
Han suckade ännu djupare och rullade med ögonen.
- MED VAD?! skrek han på henne.
- Skinka... viskade den förskräckta damen. Han slängde en arg blick på henne och började fixa äggröran. Under tidan nickade han kort mot nästa person i kön som var en tysk.
- Eine omelett, bitte! sa tysken. Kocken kisade misstänksamt på honom samtidigt som han med arga rörelser vispade äggröran.
- Naturell? frågade han.
- Ja, ja, naturell.
Kocken nickade för sig själv.
- Eine omelett, naturell? försäkrade han sig.
- Ja, ja.
Kocken slängde fram den färdiga äggröran och tysken kom fram.
- Eine omelett, naturell? frågade kocken ytterligare en gång med en fördömmande röst.
- Ja, ja, sa tysken. Sen pekade mot bacon och gräslök och sa att han ville ha det med. Det där skulle ha inte ha gjort. Kocken slängde ner grejerna han höll på med och blev röd i ansiktet. En kort stund stirrade han bara på tysken, sen började han göra omeletten. Hans yviga rörelser och sättet med vilket han skramlade med grejerna visade tydligt hur förbannad han var.
Sen av någon outgrundlig anledning började kocken att beklaga sig för MIG (som stod nästa i kön).
- Jag FRÅGADE honom TRE gånger om han skulle ha omelett utan någonting i och han sa ja. Men till slut så vill han ha omelett UTAN någonting i men med ändå med saker i!
Kocken var så arg att jag trodde han skulle börja gråta snart. Jag försökte se medlidande ut och förberedde mig noga (snart var det min tur ju!). Jag började känna mig som om jag stod i kön till soup-nazin från Seinfeldt.
- Omelett, två ägg, skinka och gräslök! sa jag när jag kom fram. Han tittade misstänksamt på mig men hittade inget att klaga på. "Safe!" tänkte jag. Det trodde jag bara...
Nästa dag när vi höll på och samla ihop frukostdelarna till vårt bord så såg jag Maja gå förbi med en äggröra. "Det ser gott ut", tänkte jag och ställde mig i kön till den arga kocken för att få en likadan. När det var min tur sa jag med klar röst utan att tveka:
- Ägröra, två ägg, med skinka och gräslök!
Reaktionen blev inte som jag väntat mig. Kocken lutade sig framåt och spände ögonen i mig. Sen väste han:
- Ni kunde inte ha beställt av fyra ägg från början då!?
Det blev för mycket för mig. Jag stirrade tillbaka.
- Du gillar inte att göra äggröra, va?
Jag trodde han skulle backa då, men det gjorde han inte.
- Det ÄR faktiskt rätt monotont... började han och hamnade plötsligt i en monolog om hur hans jobb suger. Jag hade kunnat svara med en uppsjö av spydiga kommentarer som tävlade om vilken skulle bli först ut till tungspetsen, men... varningsklockor börjande ringa. Reta upp kocken på ett ställe där man tänkte äta i en vecka? *Bad idea!* *Bad idea!*
Jag sa ingenting.