Extra tusen

Pojkarna vill åka tåg, så vi får nog fixa en tågresa till någonstans. Så här säger de:

Leon: Hela tiden, hela tiden vill jag åka en sån där "extra tusen".
Tymon: Först vill jag åka ett tåg som inte är "ett-två-tusen", så att jag blir beredd att åka "ett-två-tusen".
Leon: Jag är beredd.

Annars gillar Leon att samtala med stora icke-levande figerar som plasttomtar (fixa julgranen!), skyltdockor, GB-glass gubbar och liknande. Ett samtal med en skyltdocka:

Leon: Hej!
Skyltdockan: ...
Leon: Jag har varit på dagis och lekt idag. Vad har du gjort idag då?
Skyltdockan: ...
Leon: Jag vet. Du har gjort ingenting!! Muahahahaha!

Moon

Det är inte ofta en film lämnar något intryck nuförtiden (de flesta är av sorten "Gone in 60 seconds" där titeln beskriver väl hur bra man minns filmen), men Moon hörde till ett undantag.
Det är klart att det går att göra en film med en enda person i, men jag trodde aldrig att det skulle gå att göra en så nervkittlande film. (När jag sa EN person så valde jag medvetet att inte räkna med Kevin Spacey som gör datorrösten. Datorn GERTY manifesterar sig förutom rösten enbart med hjälp av en lite psykedelisk smiley och en HAL-liknande kameraöga, så jag räknar inte "honom" som en person). En person. Ensam på baksidan av månen (svårt att tänka sig högre grad av isolering). Och det blir spännande och intressant hela tiden. Hatten av för regissören och författaren Duncan Jones (David Bowie's son).

Ny ingång

Då var bygget färdigt. Nästan i tid och nästan inom budget. Hantverkarna var oftast i tid, arbetade flitigt och städade efter sig, vilket fick mig att undra ifall de var riktiga hantverkare.
Någonstans vid punkt 2 på bilden insåg jag att jag borde ha sökt bygglov och fick lite panik. Jag ringde kommunen, förklarade vad jag ville bygga och fick veta att jag mycket riktigt behöver bygglov.

- Aha, det visste jag inte... Problemet är att vi redan har börjat.
Tanten i andra änden suckade.
- Har de redan byggt nåt som är bygglovspliktigt?
- Njaäää..., svarade jag tvärsäkert.
Hon suckade igen.
- Skicka in ansökan med ritningar då, så försöker vi ta hand om det fort.
- Ritningar? Jag har inga ritningar. Jag förklarade för byggfirman vad jag vill ha genom att vifta med händerna och peka på grannens hus som har nåt liknande.
- Fråga grannarna om du kan använda deras ritningar då...

Sagt och gjort. Nu är huset 2,5 kvadratmeter större.

Skylthackande, del 2

Istället för att göra om befintliga skyltar så kan man sätta upp nya också. Jag fick nån kommentar på min förra skylt att den kan vara farlig - "tänk om det börjar brinna". Då vill jag bara säga följande:

1. 1) Om man är så pass dum att man åker hiss när det brinner, så förtjänar man att få sina gener bortplockade ur kretsloppet.
2. 2) Skylten satt faktiskt inne i hissen - när man läser den så är det redan för sent.
3. 3) Jag har inte kollat statistiken, men jag antar att fler människor dör i hjärt- och kärlsjukdomar än i brinnande hissar. Alltså borde den nya skylten gå på "plus" i alla fall.

Men för att visa min goda vilja så är den här skylten helt klart livräddande. Jag passerar stället varje morgon på väg till min arbetsplats och det är tre våningar rakt ner. Det tog flera månader för mig att bli kvitt den olustiga känslan när jag går förbi där. En känsla som jag skulle vilja kalla för "hoppskräck" istället för "höjdskräck". Det är när man går där och kan inte låta bli att fundera hur det skulle vara att bara ta ett språng och kasta sig rakt ut. Givetvis gör man inte det, men det känns tryggare med den här skylten i alla fall.

