Elgiganten kör just nu en reklamkampanj under slogan "Det är dumt att betala för mycket". Jag var där för att köpa en köksmaskin. 3990 kr, stod det på hyllan. Jag plockade fram telefonen och surfade fram till deras egen (Elgigantens alltså) websajt. 3390, och jag kan välja att hämta den i affären. Låt mig tänka en stund... Jag kan alltså betala 3990, eller mata in en order, vänta tills den kommer in i systemet och betala 3390. Jag haffar en säljare och frågar om han kan bespara mig nöjet att göra så och ge mig samma pris direkt. Det kunde han förståss, det skulle vara lite märkligt och de inte kunde möta sina egna priser. Plötsligt inser jag att alla skyltar på hyllorna är bara bluff. Det finns säkert folk som betalar de där 600 kr extra. Vad ska man kalla de pengarna? "Internetokunnighetsavgift"? Eller kanske helt enkelt "bondfångeri"?
"Det är dumt att betala för mycket" börjar kännas mer och mer som ett hån.
onsdag, juni 15, 2011
fredag, juni 10, 2011
Tallin
Tallin är en fin stad som man skulle vilja spendera mer än ett par dagar i, så vi kommer nog att återbesöka den framöver.Vädret var bra, stundtals för bra. Zoo-besöket blev lite plågsamt pga stekande sol och fick avbrytas efter en stund. Vi försökte övertala Tymon att låta Leon dricka lite från hans vattenflaska, men han ville inte.
- Tymon! Vad sa de i kyrkan? Att man måste dela med sig!
Tymon svarar:
- Det trodde jag också på förut, men nu har jag så lite kvar...
torsdag, april 28, 2011
Påsk ...pirater?
onsdag, april 13, 2011
Zumba och sånt
Jag fick en SPA-vistelse i födelsedagspresent. Jodå, jag har varit på SPA tidigare och föreställde mig att jag skulle glida omkring i en badrock tuggande på några vindruvor, sitta i en bubbelpool och bli masserad ibland. Det blev inte riktigt så, istället var det "aktiv vila", dvs träning. Först testade jag på zumba, som tydligen är en väldigt populär träningsform just nu, men som jag aldrig sett tidigare. Det ser ut som en korsning av aerobics och nån afrikans dans, körs till musik och är helt kul. Det var typ jag och 30 kvinnor (det fanns faktiskt en man till där men jag tror han gick fel). De alla andra verkar ha gått på det här tidigare (men undantaget av mannen som gick fel då) och jag är inget bra på dans, men jag upptäckte att det gick oväntat bra om jag "översatte" alla rörelser i kung-fu termer. Man fick akta sig för att inte gå för långt med det bara - när det kom en sekvens som såg ut exakt som ett kung-fu attacksteg så fick jag hejda mig för att inte sätta en side-kick i gumman som tränade bredvid. Hur som helst så var det kul och man blev rätt slut.
Ett annat pass var vattengymnastik. Där trodde jag först att jag hade kommit fel eftersom medelåldern i bassängen verkade ligga runt 70, men tjejen som ledde passet försäkrade mig om att det är rätt och sa åt mig att ta med mig hantlarna och hoppa i. Jag kastade en skeptisk blick på pensionärerna i bassängen. "Det här blir segt", tänkte jag, men det var för sent att backa ut. Jag plockade hantlarna - de var gjorda av skumgummi och vägde ingenting så jag rullade med ögonen och hoppade i. Som ni kanske förstår så har jag aldrig kört vattengymnastik heller. Hantlarna skulle visst under vatten och då blev det genast jobbigt. Deras sammanlagda flytkraft var större än min kroppsvikt, så instruktioner som "stå stadigt på botten och kör armarna i kors framför er" verkade helt absurda. Eftersom de andra stod mest och gungade lite lätt bara så bestämde jag mig att ignorera dem och försöka följa ledaren så gott som det gick. Efter ett tag insåg jag varför det var så svårt - hon visade ju i luften medan jag försökte utföra rörelser i samma takt under vattenytan - ett förlorat lopp, men skam den som ger sig, så jag kämpade på och skapade vågor som hotade välta gummorna omkring mig. Det är första gången jag upptäckte att man kan stå i vatten och svettas ändå.
Väldigt kul var det - och nu bär det iväg till ett annat "pass" - Busfabriken väntar.
