Kung-Fu

Killarna gillar kung-fu.

Efter första terminen har de graderat och fått ett sträck på bälten, så de är jättestolta över att inte vara "helt nybörjare" längre.


Tillfrågad om vad det är han gillar mest med kung-fu, svarar Lelle utan att blinka:

- Inre frid.

Ny ingång

Då var bygget färdigt. Nästan i tid och nästan inom budget. Hantverkarna var oftast i tid, arbetade flitigt och städade efter sig, vilket fick mig att undra ifall de var riktiga hantverkare.
Någonstans vid punkt 2 på bilden insåg jag att jag borde ha sökt bygglov och fick lite panik. Jag ringde kommunen, förklarade vad jag ville bygga och fick veta att jag mycket riktigt behöver bygglov.

- Aha, det visste jag inte... Problemet är att vi redan har börjat.
Tanten i andra änden suckade.
- Har de redan byggt nåt som är bygglovspliktigt?
- Njaäää..., svarade jag tvärsäkert.
Hon suckade igen.
- Skicka in ansökan med ritningar då, så försöker vi ta hand om det fort.
- Ritningar? Jag har inga ritningar. Jag förklarade för byggfirman vad jag vill ha genom att vifta med händerna och peka på grannens hus som har nåt liknande.
- Fråga grannarna om du kan använda deras ritningar då...

Sagt och gjort. Nu är huset 2,5 kvadratmeter större.

Pappaleksaker flyger (i småbitar)

Bland de presenter jag hade fått när jag fyllde 40 fanns en radiostyrd helikopter.

- Va? Har du önskat dig en sådan?
- Alla män önskar sig en radiostyrd helikopter, det behöver man inte säga.

Jag fick höra mycket om hur lätt det är att krascha med en sådan och att jag skulle först "torrköra" lite, dvs använda den medföljande simulatorn på datorn först. Dagen efter öppnade jag lådan och fann att någon simulator fanns inte, däremot en instuktionsvideo som visade hur lekande lätt det är att köra helikopter. "Då så", tänkte jag och begav mig ut. Antagligen så var det nåt fel på sändaren - den klarade av att skicka tre sorters signaler: "starta", "kasta dig vilt åt slumpmässiga håll för att sen krascha", och "snabbkrascha" (även känd som "bromsen"). Det sistnämnda använde jag varje gång den målsökande jäkeln bestämde sig att sätta fart mot mitt huvud (ofta). Till min stora glädje så upptäckte jag dock att helikoptern var en gedigen konstruktion där det enda som gav efter för mina upprepade försök att kollidera med marken, träd, fotbollsmål och andra skojigheter i höga hastigheter var förarhytten och det är ju inte någon vital del. inte i en radiostyrd helikopter i alla fall.
Nu ska jag limma lite och ge mig ut igen, för skojigt var det.

Tänder igen

Tänk att det kan vara så mycket skrik och gråt när nya tänder kommer. Jag skulle vara GLAD om jag kunde få nya tänder...

Dagens elektroniktips 1: När ni drar om sladdarna se till att ni inte råkar linda en strömkabel runt en signalkabel. Den inducerade spänningen kan man få en riktig smekning av, det kan jag intyga.

Dagens elektroniktips 2: Köp en förstärkare med många ingångar. Om ni glömmer tips 1 och bränner en så kan ni alltid använda en annan.

Garagemotsättningar och ingenjörskonst

De slåss och det lär de fortsätta med ett bra tag framåt, eftersom det är tydligen vad bröder gör. Oavbrutet. Jag ska se till att få in dem på kung-fu träningar så att de åtmistone kan göra det ordentligt. Tymon tolererar inte att Leon leker med hans leksaker. Eller att han tittar på dem. Eller att han ens ser ut som om han tänkte titta på dem. En av leksakerna som Leon var portförbjuden från var Tymons parkeringshus, men den listiga planen att ge honom ett ännu större parkeringshus så att han låter brorsan överta det mindre fungerade bra. Efter en stunds lekande kom Tymon:

- Gick sönder!

En snabb inspektion visade att parkeringshushissen förvandlades till en dödsfälla som handlöst faller i schaktet.

- Pappa fixar!, lovade jag lite väl optimistiskt.

Jag skruvade isär parkeringshuset och tog ut den felande hissen. Det visade sig att det som skulle hålla hissen på plats var två tunna plastbitar som förväntades sticka ut och bromsa hissen genom att böja sig fram och tillbaka några gången under hissens färd. Alla vet vad som händer med tunna plastbitar som böjs fram och tillbaka några hundra gånger - de går av. Hälsningar till puckot som projekterat denna leksak. Men nu skulle problemet åtgärdas och alla problem kan lösas med hjälp av gem och tejp. Nej, just det, det var alla elektriska problem som kan lösas med gem och tejp och det var tydligen inte ett sådant. Som tur så finns det en universallösning även för alla icke-elektriska problem och det heter superlim. Efter ett par timmar (när jag till slut lyckades separera mina fingrar från varandra) insåg jag att inga mängder av superlim kunde hålla de hård belastade plastbitar på plats. Skulle man kunna smälta ihop dem med resten? Ytterligare ett par timmar senare, när alla lösa plastbitar hade bokstavligen gått upp i rök insåg jag att problemet var klurigare än jag trodde. Tymon sov och det enda jag kunde tänka på var hur besviken han skulle bli om hans parkeringshus skulle vara utan hiss på morgonen.

