Ursäkta, var är köket?

Vi hade för lite att göra med två små barn, så vi satte igång en renovering. I taket har vi möss, köket och hallen är borta och i källaren bor det tre polska troll. Spisen är inkopplad i källarhallen, mikron i vardagsrummet på golvet där Tymon har lätt tillgång till den och kan mikra sina bilar (vilket han gör med glädje). Kylen och frysen står i gillestugan och är svåra att nå- inte så mycket på grund av de tre trollen som bor där men med tanke på att gilestugan är fylld till taket med det som kommer att bli det nya köket och som just nu är ett 10.000-bitars pussel från IKEA. Alla rum som inte renoveras är fyllda inte bara av saker från de andra rum men även av dån och slipdamm. Jag kan inte Dantes alla cirklar, men jag är övertygad att en av dem bestod av folk som tvingas att leva i hus som ständigt renoveras...

Bröder

Jag förväntade mig en del svartsjuka, men Tymon har accepterat Leon förvånandsvärt snabbt. Han är mycket intresserad av sin bror och vill gärna klappa honom (försiktigt), samt peka ut hans näsa och öron. Han försöker stoppa in nappen i munnen på Leon när han gråter och gunga honom när han sover. I morse utstötte hen glada utrop när han fick syn på Leons små fötter. Han blir lite orolig när Leon gråter så vi försökte förklara för honom att Leon "sjunger", vilket ledde till att numera när Leon gråter så kan Tymon gå omkring och nynna lite "la, la, la..." vilket adderar lite komik till situationen. Men han är inte alltid helt övertygad, så ibland blir det lite halvhysteriska "LA! LA! LA!" och en blick som säger "jag vet att ni säger att han bara sjunger, men om ni inte får tyst på honom inom en snar framtid så blir jag tokig". Vad ska jag säga, jag förstår hur det känns.

Tymon har fått en konstig vana att kalla sig själv och Leon för "Mamma". Jag försökte reda ut begreppen genom att visa honom bilder.

- Var är Leon? frågar jag

- Där, säger han och pekar

- Bra, och var är Mamma? frågar jag

- Där är Mamma, svarar han glatt och pekar

- Så det här är...

- Mamma!

- Och det här är.... (jag pekar på Leon den här gången)

- Mamma!

- Nehej, vi tar det från början, var är Mamma?

- Där!

- Så det här är... (pekar på Leon)

- Mamma!

- Hmmm... var är Leon då?

- Här!

Jag ger upp och öppnar en bild med Tymon

- Mamma! utropar han innan jag ens hunnit fråga

Efter en timmes förfrågning med bilder kommer jag fram till att familjen består av:

Mamma (som även inkluderar Tymon och Leon), Pappa och Kotek (dvs lilla katten). Nåja, jag kan vara glad att han inte buntade ihop mig med katten i alla fall.

Böcker

Jag hade ingen aning vad jag ville läsa så jag beställde en bunt böcker från SF-bokhandelns "prisvinnande böcker" lista med följande resultat:

Joe Haldeman: Camouflage (Nebula Award 2005)
Haldeman's "Forever peace" och "Forever war" var lysande, så jag väntade mig nåt storslaget här, men det verkar som att de delar ut priser på gamla meriter. Två främmande varelser gömmer sig bland mänskligheten - den ena är grym och inställd på överlevnad, den andra blir med tiden lite "mänsklig" och lär sig empati. Jag ska inte avslöja för mycket, så gissa ifall de möts på slutet för att göra upp. Gissa vem som vinner. Kan det bli mer klicheartat? Gäsp...

Charles Stross: Accelerando (Locus Award 2006)
Jag har blivit rekommenderad Stross och efter att ha läst ett par böcker av honom så var jag på väg att ge upp. Vilken tur att jag inte gjorde det! Den här boken är en riktig guldklimp, fylld med nyskapande ideer från början till slut. Skulle vilja säga att man vill läsa den från pärm till pärm i ett svep, men så är det faktiskt inte - ibland känner man att man måste lägga ifrån den en stund för att fundera en bit, smälta alla implikationer av de finurliga påhitt som kastas på en från nästan varje sida, le lite och börja läsa igen... Så där mycket njöt jag inte sen jag läste "Hyperion".

Neil Gaiman: Anansi Boys (Locus Award 2006, Mythopoeic Award 2006)
En mycket trevlig bok som jag hade alldelles för höga förväntningar på och kunde därför inte njuta av den till 100%. Rolig, men inte lika rolig som "Good Omens", stämningsfull, men inte lika mycket som "American Gods". Nackdelen med att göra bra ifrån sig är att det blir svårt att överträffa sig själv.

Robert Charles Wilson: Spin (Hugo Award 2006)
Intressant storyide, bra skrivet, levande personer - allt detta gör att man läser det i ett svep eftersom man både är intresserad av förklaringar till allt som händer i boken och av att veta hur det kommer att gå för alla inblandade. Rekommenderas.

