Kan varken bekräfta eller förneka...

Dagisfröken berättar att hon skällde ut Leon för att han inte tvättade händerna efter toa:
- Jag sa: Når du är hemma så tvättar du väl händerna efter toa, eller hur? Och vet ni vad han sa då? Vet ni vad han sa då?! frågade hon upprörd. Han sa:

"DET tänker jag INTE svara på."

Och gick iväg.

Fniss.

Riga

Den något mörka bilden återspeglar rätt bra vår sinnesstämning efter Riga-resan. Det skulle ha blivit en långweekend av vila men blev inte riktigt som planerat. Det började med att Tymon fick alla på dålig stämning genom att gnälla att "den här resan är inte kul". Lite ovanligt, då både han och Leon älskar alla resor annars. Antingen så var han på ett ovanligt gnälligt humör eller så var han clairvoyant och kände på sig att lördag klockan fyra på morgonen skulle han börja spy blod. För det är precis vad som hände. Ambulansen tillkallades och vi upptäckte vilken tur (i oturen) vi hade som i sista stunden innan avfärden kom på att ta med oss EU-försäkringskortet, eftersom den lila plastbiten visade sig vara väldigt eftertraktad - alla ville prompt se den och ta en kopia på den. Sjukhuset var ett universitetssjukhus, sponsrad av EU. Det märktes inte. Det var som att resa bakåt i tiden: kvicksilvertermometrar och enbart kallt vatten för att tvätta av sig spyorna. Knappt någon som pratade engelska. Ett försök att upprätthålla någon form av hygien uppenbarade sig i form av en stor kvinna som kom in under dagen med en skurtrasa och skällde ut mig på ryska. Från kroppsspråket kunde jag utläsa att hon var arg eftersom jag lade våra grejer på golvet och hon kunde inte torka. Jaha, men det fanns ju inget annat än golv... Ursäkta, det fanns visst en halvtrasig liten hurts (modell "soptipp") bredvid sängen, så jag lyfte Tymons skor på den och flyttade våra jackor över till en redan torkad sida av golvet. Nån timme senare kom en annan stor tant med en tallrik i handen och skällde ut mig på ryska. Från kroppsspråket kunde jag utläsa att hon var väldigt upprörd över att jag ställde Tymons skor på den sönderfallande hurtsen. Jag plockade ner dem medan hon gav mig det onda ögat, gick och hämtade lite papper och började gnida hurtsen med det. För ett ögonblick undrade jag ifall hon skulle spotta på det också för att kunna torka bättre. Men jag ska inte klaga för mycket, han fick dropp, han fick medicin, han fick blodanalys (att blodprovet går till så att en tant sätter sig på en så att en annan kan trycka in nålen är bara en mindre detalj i det hela), han fick även ultrasonografi utfört. Det värsta var den långa väntan och att ingen ville eller kunde tala o någonting för mig. En syster kom in och sa nåt som lät ungefär så här:
- This one is over under yet. Then the other one maybe. And then over. Understand?
- No, svarade jag förvirrad
- You speak to the English talking doctor.
- Yes, please! svarade jag ivrigt och hoppades innerligt att hon menade att jag skulle få prata med en engelsktalande doktor och INTE att jag just då höll på att prata med den engelsktalande doktorn...
Hur som helst så visade det sig till slut att det inte var något farligt, "bara" en vinterkräksjuka. Det var en lättnad för alla. I alla fall tills vi alla fick det.