Pragmatisk matte

På vägen till skola/dagis säger Tymon:
- Pappa, jag vet hur mycket 24/2 blir! Det blir 12. Så om jag och Lelle skulle ha 24 Dumle så får vi 12 var.
- Bra, svarar jag. Hur mycket blir 24/3 då?
- Dela med tre? undrar Tymon.
- Ja, tänk om jag också vill ha Dumle! Då måste man dela på tre.
Tymon funderar. Framme vid dagiset ger han upp.
- Titta här, säger jag och pekar på en plansch som visar ängblommor. Tre rader om åtta.
Tymon tittar på den en stund, sen lyses hans ansikte upp.
- Ja! Jag vet! Det blir åtta!
- Ja, säger jag
Leon fnyser bara.
- Skulle vi ha 24 Dumle så skulle Pappa få fyra och vi tio var, rättar han.

Now go away, or I'll taunt you a second time!

Leon briljerar i att förolämpa folk igen.
Jag hörde att de körde gissa-vilket-djur-skämt i köket (Vilket djur går illa? Gorilla - och liknande) och upprepade samma gamla skämt om och om igen. Jag tänkte ge dem en som de inte hört tidigare så jag gick över till köket och sa:
- Men den här då? Gissa vad det är för djur som är sämst på att köra bil.
Leon svarade utan att tveka:
- Mamma!

Hur ser hon ut?

Det verkar vara födelsekalas efter födelsekalas för killarna. Livet är en fest.
På väg hem från en av dem frågade jag Tymon:
- Vilka var med?
Han började räkna upp. Jag frågade:
- Julia? Går hon i din klass? Hur ser hon ut?
Tymon svarade:

- Hon är jättekittlig om halsen, har blont hår och kanske blåa ögon.

Intressant utseendebeskrivning, jag vågar inte fråga hur han kom fram till den.

Tvättas separat

Det står "Tvättas separat" på nästan alla kläder. Varför? Och hur har de tänkt sig att det skulle fungera i praktiken?

Att komma tvåa

Leon brukar alltid skapa nån teckning på dagis. Den här gången behövde jag inte ens fråga vad den föreställde:

- Det är du som skjuter pilbåge!
- Ja, svarade han, på WII!

Detta skapade genast en diskussion bland barnen omkring om vem som var bra på vilken sport i WII Sport Resort.

- Jag är bäst på att cykla, hävdade Noah. En gång kom jag tvåa!

Tymon ville inte vara sämre:

- Jag är bäst på att skjuta på varandra med flygplan. En gång kom jag tvåa!

Sen rynkade han på pannan, tänkte till och tillade:

- Det vill säga sist...

Testavdelningen meddelar

Ett USB-minne kan man maskintvätta i 40C några gånger. Rosten som uppkommer på kontakten torkas med fördel med papper innan man lägger minnet på torkning. Sen är det bara att köra på som vanligt.

Viktiga frågor

Tymon undrade vad man gjorde framför datorn.

- Googlar en sak...
- "Googla"? Vad är det för något?

Han får det förklarat för sig och blir tillfrågad ifall han vill "ställa en fråga till Google". Plötsligt inser han att han står framför ett världsomspännande orakel. Att han har tillgång till mänsklighetens hela samlade kunskap, en outtömlig källa av information. Det är klart han vill ställa en fråga. Vad tror ni det är för olösta metafysiska gåtor som plågar dagens 6-åringar? Vad är det han mest vill ha svaret på? Utan tvekan levererar han sin fråga:

- Kan grisar titta uppåt?

Fortfarande vinter

Att åka till The Reef i Fredrikshamn i januari blev en hit i år också. Barnen verkar göra mer framsteg i simning på ett par dagar här än vad de gör under en hel säsong av simskola hemma. Tyvärr så känns det redan alldelles för avlägset, speciellt efter "helvetesveckan" då jag var hemma med barnen själv och vi hade influensa alla tre. HUr lågt man än sätter ribban så blir allt omständigt när man börjar närma sig fyrtio grader i feber. Den enklaste maten - scan's köttbullar och snabbmakaroner börjar likna en komplicerad gåta.
- Skulle man bara hälla makaroner på tallriken, eller skulle man göra nåt mer med dem? Kanske stoppa in i micron? Nej, vänta... koka! Just det... Det skulle man göra... I en sån där... Vad heter det? Som en stekpanna... Fast djupare... Kastrull! Bara jag kommer på var man får vatten ifrån...