Ian M. Banks: The Algebraist (nominerad till Hugo Award 2005)
Jag förstår varför den inte vann... Jag har fortfarande inte tagit mig igenom den eftersom mer intressanta böcker lyckas locka iväg mig och sen när jag kommer tillbaka till den så har jag glömt var jag var, vad det var som hände och vad det är egentligen det handlade om. Jag erkänner, boken skulle säkert kunna upplevas bättre om man läste den lite mer sammanhängande, men att den inte lyckas dra in mig tillräckligt för att avsluta den tyder på någonting.

Jag tror att jag har köpt flera prisbelönta böcker men nu kan jag inte hitta dem. Från att ha vetat exakt vilka böcker som står var i bokhyllan så har jag hamnat i ett läge där jag vet inte ens vilken bokhylla eller våning de befinner sig på. Dags att skaffa en billy eller två och göra lite ordning igen.

Efter de tunga titlarna så var jag tvungen att koppla av med:

Stephen King: Cell
Skönt att inte behöva tänka så mycket en stund, det räcker att bara vara rädd. Inget riktigt nyskapande här, King blandar och ger från samma kortlek som vanligt: vi har zombiesar (typ), blod, världens undergång, katastrof som lockar det sämsta inom människor, några hjältar som ska hindra mänskligheten från utplåning osv. Av någon anledning så blir det inte lika läskigt som tidigare dock.

Shopping

Jag tror vi var lite försiktigare med Tymon. Redan andra dagen packades Leon in i en bilstol och följde med mig på en shoppingrunda till Icano-huset. I kön till kassan i leksaksaffären hörde jag hur någon engelskpratande man bakom mig kommenterade till sin lilla son.
"Look, what a little baby. He cannot be more than two weeks old!"
Jag tittade bakåt. "Two days, actually", rättade jag och vände mig tillbaka för att betala. Bakom mig hörde jag en förundrad röst säga "Look, he's only two days old and already spending money!"

Ljuvliga icano-huset, en av de få ställerna i Linköping som kan trigga en panikkänsla inom mig. Ibland när jag känner mig kvävd där så får jag en vision hur jag kastar mig ylande genom folkmassan, armbågar folk i ansikten, sparkar av dem knäskålarna, sliter av någon en arm och klubbar med den höger och vänster tills alla kastar sig förskräckta åt sidan och som på ett magiskt sätt (Icano, öppna dig!) bildas det en fri väg som jag kan springa igenom fritt hela vägen till utgången.
Nej, vadå, jag mår bra - säg inte att NI inte har sådana tankar...

Ny person

Sanna anhängare av fri marknad som vi är bryter vi Tymons leksaksmonopol genom att introducera en ny kraft på den tuffa leksaksmarknaden: Leon (3450g), som för övrigt ligger bra till för att plocka yngst-i-klassen titeln.

I swear like a fly

Råkar ni också ut för att någon berättar för er en felhörd version av en låttext och sången verkar mutera efter det, så att till slut så hör ni verkligen att de sjunger den andra versionen? Vad jag hör numera varje gång jag hör Cascada är: "Every time we touch I swear like a fly..."
Dessutom är det inte så tokigt som det låter eftersom av alla djur så tror jag att just flugorna är bäst på att svära, jag vet inte varför, det passar deras image på något sätt.

Tymon överlevde Julafton rätt bra, även om han fick panik när Jultomten kom, vilket inte är så konstigt - en främling i konstiga kläder och med hårigt ansikte bankar på dörren, blir av någon konstig anledning insläppt och kommer hotfullt fram emot en, samtidigt som alla i rummet höjer rösten och blir helt uppspelta... ja, det tog ju några julklappar innan jag lugnade ner mig och vad ska man säga om honom?
Som tröst fick han julklappar. Alldelles för många. Och den radiostyrda bilen konfiskerar jag, eftersom han är för liten för den. Sluta stirra. Nej, det är inte alls så att jag vill leka med den, han är helt enkelt för liten. Allvarligt alltså, han är ju inte ens 2 år, då är man helt klart för liten för en sådan. Den är ju för stor och för skrämmande för honom. Sluta titta så där, jag menar allvar sa jag ju! I swear like a fly...

Tvångsmässig

Jag skulle beställa en sak på webben igår. Sidorna började på svenska men språket verkade förfalla för varje steg närmare kassan tills det blev helt obegripligt mot slutet. När jag till slut presenterades med en kryssruta som sa "Ja , JAG samtycka ( tvångsmässig )" så blev jag lite smått hysterisk och ångrade köpet. Kalla mig vad ni vill men någon tvångsmässig samtyckare är jag inte. Några andra pärlor ur samma sida:

"För bedragare förhindrande avsikterna vi vill telefonerna du på den här antal."

och

"Behaga göra säker så pass du sända en giltig telefon antalen, annars vi vill inte kunde förlopp din beordra."

Länge leve automatöversättningar... Företaget heter för övrigt IDTCalls och jag börjat förstå vad idt är en förkortning av.

