Italien

När Italien hade den kallaste sommaren på 50 år och Sverige hade den varmaste sommaren på Gud vet hur länge, så passade vi på att semestra just i Italien. Eftersom ingen av oss är mycket för att sola så var det egentligen helt perfekt. Bilresan ner gick över förväntan bra - delvis tack vare två fulladdade Nintendo och en massa filmer i baksätet.

Vad kommer barnen att komma ihåg? Autobahn, Venedig, grottor i Saalfeld, Alperna?

Sri Lanka

Att få lite sommarvärme mitt i det kalla februari var en lysande idé - både metaforiskt och bokstavligt talat. Här kommer en sammanställning av ställen vi besökte under de tre veckorna på Sri Lanka.

Colombo

Colombo består till hälften av trafik och till hälften av värme. Eftersom det ena kontoret ligger där så var jag tvungen att stanna där i tre dagar, vilket är mer än tillräckligt. Den planerade middagen på Galle Face uteblev då den var under renovering, det planerade besöket i Barefoot-affären blev av även om vi inte köpte någonting den här gången.  Det mesta av tiden fylldes ändå av arbete för min del.
Vill man bort från storstadsmiljön så kan man göra som vi och bo lite utanför, exempelvis i:

Mount Lavinia. En av de mest kända hotell på Sri Lanka. Förr i tiden guvernörens palats, fantastiskt beläget på klippan vid havet. Trevligt ställe och resans absolut bästa mat.

Negombo

Negombo är staden där Colomboflygplatsen ligger (lika förvirrande som att Stockholm-Skavsta flygplatsen ligger i Nyköping). Vi skulle spendera en helg på stranden där och bokade ett strandhotell som hette Golden Star. Det var det enda hotellet på hela resan som vi var lite besvikna på. Det började med att det visade sig att 2+2 rummet som vi beställde innehöll tre sovplatser. Jag kände att jag hade tillräckligt med högskolepoäng i matte för att kunna argumentera att någonting inte stod rätt till, men fick förklaringen att fler sängar inte får plats i rummet. Till slut fick vi ett annat rum där man med nöd och näppe kunde klämma in en säng till, men rummet hade definitivt lägre standard istället. Sammanfattningsvis så var rummet smutsigt, personalen oengagerat och frukostmaten såg ut som om den legat där sen föregående dag. Lyckligtvis var stranden på plats. I Negombo besökte vi också Angurukaramulla templet. Fint tempel, snygga statyer och målningar och så men när de skulle fråga om pengar till templet så blev det lite pinsamt. Munken producerade en "besöksbok" där påstådda besökare skrev hur mycket de har donerat och som uppenbarligen var fejk. När man försökte ge honom en mindre summa pengar så blev han dryg. Jag har aldrig sett något liknande och det passade inte riktigt in i min uppfattning om hur buddistiska munkar är.

Pinnawala

På vägen från Negombo till Kandy stannade vi till i Pinnawala som är mest känd för sitt unika elefantbarnhem för föräldralösa och skadade elefanter. Det är en fantastisk syn att se ett 50-tal elefanter promenera genom byn till ån för att få sitt dagliga bad. Att mata elefantbabysar med flaska är kul också.

Kandy

I Kandy ligger det andra kontoret, men Kandy är inte alls som Colombo. Kandy är full av grönska. Sjön som ligger mitt i stan är full av liv: fåglar, sköldpaddor, varaner. Mount Lavinia hade den bästa maten, men Thilanka hotellet i Kandy var nog det bästa hotellet på resan totalt sett. Fantastisk vy, god mat, snygga rymliga rum, trevlig personal, rimligt pris. Allt var bra.

Den enda "nackdelen" med hotellet var att det var belägrat av horder av tjuvaktiga apor. Själv tyckte jag att det var en ganska kul nackdel trots allt....

I Kandy finns det en hel del att göra. Man kan besöka det berömda Temple of the Tooth där man förvarar Buddhas tand. Den botaniska trädgården är en fantastisk upplevelse (man skulle behöva en hel dag där istället för de 2.5 timmar som vi hade). Det finns ett djungelområde precis i närheten av stan där man har gjort ett ca 5km långt spår som man kan gå i - mycket trevligt.

