Tyskarna har ingen kontroll!

Det kom ett ärende till oss från Tyskland: Tyskarna kan inte köra applikationen eftersom de inte har någon "ctrl" (kontroll) -knapp på sina tangentbord. Efter många skratt har det visat sig att tyska tangentbord mycket riktigt inte innehåller en "ctrl"-knapp. De innehåller en "strg"-knapp. Den sitter på samma ställe som "ctrl"-knapp och gör samma saker som en "ctrl"-knapp, så vi sa åt dem: "Det spelar väl ingen roll vad den heter hos er, använd er Stormgruppe (eller vad det nu står för) knapp istället". Då kom det riktigt roliga... Knappen sitter på samma ställe och förväntas göra samma saker, men på något sätt så gör Windows nån skillnad på en "ctrl" och en "strg" tangent, vilket gör att vissa saker inte fungerar om man kör i Tyskland. Wundervoll.
Som en parantes kan jag nämna att jag hade en gammal tysk skrivmaskin en gång. Den hade en speciell tangent för SS-symbolen. DET kunde de fixa minsann...

Tymoncitat

"Jag vill ha allt och så kötfärssås på det!"

"Alla färger är mina bästa färger!"

Olika karaktär

Barnen sitter framför TVn och tittar på Bilar för femtioelfte gången. Jag är i köket när jag plötsligt hör Leon (2år) ropa från vardagsrummet: "FUCK! FUUUUUCK!". Jag stelnar till, men strax därefter hör jag Blixten ropa i TVn: "MACK! MAAAACK!" (det är så hans transprotbil heter). Leon har ju ganska lätt att blanda ihop bokstäver, men på nåt sätt så passar den förväxlingen hans karaktär. Ungefär som när jag under en lång tid trodde att han går och säger "what the heck" för sig själv, medan han i själva verket försökte säga "åkte iväg" (tror vi i alla fall).

Tymon tar däremot allt med ro. Han fick en ny bok som han satte sig med och läste från början till slut. Sen frågade han:
- Har du köpt bara EN bok?
- Ja.
- Då läser jag den igen, sa han, vände på boken och började om från början...

Några böcker

Några böcker jag har läst på sistone:

Terry Pratchett - Making Money
Pratchett är alltid Pratchett - jag tror inte jag har blivit besviken på nån av hans böcker en enda gång. Det är värt att notera dock att han långsamt men bestämt har övergått från "ha,ha"-humor till satir och samhällskritik. I Making Money ställs samma bedragare och skojare som i Going Postal reformerade postverket inför uppgiften att modernisera bankväsendet. Tillsammans med honom får vi en genomgång av hur ekonomin fungerar: Guldet i källaren är viktigt. Det behöver kanske inte vara i källaren, men det måste vara någonstans, eftersom det är det som gör att pengar är pengar. Banken lovar nämligen att byta ut pengar mot motsvarande mängd guld, fast de lovar det under förutsättning att ingen får för sig att göra det på riktigt...
Må det vara att det inte är "ha,ha"-humor och ordvitsar längre, men man kan inte låta bli att dra på munnen när man inser att den idiotiska verkligheten i Skivvärlden är vår egen.

Greg Egan - Incandescence
Egan har skrivit många bra böcker och jag trodde jag skulle gilla allt han framställde tills jag åkte på en mina i form av hans konstiga "fjärilbok" (Teranesia) som bara var tråkig (för mig i alla fall). Därför var jag lite orolig när jag började läsa Incandescence, men det visade sig vara i onödan. Det framgår ganska snabbt att det är Egan vetenskapsmannen som skriver (om jag inte har helt fel så är han matematiker med fysik som hobby och är aktiv bl.a. på sci.physics.research).
Boken har flera spår, men det spåret jag älskade mest var om några varleser som "uppfinner" yrke fysiker/forskare och sätter igång att försöka ta reda på hur deras värld ser ut genom en mängd olika observationer och beräkningar. Jag drogs med och försökte lista ut det också, fast jag fick ge upp rätt snabbt när jag insåg att jag inte begrep hälften av de krafterna som påverkar deras värld. En bra bok för alla dem som gilla"science" i Science Fiction.