Ett annat pass var vattengymnastik. Där trodde jag först att jag hade kommit fel eftersom medelåldern i bassängen verkade ligga runt 70, men tjejen som ledde passet försäkrade mig om att det är rätt och sa åt mig att ta med mig hantlarna och hoppa i. Jag kastade en skeptisk blick på pensionärerna i bassängen. "Det här blir segt", tänkte jag, men det var för sent att backa ut. Jag plockade hantlarna - de var gjorda av skumgummi och vägde ingenting så jag rullade med ögonen och hoppade i. Som ni kanske förstår så har jag aldrig kört vattengymnastik heller. Hantlarna skulle visst under vatten och då blev det genast jobbigt. Deras sammanlagda flytkraft var större än min kroppsvikt, så instruktioner som "stå stadigt på botten och kör armarna i kors framför er" verkade helt absurda. Eftersom de andra stod mest och gungade lite lätt bara så bestämde jag mig att ignorera dem och försöka följa ledaren så gott som det gick. Efter ett tag insåg jag varför det var så svårt - hon visade ju i luften medan jag försökte utföra rörelser i samma takt under vattenytan - ett förlorat lopp, men skam den som ger sig, så jag kämpade på och skapade vågor som hotade välta gummorna omkring mig. Det är första gången jag upptäckte att man kan stå i vatten och svettas ändå.
Väldigt kul var det - och nu bär det iväg till ett annat "pass" - Busfabriken väntar.
lördag, april 09, 2011
Fotobok ftw
Efter att ha tillverkat ett antal "nästan svart-vita" bilder bestämde jag mig att skapa en fotobok av dem. Resultatet blev över förväntan bra, så nu tänker jag fortsätta skapa fler. Jag var på väg någonstans med barnen när Tymon sa plötsligt:
- Pappa, jag tänker att du är den finaste pappan.
Kan man få en bättre recension?
lördag, april 02, 2011
April, april
tisdag, mars 08, 2011
Dubbeldag
Idag är det fettisdagen och internationella kvinnodagen. Nu när det råkar sammanfalla så förslår jag att man kallar dagen med samlingsnamnet: "feta kvinnors dag".
måndag, mars 07, 2011
Våren avblåst
fredag, januari 28, 2011
Hemlisar
När jag skulle handla julklappar (ja, jag vet att jag ligger efter med skrivandet) så skulle en av dem hämtas ut på... ja, det heter inte posten numera... utlämningsstället. Förresten, heter det verkligen "utlämningsställe"? När jag hör det ordet så får jag genast associationer till gamla spionthriller när man skulle byta spioner med varandra på gränsen mellan Öst- och Västtyskland. Hur som helst - jag passade på medan jag var och handlade med barnen och insåg misstaget först när de gjorde väldigt stora ögon när de såg paketet. Det syntes tydligt vad det var.
- Woooow! Är det här till dig??
- Hoppsan, tänkte jag. Det här kanske inte var så bra.
Jag sänkte mig ner till deras nivå och antog en låg, konspiratorisk ton:
- Nej... Förstår ni... Det här paketet har jag fått från Tomten för att lämna över till Mamma, men hon ska få det först på julafton, så ni ska helst inte säga vad det är...
De nickade entusiastiskt. Jaha, det här gick ju bra.
- Hon får gissa! utbrast Leon. Nehej, så enkelt var det inte.
- Nej, inte leka gissa. Ni ska inte säga nåt om paketet alls.
Leon såg tveksam ut.
- Förstår du Leon... började jag,
- Då måste du gömma den! insköt Tymon.
- Ja, jag ska gömma den. Förstår du Leon, det är så här att...
- Du kan gömma den i källaren! Tymon fortsatte med sina god råd.
- Ja, svarade jag lite frånvarande eftersom jag fortfarande koncentrerade mig på Leon som verkade på gränsen att få ett vredesutbrott.
- Då ska jag säga till Mamma att hon inte får gå in i källaren! utbrast Tymon, konsiprationernas mästare.
- Va? Nej, så här kan du inte säga till Mamma!
- Varför det?
- Eftersom då... För det första... Eh... Sak samma, jag kanske gömmer den någon annanstans dessutom. Grejen är att ni ska inte säga att vi har hämtat ett paket eller vad det är för något.
- Jag ska inte säga nåt om paketet, eller vad är, eller nåt om källaren, erbjöd sig Tymon.
- Källaren kan du prata om, det är paketet du inte ska prata om.
Tymon som började fatta grejen försökte hjälpa till att övertala Leon:
- Du då Lelle, kommer du inte att säga någonting?
- Jag kommer inte att säga någonting till Mamma, svarade Leon lite tjurigt. "Bra", tänkte jag, men han fortsatte:
- Om hon säger nåt till mig, så svarar jag inte. Jag kommer inte att säga NÅGONTING.