Vi har ätit gott på många olika restauranger i Kandy, men det finns en som jag inte kan rekommendera: Devon. Den förvirrade servitrissen serverade mat som var så dålig att mycket lämnades orört, vilket i sin tur skapade en hel del upprörda känslor hos personalen. Vid nåt tillfälle så var de minst fem personer som diskuterade över en tallrik med våra rester. Till slut kom chefen in och undrade vad det var för fel på maten. Min förklaring att det inte var gott helt enkelt besvarade han med en fråga: "Ursäkta, men är ni från Frankrike?"

Dambulla

Huvudanledningen att vi åkte till Dambulla var att det är i närheten av Sigiriya och vi ville klättra upp på Sigiriya-berget. Mycket intressant upplevelse, men inget för höjdrädda. Efteråt red vi på en elefant.

I Dambulla stannade vi på Gimanhala hotell. Inte ett toppställe, men ganska okej och poolen var väldigt skön.

Nuwara Eliya

Nuwara Eliya ligger högt uppe och klimatet är helt annorlunda än i resten av landet. Det är betydligt svalare och vädret lämpar sig för téodlingar och odlingar av västerländska grönsaker. Vi stannade på The Hill Club, som var ett mycket speciellt ställe. Ett ärkeexempel av kolonialstil - en före detta brittisk herrklubb som numera är hotell. Vid sina formella middagar hade de slips- och kavajtvång (barn minst slips). Nej, vi åt inte där. Eftersom det var så kallt (lite under 20 grader) så fick vi varmvattenflaskor till sängarna för att inte frysa om natten....

Mirissa

Mirissa i söder var det sista stoppet. Paradise Beach Club var ett trevligt strandhotell där det mesta fungerade bra (med undantag av wi-fi som kanske var totalt igång i 10 minuter under de tre dagarna vi var där).

Det mest minnesvärda ögonblicket från Mirissa var när vi skulle bära släppa ut nykläckta havssköldpaddor på stranden.

Andra ställen

En av de absolut bästa idéerna var att hyra en minibuss med förare i en vecka. Tack vare det har vi sett en hel del intressanta ställen omkring och mellan de städer vi stannade i.

Tallinn igen

Trots att kameran gick sönder och jag slarvade bort mitt betalkort så var Tallinvistelsen en hit igen.
Den bästa maten finns i Rataskaevu 16 och de bästa pannkakorna i Kompressor (på samma gata).

Minnet av Montenegro

Nu är det höst: mörkt, blött och kallt. I somras var det åtminstone ljust, blött och kallt. Så där i efterhand så var det ett helt rätt beslut att ladda batterierna någon annanstans - i Montenegro var det sol och värme. Jag skrev aldrig om det eftersom jag satte igång att konstruera en stor fotobok när vi kom tillbaka istället för att skriva här och sen blev det inte av på ett tag.
Några minnen i alla fall:

• All Inclusive: Intressant upplevelse - mat, dryck, sprit, glass, kakor i överflöd. Det enda som kostade var gymmet. Det är ett under att jag vägde mindre och inte mer när jag kom tillbaks.
• Bilresan genom bergen: Fantastiska vyer, bättre än Skyrim. Jag har aldrig sett någonting liknande.
• Leons första borttappade tand.
• Värmen!