Till slut segrade ingenjörskonsten. Lösningen innehäl bland annat en lödkolv och en rosa IKEA-gaffel.

Tidsfördrift

Då har man varit med i en film igen. Den här gången i en roll ännu mindre ansträngande än förra gången. Rollbeskrivningen var "Du ska vara en gangsterboss. Du ska bara se cool ut och sen bli skjuten". "Det kan jag väl fixa!", tänkte jag. Det blir spännande att se resultatet...

Nu har jag varit ett par dagar själv hemma. Lyssnat högt på vad min svärfar kallar "satanisk musik" (rock) och tittat (lika högt) på vad min svärfar kallar för "sataniska filmer" (SF). Tränat. Sovit. Känns konstigt att sova en hel natt, eller att vakna av sig självt på morgonen och inte av den lilla teatraliskt viskande rösten "Pappa, upp! Pappa, upp!"

Ren poesi

En väninna sa en intressant sak till mig häromdagen. Lite fritt från minnet (alltså med reservation för möjlig felcitering) så fick jag höra att:

Min ytterst tunna mask av väluppfostran, som jag hittills hade använt för att tona ner min eviga "fuck you all" attityd, har upplösts och hela jag framstår nu som ett enda stor långfinger.

Okey, jag får ge mig - kvinnor ÄR faktiskt bättre på att ge komplimanger än män.

Ursäkta, var är köket?

Vi hade för lite att göra med två små barn, så vi satte igång en renovering. I taket har vi möss, köket och hallen är borta och i källaren bor det tre polska troll. Spisen är inkopplad i källarhallen, mikron i vardagsrummet på golvet där Tymon har lätt tillgång till den och kan mikra sina bilar (vilket han gör med glädje). Kylen och frysen står i gillestugan och är svåra att nå- inte så mycket på grund av de tre trollen som bor där men med tanke på att gilestugan är fylld till taket med det som kommer att bli det nya köket och som just nu är ett 10.000-bitars pussel från IKEA. Alla rum som inte renoveras är fyllda inte bara av saker från de andra rum men även av dån och slipdamm. Jag kan inte Dantes alla cirklar, men jag är övertygad att en av dem bestod av folk som tvingas att leva i hus som ständigt renoveras...

Shopping

Jag tror vi var lite försiktigare med Tymon. Redan andra dagen packades Leon in i en bilstol och följde med mig på en shoppingrunda till Icano-huset. I kön till kassan i leksaksaffären hörde jag hur någon engelskpratande man bakom mig kommenterade till sin lilla son.
"Look, what a little baby. He cannot be more than two weeks old!"
Jag tittade bakåt. "Two days, actually", rättade jag och vände mig tillbaka för att betala. Bakom mig hörde jag en förundrad röst säga "Look, he's only two days old and already spending money!"

Ljuvliga icano-huset, en av de få ställerna i Linköping som kan trigga en panikkänsla inom mig. Ibland när jag känner mig kvävd där så får jag en vision hur jag kastar mig ylande genom folkmassan, armbågar folk i ansikten, sparkar av dem knäskålarna, sliter av någon en arm och klubbar med den höger och vänster tills alla kastar sig förskräckta åt sidan och som på ett magiskt sätt (Icano, öppna dig!) bildas det en fri väg som jag kan springa igenom fritt hela vägen till utgången.
Nej, vadå, jag mår bra - säg inte att NI inte har sådana tankar...

I swear like a fly

Råkar ni också ut för att någon berättar för er en felhörd version av en låttext och sången verkar mutera efter det, så att till slut så hör ni verkligen att de sjunger den andra versionen? Vad jag hör numera varje gång jag hör Cascada är: "Every time we touch I swear like a fly..."
Dessutom är det inte så tokigt som det låter eftersom av alla djur så tror jag att just flugorna är bäst på att svära, jag vet inte varför, det passar deras image på något sätt.