Nu är vi nästan friska i alla fall. Barnen har återgått till simskolan och redan glömt hur man simmar, däremot har Tymon för första gången fått på sig skridskor och verkar göra snabba framsteg där.

Kan varken bekräfta eller förneka...

Dagisfröken berättar att hon skällde ut Leon för att han inte tvättade händerna efter toa:
- Jag sa: Når du är hemma så tvättar du väl händerna efter toa, eller hur? Och vet ni vad han sa då? Vet ni vad han sa då?! frågade hon upprörd. Han sa:

"DET tänker jag INTE svara på."

Och gick iväg.

Fniss.

Riga

Den något mörka bilden återspeglar rätt bra vår sinnesstämning efter Riga-resan. Det skulle ha blivit en långweekend av vila men blev inte riktigt som planerat. Det började med att Tymon fick alla på dålig stämning genom att gnälla att "den här resan är inte kul". Lite ovanligt, då både han och Leon älskar alla resor annars. Antingen så var han på ett ovanligt gnälligt humör eller så var han clairvoyant och kände på sig att lördag klockan fyra på morgonen skulle han börja spy blod. För det är precis vad som hände. Ambulansen tillkallades och vi upptäckte vilken tur (i oturen) vi hade som i sista stunden innan avfärden kom på att ta med oss EU-försäkringskortet, eftersom den lila plastbiten visade sig vara väldigt eftertraktad - alla ville prompt se den och ta en kopia på den. Sjukhuset var ett universitetssjukhus, sponsrad av EU. Det märktes inte. Det var som att resa bakåt i tiden: kvicksilvertermometrar och enbart kallt vatten för att tvätta av sig spyorna. Knappt någon som pratade engelska. Ett försök att upprätthålla någon form av hygien uppenbarade sig i form av en stor kvinna som kom in under dagen med en skurtrasa och skällde ut mig på ryska. Från kroppsspråket kunde jag utläsa att hon var arg eftersom jag lade våra grejer på golvet och hon kunde inte torka. Jaha, men det fanns ju inget annat än golv... Ursäkta, det fanns visst en halvtrasig liten hurts (modell "soptipp") bredvid sängen, så jag lyfte Tymons skor på den och flyttade våra jackor över till en redan torkad sida av golvet. Nån timme senare kom en annan stor tant med en tallrik i handen och skällde ut mig på ryska. Från kroppsspråket kunde jag utläsa att hon var väldigt upprörd över att jag ställde Tymons skor på den sönderfallande hurtsen. Jag plockade ner dem medan hon gav mig det onda ögat, gick och hämtade lite papper och började gnida hurtsen med det. För ett ögonblick undrade jag ifall hon skulle spotta på det också för att kunna torka bättre. Men jag ska inte klaga för mycket, han fick dropp, han fick medicin, han fick blodanalys (att blodprovet går till så att en tant sätter sig på en så att en annan kan trycka in nålen är bara en mindre detalj i det hela), han fick även ultrasonografi utfört. Det värsta var den långa väntan och att ingen ville eller kunde tala o någonting för mig. En syster kom in och sa nåt som lät ungefär så här:
- This one is over under yet. Then the other one maybe. And then over. Understand?
- No, svarade jag förvirrad
- You speak to the English talking doctor.
- Yes, please! svarade jag ivrigt och hoppades innerligt att hon menade att jag skulle få prata med en engelsktalande doktor och INTE att jag just då höll på att prata med den engelsktalande doktorn...
Hur som helst så visade det sig till slut att det inte var något farligt, "bara" en vinterkräksjuka. Det var en lättnad för alla. I alla fall tills vi alla fick det.