Riga

Den något mörka bilden återspeglar rätt bra vår sinnesstämning efter Riga-resan. Det skulle ha blivit en långweekend av vila men blev inte riktigt som planerat. Det började med att Tymon fick alla på dålig stämning genom att gnälla att "den här resan är inte kul". Lite ovanligt, då både han och Leon älskar alla resor annars. Antingen så var han på ett ovanligt gnälligt humör eller så var han clairvoyant och kände på sig att lördag klockan fyra på morgonen skulle han börja spy blod. För det är precis vad som hände. Ambulansen tillkallades och vi upptäckte vilken tur (i oturen) vi hade som i sista stunden innan avfärden kom på att ta med oss EU-försäkringskortet, eftersom den lila plastbiten visade sig vara väldigt eftertraktad - alla ville prompt se den och ta en kopia på den. Sjukhuset var ett universitetssjukhus, sponsrad av EU. Det märktes inte. Det var som att resa bakåt i tiden: kvicksilvertermometrar och enbart kallt vatten för att tvätta av sig spyorna. Knappt någon som pratade engelska. Ett försök att upprätthålla någon form av hygien uppenbarade sig i form av en stor kvinna som kom in under dagen med en skurtrasa och skällde ut mig på ryska. Från kroppsspråket kunde jag utläsa att hon var arg eftersom jag lade våra grejer på golvet och hon kunde inte torka. Jaha, men det fanns ju inget annat än golv... Ursäkta, det fanns visst en halvtrasig liten hurts (modell "soptipp") bredvid sängen, så jag lyfte Tymons skor på den och flyttade våra jackor över till en redan torkad sida av golvet. Nån timme senare kom en annan stor tant med en tallrik i handen och skällde ut mig på ryska. Från kroppsspråket kunde jag utläsa att hon var väldigt upprörd över att jag ställde Tymons skor på den sönderfallande hurtsen. Jag plockade ner dem medan hon gav mig det onda ögat, gick och hämtade lite papper och började gnida hurtsen med det. För ett ögonblick undrade jag ifall hon skulle spotta på det också för att kunna torka bättre. Men jag ska inte klaga för mycket, han fick dropp, han fick medicin, han fick blodanalys (att blodprovet går till så att en tant sätter sig på en så att en annan kan trycka in nålen är bara en mindre detalj i det hela), han fick även ultrasonografi utfört. Det värsta var den långa väntan och att ingen ville eller kunde tala o någonting för mig. En syster kom in och sa nåt som lät ungefär så här:
- This one is over under yet. Then the other one maybe. And then over. Understand?
- No, svarade jag förvirrad
- You speak to the English talking doctor.
- Yes, please! svarade jag ivrigt och hoppades innerligt att hon menade att jag skulle få prata med en engelsktalande doktor och INTE att jag just då höll på att prata med den engelsktalande doktorn...
Hur som helst så visade det sig till slut att det inte var något farligt, "bara" en vinterkräksjuka. Det var en lättnad för alla. I alla fall tills vi alla fick det.

Varmare länder igen?

Det börjar bli obehagligt ute. De hade klart trevligare väder i Anaheim, Kalifornien (verkar vara 31 grader där just nu). Tyvärr så hann jag inte njuta av vädret pga konferensen, men den var det inget fel på heller - det märktes att oavsett hur mycket omsprungna de är av Apple så har Microsoft fortfarande gott om pengar. Lite kul när de börjar ge bort datorer istället för T-shirts.

Nu verkar det som att längtan till varmare länder blir stillad, då jag fick okej från jobbet för nästa Sri Lanka-resa och den här gången blir det hela familjen. Undrar vad killarna kommer att säga om maten? Senast vi hade besök från Sri Lanka som jag var värd för så gjorde jag vad en god värd borde göra: bjöd dem hem och.... tvingande att laga mat! Det blev uppskattat av alla. Nåja, kanske förutom barnen.
"Pappa, det brinner! Det brinner! Det brinner i min mun!"

Tallin

Tallin är en fin stad som man skulle vilja spendera mer än ett par dagar i, så vi kommer nog att återbesöka den framöver.
Vädret var bra, stundtals för bra. Zoo-besöket blev lite plågsamt pga stekande sol och fick avbrytas efter en stund. Vi försökte övertala Tymon att låta Leon dricka lite från hans vattenflaska, men han ville inte.

- Tymon! Vad sa de i kyrkan? Att man måste dela med sig!
Tymon svarar:
- Det trodde jag också på förut, men nu har jag så lite kvar...

Våren avblåst

Igår kändes det som om våren låg i luften, men den känslan är som bortblåst av nordanvinden idag. Nu får det snart bli vår eller så blir vi kollektivt tokiga här. Eller så får man fly någonstans. Senaste utflykten var i Januari, men trots att det bara var början på vintern så behövdes det. Trots att vi inte kom så lång söderut - bara till Fredrikshavn, så kändes det som ett klimatombyte tack vare deras sköna äventyrsbad på The Reef, där man kunde spendera hela dagarna medan snöovädret spred kaos och dysterhet utanför. Ett riktigt äventyrsbad. Sånt som gör att man tycker att det är pinnsamt att simhallen här kallar det de har för "äventyrsbad", när det känns mest som... tja... en simhall.