Tymon överlevde Julafton rätt bra, även om han fick panik när Jultomten kom, vilket inte är så konstigt - en främling i konstiga kläder och med hårigt ansikte bankar på dörren, blir av någon konstig anledning insläppt och kommer hotfullt fram emot en, samtidigt som alla i rummet höjer rösten och blir helt uppspelta... ja, det tog ju några julklappar innan jag lugnade ner mig och vad ska man säga om honom?
Som tröst fick han julklappar. Alldelles för många. Och den radiostyrda bilen konfiskerar jag, eftersom han är för liten för den. Sluta stirra. Nej, det är inte alls så att jag vill leka med den, han är helt enkelt för liten. Allvarligt alltså, han är ju inte ens 2 år, då är man helt klart för liten för en sådan. Den är ju för stor och för skrämmande för honom. Sluta titta så där, jag menar allvar sa jag ju! I swear like a fly...

Solförmörkelse

Det pågår tydligen en partiell solförmörkelse just nu, vilket märks på att det är lite mörkt och kallt - dvs inte alls då det har varit mörkt och kallt ett bra tag nu. På radion sa de att man inte ska titta direkt på solen, vilket är ett hån med tanke på det tjocka molntäcket som har legat över stan sen länge.

Jag försöker packa lite smått, men det är helt omöjligt - så fort man packar ner någonting så börjar man undra ifall man inte kommer att behöva det innan flytten. Jag håller på att dra ut fler saker till förrådet i alla fall. Det tyngsta jag släpade ut var den skrämmande mangeln... Medan jag kämpade med åbäcket som väger nästan lika mycket som jag själv så började jag fundera hur det kom sig att vi hade en sådan. Jag vägrade acceptera teorin om att det är skönare att sova i manglade kläder, eller snarare accepterar den med tilläget "under de första två minuterna", eftersom sen ser de ut som vilka andra sängkläder som helst. Däremot så fick jag motvilligt erkänna att manglade sängkläder ser snyggare ut på hyllan i skåpet, vilket ledde till att vi skaffade en varmmangel via blocket. Har ni läst Stephen Kings "The Mangler" om den onda, blodtörstiga mangeln? Jag har en misstanke om att det här är dennes lillebror. Den första föraningen fick jag när jag skulle släpa in den i huset och blev anfallen av vår katt. Eftersom jag hela tiden hade "The Mangler" i huvudet så tänkte jag att katten kunde se maskinens onda aura, men sen kom jag på att faktum att hjulen på den gnisslade med ett ljud som lät precis som ett gäng förtvivlade kattungar kunde ha bidragit också. Mina misstankar om att det var något udda med den mangeln bekräftades när jag skulle koppla upp den. Jag noterade den stora strömbrytaren på framsidan som hade två läge: 0 och 1. Den stod i läge 1. Jag stoppade i kontakten. Ingenting. "Aha, och så var den sönder också", tänkte jag. Jag vred på strömbrytaren och med ett distinkt ka-klitch ljud hoppade den över till läge 0 - då började den stora röda lampan lysa och ett lågt, olyckbådande brummande ljud hördes. Skönt att få det bekräftat - den är lite lurig.

Tymons framsteg: Förvånade alla på Hagadal (inklusive hans pappa) genom att tydligt säga "tack, tack" ett par gånger då han fick någonting. Kommer antagligen att glömma det om ett litet tag, som allt annat. Jag önskar han slutade med sina "resets".

Shoppingrunda

Nu har vi varit och shoppat, räkningen: 2.5 mille. Ett stycke hus inhandlat alltså. De nyblivna villaägare och deras avkomma flyttar till Ryd.

Tymons framsteg: börjar ta första steg (medan man håller honom givetvis, han kan inte stå än). Jag har en känsla att han kommer kunna gå innan han lär sig att krypa.

På väg tillbaka

Det var ett tag sen jag skrev något vettigt... Det sista jag kommer ihåg var semesterresan: den var härlig. Tid för att slappna av, tid för oss själva, lyxigt nybyggt hotell med god mat, swimming pool, barnpool, jacuzzi (på bilden: Tymon njuter av bubbelpool), bastu, ångbastu... Goda nyheter som nådde oss där och över huvud taget en skön tid. Man tycker att all stress som byggdes upp borde ha runnit av. Att det var ett perfekt tillfälle att hämta nya krafter. Men det överklockade hemmabygge till min hjärna brände istället några säkringar och skickade mig rakt in i skymningslandet.

"I wear this crown of shit

upon my liar's chair.

Full of broken thougths

that I

can not

repair..."

[NIN, Hurt]

Måste ha varit flera år sen jag lyssnade på den sist. Kommer ihåg någon fest för länge sedan där någon kläckte ur sig lite skämtsamt att jag var nog den enda i rummet som inte går eller har gått i terapi... Jag får hitta på ett nytt partytrick. Nog om mig.

Bra saker som Tymon har lärt sig:

Att gilla sin säng. I början var det alltid vilda protester när man skulle lägga honom. Numera skrattar han nästan varje gång man lägger ner honom, som om han tyckte "ja, äntligen! nu får jag sova!"

Mindre bra saker som Tymon har lärt sig:

Minst 13 nya sätt att vägra mat. Vissa av dem komiska så jag återkommer nog till ämnet.