Charles Stross - Halting State
Jag tänkte "han kan omöjligen slå Accelerando". Accelerando är en av de mest innovativa och idérika boken jag läst. Halting State slog inte den, men var minst lika bra. För mig var den rolig eftersom den handlade mycket om virtuella verkligheter och spel. Stross blickar framåt och gör ganska häftiga dock helt trovärdiga förutsägelser både om den tekniska utveckling och dess sociala effekter och han gör det med en bra och spännande story. Han använder sig av "rätt" jargong och känns helt trovärdig (alltså raka motsatsen till Dan Brown...). Det intressanta är att boken är skriven i andra personen - någonting som slog mig som udda i början, tills jag förstod att det var ett bra sätt att förstärka "spelkänslan" i berättelsen. Verkligheten och spelvärldarna blandas tills man inte kan vara riktig säker på vad som är vad. Underbar läsning.

Marina och Sergey Dyachenko - Ritual
Då var det dags att prova någonting annat än engelsk och amerikansk fantasy och testa lite ukrainsk fantasy skrivet av ett par - han psykolog, hon skådespelerska. Boken handlar om en drake som känner sig misslyckad eftersom han inte vill göra det som krävs av honom: att äta upp princessor. Genom att studera gamla skrifter kommer han fram till att det finns en annan utväg: om han kidnappar en princessa och sätter henne i ett torn (som drakar brukar göra) och det kommer en riddare och räddar henne så slipper han äta upp henne men kan antas ha uppfyllt sin "plikt". Han sätter sin plan i verk, men den fallerar eftersom genom en förväxling så lyckas han kidnappa den fula princessan istället för den vackra och snart står det klart att ingen riddare kommer till räddning - inte så mycket av rädslan för draken utan av rädslan att han enligt sedern blir tvungen att gifta sig med den räddade princessan. Under tiden slår Stockholmssyndromet till och det börjar utvecklas ett band mellan kidnapparen och offret...
Allt det här låter kanske komiskt, men boken är långt ifrån komisk. Den är vacker, vemodig och stämningsfull. Precis som jag förväntade mig av ukrainsk fantasy.

Tänk som jag!

En kväl sitter jag med båda barnen och bläddrar i den stora "Thomas Tåg" boken. Jag orkar inte gå igenom hela så jag öppnar den på måfå och får fram sidan med zoo.

- Var är tigern?
- Dääääär! båda två pekar. Det börjar bli för enkelt med var är det ena och det andra, så jag försöker med nåt svårare.
- Och vad har tigern?
De tittar på mig förvånade, sen in i boken igen.
- Träd! utropar Leon stolt och pekar på trädet inne hos tigern.
- Ja.... Det är ju sant... Fast jag menade ränder. Tigern har ränder. Vem mer har ränder?
- Jag! ropar Tymon. Jag tittar på honom och ska just påpeka att han inte har några ränder när han lyfter på sin tröja och visar den randiga undertröjan.
- Ja... Visserligen... Men jag menar vem mer på bilden har ränder?
De tittar in i boken igen.
- Thomas tåg! ropar Tymon. Jag tittar förvånad. Lite utanför zoon åker mycket riktigt Thomas, men har han ränder?
- Lite grann, där uppe! presicerar Tymon som måste ha sett min skeptiska min.
- Ja... erkänner jag motvilligt, det är sant... Men vem mer har ränder?
- Lelle! svarar Tymon med detsamma och pekar på Leons body.
- Lelle! bifaller Lelle och klappar sig glatt på sin randiga mage.
- Argh... Jag menar vem på bilden... Jag menar vilket djur på bilden... Jag menar...
Jag inser att för att få det svaret jag förväntade mig så måste jag fråga "Vilket mer svart-vit djur som börjar på Zäta och finns på den här bilden som har ränder?"

Ibland blir man avundsjuk på barns förmåga att tänka "out-of-the-box".