Varma länder (dvs Polen)

I år behövde man inte åka långt för att hitta värmen. Polska kusten dög perfekt - sandstränder och 30+ grader. 100 meter till strander, god mat (4 måltider per dag!), aktiviteter för barn och diverse rekreationsmöjligheter. Semesteranläggningen Wielki Blekit (Det Stora Blå) såg ut som en kvarleva från kommunismtider, men den levererade.

Sen en vecka i min barndomsstad Szczecin och en liten nostalgitripp för mig. Barnen tyckte att det roligaste var att åka spårvagn. Jag gjorde en reflektion att under tiden jag har bott i Linköping så har man gjort om lokaltrafiken rätt många gånger (10?). Men i Szczecin - där har man bytt statsskick, bytt namn på rätt många gator (Leninplatsen har bytt namn igen förresten), men spårvagnarna går likadant som för över 30 år sen.

Kall semester och den arga kocken

Att ha semester i Maj brukar vara skönt. Den här gången råkade vi ut för årtusendets kallaste Maj (7C!). En värmeväxlare på hotellet gick sönder andra dagen, vilket resulterade i avsaknad av varmt vatten. Barnpoolen stängdes av samma anledning. Rummet vi fick stank mögel. Trots allt detta så var det skönt med semester. Och av alla de konstiga saker som vi råkat ut för är det inte de här grejerna jag kommer att komma ihåg bäst. Jag kommer alltid att förknippa den här semestern med den missnöjda kocken.
Han stod där i matsalen och förväntades fixa omelett eller äggröra på morgonen och grilla köt och liknande på eftermiddagar. Lönnfet, med mössan på sned blängde han aggressivt på hela omgivningen. Första morgonen ställde jag mig i kön för att få omelett och blev vittne till följande:

- Äggröra, tack! sa damen som var först i kön. Kocken blängde på henne utan att röra en min. Till slut suckade han uppgivet.
- Av. Hur. Många. ÄGG!? väste han till slut.
- Två.
Han suckade ännu djupare och rullade med ögonen.
- MED VAD?! skrek han på henne.
- Skinka... viskade den förskräckta damen. Han slängde en arg blick på henne och började fixa äggröran. Under tidan nickade han kort mot nästa person i kön som var en tysk.
- Eine omelett, bitte! sa tysken. Kocken kisade misstänksamt på honom samtidigt som han med arga rörelser vispade äggröran.
- Naturell? frågade han.
- Ja, ja, naturell.
Kocken nickade för sig själv.
- Eine omelett, naturell? försäkrade han sig.
- Ja, ja.
Kocken slängde fram den färdiga äggröran och tysken kom fram.
- Eine omelett, naturell? frågade kocken ytterligare en gång med en fördömmande röst.
- Ja, ja, sa tysken. Sen pekade mot bacon och gräslök och sa att han ville ha det med. Det där skulle ha inte ha gjort. Kocken slängde ner grejerna han höll på med och blev röd i ansiktet. En kort stund stirrade han bara på tysken, sen började han göra omeletten. Hans yviga rörelser och sättet med vilket han skramlade med grejerna visade tydligt hur förbannad han var.
Sen av någon outgrundlig anledning började kocken att beklaga sig för MIG (som stod nästa i kön).
- Jag FRÅGADE honom TRE gånger om han skulle ha omelett utan någonting i och han sa ja. Men till slut så vill han ha omelett UTAN någonting i men med ändå med saker i!
Kocken var så arg att jag trodde han skulle börja gråta snart. Jag försökte se medlidande ut och förberedde mig noga (snart var det min tur ju!). Jag började känna mig som om jag stod i kön till soup-nazin från Seinfeldt.
- Omelett, två ägg, skinka och gräslök! sa jag när jag kom fram. Han tittade misstänksamt på mig men hittade inget att klaga på. "Safe!" tänkte jag. Det trodde jag bara...
Nästa dag när vi höll på och samla ihop frukostdelarna till vårt bord så såg jag Maja gå förbi med en äggröra. "Det ser gott ut", tänkte jag och ställde mig i kön till den arga kocken för att få en likadan. När det var min tur sa jag med klar röst utan att tveka:
- Ägröra, två ägg, med skinka och gräslök!
Reaktionen blev inte som jag väntat mig. Kocken lutade sig framåt och spände ögonen i mig. Sen väste han:
- Ni kunde inte ha beställt av fyra ägg från början då!?
Det blev för mycket för mig. Jag stirrade tillbaka.
- Du gillar inte att göra äggröra, va?
Jag trodde han skulle backa då, men det gjorde han inte.
- Det ÄR faktiskt rätt monotont... började han och hamnade plötsligt i en monolog om hur hans jobb suger. Jag hade kunnat svara med en uppsjö av spydiga kommentarer som tävlade om vilken skulle bli först ut till tungspetsen, men... varningsklockor börjande ringa. Reta upp kocken på ett ställe där man tänkte äta i en vecka? *Bad idea!* *Bad idea!*
Jag sa ingenting.