Det riktigt konstiga är att båda skyltarna har nu suttit där i ett par månader och ingen plockar bort dem... Jag förväntade mig ett par dagar max.

Varma länder (dvs Polen)

I år behövde man inte åka långt för att hitta värmen. Polska kusten dög perfekt - sandstränder och 30+ grader. 100 meter till strander, god mat (4 måltider per dag!), aktiviteter för barn och diverse rekreationsmöjligheter. Semesteranläggningen Wielki Blekit (Det Stora Blå) såg ut som en kvarleva från kommunismtider, men den levererade.

Sen en vecka i min barndomsstad Szczecin och en liten nostalgitripp för mig. Barnen tyckte att det roligaste var att åka spårvagn. Jag gjorde en reflektion att under tiden jag har bott i Linköping så har man gjort om lokaltrafiken rätt många gånger (10?). Men i Szczecin - där har man bytt statsskick, bytt namn på rätt många gator (Leninplatsen har bytt namn igen förresten), men spårvagnarna går likadant som för över 30 år sen.

Program som inte fungerar i Turkiet

Jag har lärt mig någonting nytt idag: att bokstäver "i" och "I" är två helt skilda bokstäver på turkiska. Så om man befinner sig i Turkiet och börjar jämföra strängar som "into" och "INTO", eller "begin" och "BEGIN", så får man veta att de inte alls är lika även om man hade talat om att man inte brydde sig om stora eller små bokstäver. En del program börjar plötsligt fallera på helt oväntade sätt - om man nu inte har varit förutseende och tog hänsyn till turkiska "i" när man programmerade. Hand upp alla som tar hänsyn till turkiska "i" när de programmerar... Tänkte väl det.

Helt orelaterat:
Tymons framsteg: Cyklar på två hjul till dagis.

Skylthackande

För ett tag sedan åkte jag efter en buss som med stora bokstäver proklamerade sig att vara "ANALBUSSEN". Jag hann lyfta på ett ögonbryn innan jag insåg att någon hade lagt stor möda på att sudda bort ett K i början. Ah... Skylthackande - den underskattade konstformen. Förresten, vad sägs om skylten i hissen på mitt jobb (se bild)?

Fler roliga lagar

Lagstiftningscirkus fortsätter. Justitiemordmini... usäkta, justicieminister Beatrice Ask vill att polis och åklagare ska kunna döma ut fängelsestraff utan att blanda in onödigheter som domstol och rättegång.

Folkhälsoministern la ett förslag om att polisen och tullen ska ha rätt att beslagta "lagliga droger".
Tanken svindlar... Vad är "lagliga droger"? En drog är väl ett preparat som är narkotikaklassat och därmed olagligt. Eller kommer polisen at knacka på och tömma mitt barskåp? "Den här Lagavulinflaskan ser mycket lockande... err.. jag mernar misstänkt ut... Den är inte olaglig, men vi tar den med oss. Vad har vi här då...? Socker? Vet du inte om att det är beroendeframkallande? Det konfiskerar vi. Tacka vår folkhälsominister."
Förslaget motiveras flummigt med att man vill försöka komma åt substanser som ännu inte hunnit bli narkotikaklassade. Jag förslår att man även passar på och arresterar alla som ännu inte hunnit bli brottslingar.

Leon - mandlar = smärta

Jag trodde i min naivitet att Leon skulle upp och hoppa ett par dagar efter borttagningen av mandlarna men det blev smärtsamma två veckor istället. Inte ens det ändlösa glassfrosseriet kunde trösta honom. Nu är han bra men hans röst låter annorlunda, jag kan fortfarande inte vänja mig. Hans "resonanslåda" har väl helt andra parametrar nu när det finns mycket mer utrymme i den. Han saknade mig på sjukhuset. Tror jag. Så här berättade han medan han var där:

- Pappa ska sova på taket och frysa och ramla ner och ambulansen ska komma och hämta honom.

Det måste betyda att han saknade mig och ville att jag också skulle komma dit. Eller?

