Solförmörkelse

Det pågår tydligen en partiell solförmörkelse just nu, vilket märks på att det är lite mörkt och kallt - dvs inte alls då det har varit mörkt och kallt ett bra tag nu. På radion sa de att man inte ska titta direkt på solen, vilket är ett hån med tanke på det tjocka molntäcket som har legat över stan sen länge.

Jag försöker packa lite smått, men det är helt omöjligt - så fort man packar ner någonting så börjar man undra ifall man inte kommer att behöva det innan flytten. Jag håller på att dra ut fler saker till förrådet i alla fall. Det tyngsta jag släpade ut var den skrämmande mangeln... Medan jag kämpade med åbäcket som väger nästan lika mycket som jag själv så började jag fundera hur det kom sig att vi hade en sådan. Jag vägrade acceptera teorin om att det är skönare att sova i manglade kläder, eller snarare accepterar den med tilläget "under de första två minuterna", eftersom sen ser de ut som vilka andra sängkläder som helst. Däremot så fick jag motvilligt erkänna att manglade sängkläder ser snyggare ut på hyllan i skåpet, vilket ledde till att vi skaffade en varmmangel via blocket. Har ni läst Stephen Kings "The Mangler" om den onda, blodtörstiga mangeln? Jag har en misstanke om att det här är dennes lillebror. Den första föraningen fick jag när jag skulle släpa in den i huset och blev anfallen av vår katt. Eftersom jag hela tiden hade "The Mangler" i huvudet så tänkte jag att katten kunde se maskinens onda aura, men sen kom jag på att faktum att hjulen på den gnisslade med ett ljud som lät precis som ett gäng förtvivlade kattungar kunde ha bidragit också. Mina misstankar om att det var något udda med den mangeln bekräftades när jag skulle koppla upp den. Jag noterade den stora strömbrytaren på framsidan som hade två läge: 0 och 1. Den stod i läge 1. Jag stoppade i kontakten. Ingenting. "Aha, och så var den sönder också", tänkte jag. Jag vred på strömbrytaren och med ett distinkt ka-klitch ljud hoppade den över till läge 0 - då började den stora röda lampan lysa och ett lågt, olyckbådande brummande ljud hördes. Skönt att få det bekräftat - den är lite lurig.

Tymons framsteg: Förvånade alla på Hagadal (inklusive hans pappa) genom att tydligt säga "tack, tack" ett par gånger då han fick någonting. Kommer antagligen att glömma det om ett litet tag, som allt annat. Jag önskar han slutade med sina "resets".