Beröm!

Varför går vi hemma och säger "Okej då... BERÖM!" till varandra...?
Så här var det: Leon hade "vänliga veckan" i skolan. Eftersom alla kanske inte är så bra på att tänka ut vänliga handlingar så fick de en lista med förslag på saker de kan göra som kan ge vänlighetspoäng. Lelle sitter i köket och läser högt för sig själv:

- Hjälpa föräldrar med maten.... Neeeeej.... Hjälpa till med städningen... Nääää.... Hjälpa sitt syskon med något... Nja..... Ge beröm till någon i familjen.... Ja! Det kan jag väl göra. 

Han tittar upp och vi sträcker på oss medan han granskar oss med en kritisk blick. Alla undrar vem han väljer för att ge beröm till. Till slut faller hans blick under bordet.

- Katten! Jag ska ge beröm till katten!

Luften går ur oss.

- Och vad är det du ska berömma katten för? undrar vi oskyldigt.

- För att han har ätit så bra! svarar Lelle, reser sig och går till kattens skål. Han tittar ner i skålen.

- VA?! utbrister han. Du har ju knappast ätit NÅGONTING! Han ger katten en ogillande blick.

- Men okej då! BERÖM! säger han, går tillbaka till sin plats och kryssar i glatt dagens goda gärning.