Tymons nysa favoritlek: Tymon gillar att leka trafikstockningar. Han gräver fram så många bilar han kan hitta och börjar ställa dem i en lång kö tät efter varandra. När han är klar och resultatet ser ut som någon av Stockholmsutfarterna dagen innan Midsommar så ler han belåten och klappar händerna. Han är konstig men jag ska inte klaga. Jag minns när jag var liten och en av mina favoritlekar var att bygga små kyrkogård...

Prat

Tymon pratar... De flesta ord säger han på svenska, men det är nog bara för att det är enklare - varför säga "samochod", när man kan säga "bil", eller "ciastko" när man kan säga "kaka". Svenska verkar vara ett barnvänligare språk (i början i alla fall). De två ord som han är mest förtjust i och upprepar ofta är "bil" och "borta", det första med glädje och upphetsning, det andra med en handgest och mycket filosofisk min. Ibland kan man tro att "bil-borta" ÄR hans filosofi, någon slags alldelles egen variant av Yin och Yang, där "bil" är Yang - det ljusa, aktiva, manliga, medan "borta" är Yin - det dunkla, passiva och kvinnliga. När han är pigg så kommer han och upprepar bil-bil som en mantra och drar en till datorn där han kräver att man ska gå in på blocket och visa honom bilder på begagnade bilar till salu, när han är trött så tittar han ner i sin halvtomma gröttallrik och hävdar "borta".
Men det är inte enbart svenska som gäller - vissa saker är lättare att säga på polska och hans första "mening" var två språkig: "kaka daj!" (daj betyder "ge mig" på polska). Sen är det några ord som han byggde själv - en del av dem kan jag förstå hur de har uppkommit, (exemplevis att tåg är "tuff-tuff"), en del inte (exempelvis att hans snuttetygblöja är "bubba").

Han förstår otroligt mycket på båda språk, men de ord han själv säger är:

bil, borta, titta, ser du?, vad är det?, pumpa, kaka, daj (polska för ge mig), kotek (polska för liten katt), apa, rybka (polska för liten fisk), mamma, tata (polska för pappa), bubba (hans eget ord för både tygblöjan och nappen - båda är hans sovaccessoarer), nalle, abu (hans ord för buss, antagligen en förkortning av polska "autobus"), sitta, am (hans ord för mat), tuff-tuff (tåg), anka, ko-ko (höna) och Buddha (nej, jag tror inte att han säger Buddha, men det låter så, vet inte riktigt vad han menar). Av hela listan är pumpa det mest oväntade ordet. Han fattade tycke till det ordet direkt när han fick höra det första gången och verkar tycka att det är kul att uttala det. Däremot har han tyvärr slutat att säga "turle"...

Titta, titta, bil, titta!

Jag medger, bilden har ingenting med innehållet att göra, men jag gillar den så pass mycket att jag bara var tvungen att lägga ut den...

Det var länge sen jag skrev någonting. Jag tänkte vänta med att skriva tills allt kommer i ordning efter flytten och vi blir färdiga med huset, men nu inser jag att man blir aldrig färdig - det finns alltid ett rum till att måla... Hur som helst så känns allt bra nu och jag ska återgå till bloggningen. Det har hänt mycket - Tymon har börjat på dagis och börjat att gå. Precis som jag misstänkte så hoppade han över krypandet helt. En dag höll jag honom upprätt och försökte med hot att få honom att säga "pappa".
- Om du inte säger "pappa" så släpper jag dig!
Han fortsatte att ignorera mig, så jag släpte honom. Till min förvåning så rasade han inte till golvet, utan vände på sig och gick till mamma. Förrädare. Från den dagen kunde han gå. Oftast så går han efter oss, men det händer ibland att han går iväg och då blir det spännande, speciellt om man inte direkt upptäcker att han har förflyttat sig utom synhål. Då kan man hitta honom djupt försjunken i något vetenskapligt experiment, då han exempelvis bedriver forskning om alsolspritens inflytande på fjärrkontrollsfunktionen...
Han har börjat prata också, men hans ordförråd verkar begränsad till det som finns i rubriken. Det är i alla fall bättre än "turle" - ett tag var "turle" det enda han ville säga. (Nej, jag vet inte vad det betyder).

Avtryckarfingret

Tymon har upptäckt att han har ett pekfinger och världen består för honom nu utav knappar. Allt ska tryckas på - helst ska det resultera i någonting, annars blir han upprörd. En motor går igång, en lampa tänds, en atombomb exploderar eller en vansinnig melodislinga spelas om och om och om igen tills antingen batterierna tar slut eller föräldrarna blir lika vansinniga, vilket nu råkar inträffa först. Jag har hört att småbarn undersöker världen genom att stoppa saker i munnen. Inte han - han undersöker saker genom att genomföra "knapptestet", dvs kolla snabbt vad det är man kan trycka på och vad det är som händer då.

Nu har vi fått första flytthjälp - en omtänksam vän såg till att vi inte behöver släpa med oss den tunga tequillan. Vi tackar henne för den tunga insatsen, nu är det bara några lätta grejer kvar som att flytta några möbler och flyttstäda ;)