Kall semester och den arga kocken

Att ha semester i Maj brukar vara skönt. Den här gången råkade vi ut för årtusendets kallaste Maj (7C!). En värmeväxlare på hotellet gick sönder andra dagen, vilket resulterade i avsaknad av varmt vatten. Barnpoolen stängdes av samma anledning. Rummet vi fick stank mögel. Trots allt detta så var det skönt med semester. Och av alla de konstiga saker som vi råkat ut för är det inte de här grejerna jag kommer att komma ihåg bäst. Jag kommer alltid att förknippa den här semestern med den missnöjda kocken.
Han stod där i matsalen och förväntades fixa omelett eller äggröra på morgonen och grilla köt och liknande på eftermiddagar. Lönnfet, med mössan på sned blängde han aggressivt på hela omgivningen. Första morgonen ställde jag mig i kön för att få omelett och blev vittne till följande:

- Äggröra, tack! sa damen som var först i kön. Kocken blängde på henne utan att röra en min. Till slut suckade han uppgivet.
- Av. Hur. Många. ÄGG!? väste han till slut.
- Två.
Han suckade ännu djupare och rullade med ögonen.
- MED VAD?! skrek han på henne.
- Skinka... viskade den förskräckta damen. Han slängde en arg blick på henne och började fixa äggröran. Under tidan nickade han kort mot nästa person i kön som var en tysk.
- Eine omelett, bitte! sa tysken. Kocken kisade misstänksamt på honom samtidigt som han med arga rörelser vispade äggröran.
- Naturell? frågade han.
- Ja, ja, naturell.
Kocken nickade för sig själv.
- Eine omelett, naturell? försäkrade han sig.
- Ja, ja.
Kocken slängde fram den färdiga äggröran och tysken kom fram.
- Eine omelett, naturell? frågade kocken ytterligare en gång med en fördömmande röst.
- Ja, ja, sa tysken. Sen pekade mot bacon och gräslök och sa att han ville ha det med. Det där skulle ha inte ha gjort. Kocken slängde ner grejerna han höll på med och blev röd i ansiktet. En kort stund stirrade han bara på tysken, sen började han göra omeletten. Hans yviga rörelser och sättet med vilket han skramlade med grejerna visade tydligt hur förbannad han var.
Sen av någon outgrundlig anledning började kocken att beklaga sig för MIG (som stod nästa i kön).
- Jag FRÅGADE honom TRE gånger om han skulle ha omelett utan någonting i och han sa ja. Men till slut så vill han ha omelett UTAN någonting i men med ändå med saker i!
Kocken var så arg att jag trodde han skulle börja gråta snart. Jag försökte se medlidande ut och förberedde mig noga (snart var det min tur ju!). Jag började känna mig som om jag stod i kön till soup-nazin från Seinfeldt.
- Omelett, två ägg, skinka och gräslök! sa jag när jag kom fram. Han tittade misstänksamt på mig men hittade inget att klaga på. "Safe!" tänkte jag. Det trodde jag bara...
Nästa dag när vi höll på och samla ihop frukostdelarna till vårt bord så såg jag Maja gå förbi med en äggröra. "Det ser gott ut", tänkte jag och ställde mig i kön till den arga kocken för att få en likadan. När det var min tur sa jag med klar röst utan att tveka:
- Ägröra, två ägg, med skinka och gräslök!
Reaktionen blev inte som jag väntat mig. Kocken lutade sig framåt och spände ögonen i mig. Sen väste han:
- Ni kunde inte ha beställt av fyra ägg från början då!?
Det blev för mycket för mig. Jag stirrade tillbaka.
- Du gillar inte att göra äggröra, va?
Jag trodde han skulle backa då, men det gjorde han inte.
- Det ÄR faktiskt rätt monotont... började han och hamnade plötsligt i en monolog om hur hans jobb suger. Jag hade kunnat svara med en uppsjö av spydiga kommentarer som tävlade om vilken skulle bli först ut till tungspetsen, men... varningsklockor börjande ringa. Reta upp kocken på ett ställe där man tänkte äta i en vecka? *Bad idea!* *Bad idea!*
Jag sa ingenting.