- Nej, vänta nu, det var ju inte så jag menade... Bara att du ska inte säga nåt om paketet.
- Eller källaren, insköt Tymon hjälpsamt.
- Vad är det med dig och källaren?! utbrast jag. Källaren är inte viktigt! Det är paketet du inte får prata om!
- Va? Får jag inte prata om paketet med dig??
Jag började känna mig som i en Monty Python sketch. Den där kungen försöker instruera två vakter att de ska vakta hans son och allt han säger missuppfattas på alla möjliga sätt.
- Nej... Jag menar, ja! Du får inte prata om det alls mer. Du ska helst glömma paketet!
Det blev tyst. Vi åkte hem. Vi var nästan framme när Tymon sa från baksättet:
- Det går inte.
- Vad?
- Att glömma paketet. Jag har försökt jättemycket, men det går inte...
- Woooow! Är det här till dig??
- Hoppsan, tänkte jag. Det här kanske inte var så bra.
Jag sänkte mig ner till deras nivå och antog en låg, konspiratorisk ton:
- Nej... Förstår ni... Det här paketet har jag fått från Tomten för att lämna över till Mamma, men hon ska få det först på julafton, så ni ska helst inte säga vad det är...
De nickade entusiastiskt. Jaha, det här gick ju bra.
- Hon får gissa! utbrast Leon. Nehej, så enkelt var det inte.
- Nej, inte leka gissa. Ni ska inte säga nåt om paketet alls.
Leon såg tveksam ut.
- Förstår du Leon... började jag,
- Då måste du gömma den! insköt Tymon.
- Ja, jag ska gömma den. Förstår du Leon, det är så här att...
- Du kan gömma den i källaren! Tymon fortsatte med sina god råd.
- Ja, svarade jag lite frånvarande eftersom jag fortfarande koncentrerade mig på Leon som verkade på gränsen att få ett vredesutbrott.
- Då ska jag säga till Mamma att hon inte får gå in i källaren! utbrast Tymon, konsiprationernas mästare.
- Va? Nej, så här kan du inte säga till Mamma!
- Varför det?
- Eftersom då... För det första... Eh... Sak samma, jag kanske gömmer den någon annanstans dessutom. Grejen är att ni ska inte säga att vi har hämtat ett paket eller vad det är för något.
- Jag ska inte säga nåt om paketet, eller vad är, eller nåt om källaren, erbjöd sig Tymon.
- Källaren kan du prata om, det är paketet du inte ska prata om.
Tymon som började fatta grejen försökte hjälpa till att övertala Leon:
- Du då Lelle, kommer du inte att säga någonting?
- Jag kommer inte att säga någonting till Mamma, svarade Leon lite tjurigt. "Bra", tänkte jag, men han fortsatte:
- Om hon säger nåt till mig, så svarar jag inte. Jag kommer inte att säga NÅGONTING.
- Nej, vänta nu, det var ju inte så jag menade... Bara att du ska inte säga nåt om paketet.
- Eller källaren, insköt Tymon hjälpsamt.
- Vad är det med dig och källaren?! utbrast jag. Källaren är inte viktigt! Det är paketet du inte får prata om!
- Va? Får jag inte prata om paketet med dig??
Jag började känna mig som i en Monty Python sketch. Den där kungen försöker instruera två vakter att de ska vakta hans son och allt han säger missuppfattas på alla möjliga sätt.
- Nej... Jag menar, ja! Du får inte prata om det alls mer. Du ska helst glömma paketet!
Det blev tyst. Vi åkte hem. Vi var nästan framme när Tymon sa från baksättet:
- Det går inte.
- Vad?
- Att glömma paketet. Jag har försökt jättemycket, men det går inte...
onsdag, november 10, 2010
Tillbaka från Sri Lanka
Från sol och bad till snöskottning.
Leon var mycket orolig för mig medan jag var på Sri Lanka. Han var orolig eftersom jag var "i ett öken med stickande blommor". Nu var det faktiskt mer djungel än öken med bananträd istället för kaktusar, men det ändå ganska häftig att han hade skapat sig en sån bild utan att någon hade talat om för honom vad det var för ställe jag skulle till.
Leon var mycket orolig för mig medan jag var på Sri Lanka. Han var orolig eftersom jag var "i ett öken med stickande blommor". Nu var det faktiskt mer djungel än öken med bananträd istället för kaktusar, men det ändå ganska häftig att han hade skapat sig en sån bild utan att någon hade talat om för honom vad det var för ställe jag skulle till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