Vildmarkshotellet

Nu ligger jag ca en månad efter med skrivandet. Det var då vi åkte över en helg till Vildmarkshotellet i Kolmården till nåt som kallas för "Familjespa". Vi var lite tveksamma över hur barnen skulle klara av "Wild Tour" - den över två timmar långa vandringen genom den stängda djurparken i nåt som studvist liknade en snöstorm, men det gick över förväntan bra. Leon utmärkte sig under hela utflykten med sina roande kommentarer. Det första han sa med upprörd röst när vi steg in i hotellrummet var:

- Var är TVn DÅ?!

TV:n fanns (till hans stora lättnad), men vi skulle ut på "Wild Tour" istället. Vi träffade delfinerna och guiden frågade:

- Är det någon här som hade tänk att bli en delfintränare?

Till våran förvåning lyfter Leon handen och ropar:

- Jo, jag!

För att sedan tillägga med en självbelåten min:

- Jag vill SLÅ delfinen!

Vi kom ganska nära tigrarna, man kunde tydligt se deras stora vassa tänder och nästan känna deras andedräkt. Leon studerar gallren en stund och frågar:

- Är tigern i fängelse?

- Ja, svarar vi.

Han nickar, uppenbarligen lättad:

- Bra.

- Titta Lelle, där finns det en lama.

Leon rynkar på pannan:

- Är det en bä bä vita lama??

Väldigt bra utflykt, trots det dåliga vädret...

Rhodos

Rhodos så här års var underbart. Inte mycket turister kvar, perfekt väder (27-30 grader), uppvärmt hav, god mat...
Att hyra en bil i ett par dagar för att åka runt och "turista" på egen hand var en mycket bra idé. Vackra utsikter, fina stränder och många intressanta saker att se fanns det. I och med att ön bytte ägare så många gånger så fanns det efterlämningar efter många olika kulturer: den antika grekiska, turkiska, medeltida europeiska.
I början trodde jag att barnen skulle vara ett hinder när man utforskade de där ställerna (blir trötta, uttråkade och orkar inte), men jag hade fel - när vi skulle klättra upp på Akropolis i Lindos (rakt upp 116 meter på en lodrätt klippa) så var det det de som var den drivande kraften.

"Det finns mer trappor! Högre upp! Vi ska till högsta toppen!"

Semestern är slut

Jag gjorde ett uppehåll i bloggandet under semestern, men nu är den ju slut sen ett tag tillbaka, så det är dags att skriva nåt.


Vi försökte att förklara för Tymon att han blir tvungen att prata polska på semestern eftersom det inte är så många som pratar svenska i Polen. Det var lite svårt i början - han fortsatta prata svenska fast med nåt polskt ord instoppat lite här och där och trodde att han pratar polska. Barnen han försökte kommunicera med blev lite förvirrade. Till slut fällde han den underbara kommentaren:

- Jag kan prata allt på polska, men det är inte alla som förstår mig.

Ja, alla känner vi så ibland... Vad hade Leon att säga då? Hans minnesvärda replik är nog:

- Jag är superextrabra!

Inte nån av dem verkar lida av dåligt självförtroende... Annars har Leon förfinat sina förolämpningar. Den första han körde med var:

- Du är ingenting!

Men nu kom han på en ny och på senaste tiden kör han med:

- Jag stänger av dig!

Imponerande.

Legoland

Innan jag åkte till Legoland, tänkte jag "hur mycket roligt kan man göra runt en kloss?". Svaret blev: väldigt mycket. Stället är vansinnigt kul för alla åldrar (inklusive gubbar som jag).

Tymon tyckte bäst om minilandet och sprang runt helt exalterad jagandes alla de små tåg som åker genom landskapen. Leon tyckte om att åka grejer som karuseller, tåg, båtar osv och kommenterade alla rides med sitt ständiga "en till?". En annan favorit var de stora brandbilarna som körs fram till branden med (pappas) muskelkraft och man släcker branden med vatten som också pumpas med (pappas) muskelkraft. Svettigt värre.

Nackdelen med att åka dit i maj var att det var lite kallt och blåsigt - för kallt för vattenlekar, men det uppvägdes mer än väl av den totala avsaknaden av trängsel och köer - det var bara att köra vad man ville hur många gånger man ville.

Helt klart ett ställe att komma tillbaka till.

Bildkommentar: Jag sa åt dem "Håll varandra i händerna", men de måste ha missupfattat det som "Håll händerna där jag kan se dem!"

Efter pausen

Jag har inte skrivit någonting på jättelänge, men jag lovar bättring nu. Den andra semester i Turkiet var också störtskön. September är en perfekt månad där, temperaturen håller de måttliga 29 grader både i luften och i vattnet och de flesta turister har åkt hem. Jag avskyr turister. Jag gillar inte folk över huvud taget, men turister är värst.
Tymon var på strålande humör och sjöng oavbrutet egenkomponerad sång:

"Heja sommar, heja sommar, heja sommar, ...."

Han var väldigt nöjd, med tanke på den oförglömliga kommentaren angående vädret som han fällde en gång:

"Jag gillar inte regn! Jag gillar inte sol! Jag gillar inte lagom!"

Gacketuck!

Semesterdelen i Polen var störtskön. Åka-runt-och-hälsa-på-släktingar-delen var... intressant. Efter några dagars övertalning så gick Tymon med på att ta på sig en skjorta till bröllopet. Leon hade till och med en slips. De såg oerhört eleganta ut (i ungefär 3 minuter tills de kom på att man kan kräla på magen framför kyrkan). Jag vet inte vem som avslöjade för Tymon vad ett bröllop går ut på, men hela dagen från morgonen gick han och hojtade:

- Jag vill dansa - genast!

Leon är mer och mer pratsam. Hans nya favoritord är: "gaffeltruck".

Hårda finska nypor

Som 40-årspresent fick jag en lyxgourmet-weekend (första gången utan barn på 3 år!) på Badhotellet i Tranås. Hotellet påstår sig vara en av Sveriges äldsta och mest anrika kurhotell och är känd för sin spa-avdelning och behandlingar. För min första behandling hamnade jag i händerna på en gammal finsk dam som sa "säg till om det gör ont - jag har elaka finska nypor!" och gav mig en gedigen helkroppsmassage med aromatisk olja. Detta gjorde mig lite förstummad eftersom jag hade någonting annat på programmet, men vem säger emot en hård finsk gumma... För att vara en felbehandling så var det helt ok och jag kunde läsa till mig efteråt av vad jag hade fått var tydligen "en helt unik kombination av reflexmassage, thaimassage, aromapressur och efflurage som löser upp spänningarna, eliminerar gifter och fyller kroppen med ny energi". Det jag borde ha fått var nåt som heter Aroma Mosaik och är en kombination av bodyscrub, helkroppsinpackning (man smörjs in med någon slags lera och packas in i plast), skalpmasage och lotioninsmörjning, men det fick jag dagen efter istället. Jag känner mig lättare nu - jag har aldrig haft någon peeling tidigare så är det en hel bunt med 40 år gamla celler som försvann där. Hur som helst så blev jag ordentligt ompysslad, fick en utsökt femrättersmiddag och kände mig ordentligt firad med champagne på rummet och allt. Jag kan nu meddela att det finns liv på andra sidan :)

Könsroller

Minisemester i Polen. En lekplats i ett köpcentrum känns som en oas i ett annars så barnovänligt landskap. Kassor för trånga för att gå igenom med en barnvagn, avsaknad av skötbord och barnstolar - man får en känsla att alla barn stannar hemma tills de klarar sig på de vuxnas villkor. Könsrolleuppdelningen känns tydligare också. I en leksaksaffär ser jag två tydligt beskrivna avdelningar: "Leksaker för pojkar" och "Leksaker för flickor". Jag ska inte hyckla - leksaker i en svensk affär är ofta sorterade likadant, men de skrivna skyltarna förstärker intrycket. Tack för att ni upplyser oss. Annars skulle nåt hemskt kunde hända, som att en pojke får en docka eller en flicka får en traktor... På lekplatsen måste alla vuxna ta på sig skoskydd, medan barnen ska gå barfota.

- Jag kan också ta av mig skorna, förslår jag.

- Nej, här går ALLA vuxna i skoskydd.

I poolen lyckades jag undkomma den obligatoriska badmössan (!) men här ger jag upp och köper skoskydd. Två och femtio - de är nog en viktig inkomstkälla för stället och dessutom den roligaste leksaken för Leon. Han försöker krypa fram till alla vuxna han ser i närheten och sliter glatt i deras skoskydd. Tymon koncentrerar sig på att frakta saker med leksaksbilar istället. Efter ett tag övergår han till en rosa vagn som transportmedel. Någon gubbe ser honom och hojtar:

- Håll dig till bilar istället!

- Varför det då?, fräser jag ilsket. Om han vill leka med en vagn så ska han väl få göra det. Han kanske växer upp till en bra far.

Jag hoppas att det outtalade "till skillnad från er" uppfattas.

Psykedelisk psykoanalys i ett rör

Men först...

Dagens överlevnadstips: Om ni vaknar mitt i natten och ska på toa eller till köket eller någon annanstans där man måste tända lyset för att se någonting (kanske mer troligt på vintern än nu) så kan ni blunda på ena ögat när ni tänder. På så sätt behåller man mörkerseende i ena ögat och den kan man ha nytta av när man ska hitta tillbaka till sängen igen.

En lekplats på Kreta, vi lyckas komma vid en tid då den är övergiven. Tymon börjar genast klättra i en stor klätterställning/rutschkana där man bland annat måste klättra igenom ett rör för att komma till toppen. Efter en stund kommer en annan pojke och går till samma lekställning. Tymon har just försvunnit i den färglada konstruktionen och jag väntar på att han ska dyka upp på toppen för att åka ned igen. Han verkar dröja dock. Istället hör jag rösten av den andra pojken (som också har försvunnit i klätterställningen), men det är ingen upprörd eller höjd röst så jag väntar för att se vad som händer. Jag kan inte höra vad den andre pojken säger, men det är en lågmäld berättarröst så det verkar inte vara någon fara. Efter en stund blir jag nyfiken dock, dessutom har jag inte sett eller hört nåt av Tymon, så jag går dit för att kolla. Det visar sig att Tymon har klättrat in i ett rör som man ska ta sig igenom för att kunna komma upp, men där har han fastnat för att den andre pojken stoppade in huvudet och överkroppen från andra änden och pratar till Tymon. Jag hör bara slutet av vad jag inser måste ha varit en mycket lång monolog: "...och jag har ingen mormor, eftersom hon har dött. Och det är ganska tråkigt faktist...." Sen blir han tyst en stund, suckar, nickar lite och backar ut ur röret. Kvar sitter Tymon, med en fundersam min. Han rynkar på pannan och tittar på mig som om han tänkte fråga "vad sjutton handlade allt det här om?"...

Dagens följdtips: Om ni upptäcker att ni står framför toan mitt i natten och av någon anledning blundar på ena ögat, tänk på att ni då helt saknar djupseendet. Sikta.

PS. Nej, bilden är inte Photoshoppad.

Kreta

Kreta är fantastiskt vacker så här års - allt blommar: rosor, flaskrensarträd och andra konstigheter. Säsongen harinte börjat än, så det är inte för varmt och lokalbefolkningen är inte utnötta av alla turister och därför vänliga. Vissa alltför vänliga, speciellt kvinnor mot Tymon. Vart han än gick så fick han kramar, leksaker, beundran och fickor fyllda med godis. Även jag trivdes och kan härmed konstatera att det var den bästa födelsedagspresenten jag har fått.

Tymons framsteg: Han vet nu vad han heter nu. Enligt honom själv så heter han... Dino Mlä-Mlä!