Mina trådar

Det är barnen som står för julstämningen hemma, då de oavbrutet spontansjunger julsånger. De har tydligen tagit sina Luciaövningar på allvar och lärt sig en massa. Leon kommer fram till oss och säger:
- Jag vill sjunga "Mina trådar".
- "Mina trådar"....? Undrar vi.
- Ja, "Mina trådar".
Vi rycker på axlarna.
- Okey, sjung då.
Leon sjunger:
- Mina trådar, tyst är det i huset, tyyyyst iiiiii huuuuset...

Trots detta så tror jag att han fattade meningen med orden. En kväll sitter vi och äter kvällsmat när Leon pekar ut genom fönstret.
- Pappa, titta!
Jag tittar. Det är bäcksvart ute och jag ser ingenting. Jag kisar med ögonen men misslyckas med att se nåt där ute i mörkret.
- Ja, vad är det? - frågar jag till slut.
Leon tittar på mig och säger allvarligt:
- Midnatt råder.

Dataspel

BioWare som har skapat en hel del lysande RPG spel ("Baldur's Gate" har väl alla hört talas om) har efter ett längre uppehåll kommit med en ny hit: "Dragon Age". Spelet har fått btyg 95/100 i PC Gamer, så jag var tvungen att testa det och satte igång med att tillverka en karaktär som utseendemässigt skulle likna mig. Jag lyckades till en viss del i alla fall... Spelet ÄR faktiskt väldigt bra, men jag har en idé till ett annat blodigt dataspel. Jag vill döpa det till "Battlezone Tornby" och jag tror att alla Linköpingsbor förstår vad jag syftar på. Spelets upplägg: Veckan före Jul ska du ta dig in i Tornby för att köpa en pulka till dina barn. Sen ska du ta dig ut levande därifrån. Tung beväpning en självklarhet. Nu förstår ni blodstänken på bilden... Jag fick tag på pulkan i alla fall.

Gymnastik

Då var terminen slut för gymnastik för 4-5 åringar och föräldrarna fick vara med och titta sista gången (annars fick man inte titta på tidigare, som om det vore ett hemligt träningsläger...). Grannen beväpnade sig med en videokamera och blev väldigt besviken. Han förväntade sig någon slags akrobatisk uppvisning, medan barnen gjorde vad de brukar göra på gymnastik för 4-5 åringar, dvs sprang runt som galna hönor, klättrade, krockade, skrek och hade allmänt roligt. Själv var jag väldigt nöjd. Inte för att Tymon hade blivit speciellt atletisk, men han var orädd och hade kul och det är det viktigaste.

Leons sätt att förolämpa blir hela tiden mer avancerade. Efter en dispyt kom han till sitt rum och började prata högt med sin leksaksbil: "Hej hej polisbilen. Du kan komma och hämta mamma. Hon är inte snäll."

Siba luras igen

Jag har hört mycket dåliga saker om Siba genom tiderna, nu verkar de har dragit igång en fuskannonskampanj igen. Jag skymtade en reklamsnutt på femman där man skyltade med en Garmin 255 WT för 990:- mot ordinarie pris 1.990:-. Det låter för bra för att vara sant och ni vet vad man säger om saker som låter för bra för att vara sant. Jag kollade upp deras webbsida - där säljer de en Garmin 255 W (utan T alltså, den saknar en TMC mottagare som man får köpa separat) för 1.990:-. Jag ringde kundtjänsten och undrade varför de har en modell utan TMC på sin websida men gör reklam för en med TMC och vilken det är de egentligen säljer.
- Vänta, jag ska se om den har TMC - sa rösten i telefon och försvann för att ersättas av muzak.
Lite onödigt, jag vet ju att den inte har TMC, jag vill bara att de ska erkänna att de fifflar.
Rösten kommer tillbaka efter ett par minuter.
- Nej, den har inte TMC, det får man köpa separat.
- Ja, jag vet. Jag undrar bara vad hände med modellen som har TMC som ni gör reklam för på TV.
- Jasså den... Den ingår egentligen inte i vårt sortiment, vi har tagit in ett begränsat antal och det tog slut direkt.

Min teori är att det begränsade antalet var noll (ett mycket begränsat antal) och att de bara vill lura folk in i affären så här strax före jul.

Böcker på gamla meriter

Jag kommer ihåg tiden då Hasse hittade en obskyr bokhandel i USA som hade billiga (oftast begagnade) böcker och som var villig att skicka till Sverige. Jag kommer ihåg deras low-tech katalog - ett häfte med rader av boktitlar. Inga omslag, inga beskrivningar, bara författare och titel - rad efter rad med mikrobokstäver som jag idag skulle ha svårt att läsa. Ibland visste man inte vad som var vad, men det spelade inte så stor roll - när böckerna kostade $1/styck så var det lite som att köpa lotter. Ibland vann man, ibland förlorare man, men när man beställde 20 böcker så var det alltid nåt som var bra.
Men när en bok kostar 20 gånger mer så vågar man inte chansa lika ofta, vilket leder till att jag köper ofta "på gamla meriter", med varierande resultat. Så här blev utfallet senast:

Vernor Vinge - Rainbows End
Vinges kortroman "True Names" gjorde ett stort intryck på mig när jag läste den någon gång på 80-talet. Den var nytänkande och nyskapande. Det var nog den första "cyberpunk" novellen innan ens själva begreppet myntats. Jag började läsa andra böcker av honom och det som karakteriserade dem var just att de var alla nyskapande. "Marooned in Realtime", "A Fire Upon the Deep", "A Deepness in the Sky" - allt han skrev var bra och allt var prisbelönat.
"Rainbows End" var inget undantag (Hugo priset), men jag kanske hade för höga förväntningar. Den var bra, men inte så exceptionellt bra som jag hoppades på.
Nu väntar jag med spänning på hans nästa bok som han skriver just nu och som ska vara fortsättningen på "A Fire Upon the Deep".

Greg Egan - Incandescence
Greg Egan har skrivit många bra böcker och jag svalde gladligen allt hans skrev tills jag åkte på niten - den där konstiga "fjärilsboken" (Teranesia) som bara var... konstig. Den har fått rätt många positiva recensioner så den var nog inte direkt dålig, men den var helt olik alla hans tidigare böcker och i mina ögon en besvikelse. Därför var det inte utan en viss dos av misstänksamhet som jag plockade upp "Incandescence". Jag behövde inte vara orolig - Egan återgår till hårdkokt SF och återigen lyser hans bakgrund som matematiker/fysiker igenom. Däremot så var den inte lika bra som de tidigare böckerna. Den bestod av två parallella handlingar som man hoppade emellan för varje kapitel. Tyvärr så var de lite ojämna så man ville snabbt komma igenom varannan kapitel för att komma tillbaka till den andra handlingen som handlade om varelser som precis "upfunnit" yrket fysiker/forskare och försöker genom olika experiment och slutledning komma fram till hur deras värld egentligen ser ut. I början rycktes jag med i deras forskning men efter några kaptiel så var det klart att mina blygsamma fysikkunskaper räcker inte till att förstå en bråkdel av vad som behandlas och då var det inte lika roligt längre.

Terry Pratchett - Making Money
Terry Pratchett kan man lita på - inte en enda dålig bok av honom kan man hitta. Han har övergått lite från "ordvitsar och ha-ha rolig" till satir/sammhällskritik men är lika underhållande för det (om inte mer). I "Making Money" gör han narr av ekonomi och trots att det mesta är på skoj så kan man inte låta bli att imponeras av att boken var faktiskt skriven före finanskraschen.
Det enda tråkiga i sammanhanget är att det är tveksamt om det blir så många fler Pratchett-böcker med tanke på hans Alzheimer.

Stephen King - Duma Key
Är det skräckens konung eller jag som har blivit gammal? Eller båda två? Hur som helst så skrämmer han inte lika bra som tidigare. Kanske ytterligare ett fall av för höga förväntingar, med tanke på att boken har fått rätt myclet beröm annars.

Robin Hobb - Soldier's Son trilogi
Det första jag läste av Robin Hobb var hennes Assassin-trilogi. Den var mycket frustrerande att läsa. Hon bygger upp en miljö och en story som är som skuren för att huvudpersonen ska bli en hjälte och utföra stordåd, men istället drabbas han av motgångar gång på gång. För varje misär som han går igenom tänker man "det här kommer till hans fördel senare" men det gör det aldrig. De få gångerna som har vinner så är det oftast en Pyrrhusseger och man undrar ifall det var värt det. Ja, ni förstår - efter en stund så slutar man hoppas på att hjälten ska lyckas och börjar hoppas på att det inte ska gå alldelles för mycket åt helvete för honom, men det gör det och på något perverst sätt så är det underhållande.
Jag började läsa "Soldier's Son" med förhoppning om att den skulle vara likadan och den är det.
Jag kan tänka mig att många fantasy-läsare som sett för många Hollywood filmer blir djupt besvikna - rätt åt dem.

Sista mannen ut släcker ner nätet

Jag har sedan länge gått och irriterat mig på den topphemliga ACTA-uppgörelsen som skulle bl.a (renligt rykterna i alla fall) ge tullen möjligheter (skydligheter?) att beslagta datorer, mp3-spelare, telefoner, usb-minne och dylikt från folk som passerar gränsen för att rota igenom dem i jakt på "upphovsrättsintrång". Lite kränkande. Nu har det tydligen läckt ut ett dokument som visar att sanningen är mycket värre en så. Återigen vill man försöka göra internetleverantörerna ansvariga för all kommunikation - ett dråpslag mot internet om det lyckas.
Vad kan vi göra för att förhindra detta då? Antagligen ingenting. Jag misstänker att i och med Lissabonfördraget så har vi sagt upp självständigheten i vårt land och får snällt acceptera vad nu USA och Brüssel kommer överens om.
Från dokumentet som läckte framgår det i alla fall att ACTA-avtalet handlar precis om det som flera av våra Riksdagsledamöter försäkrade om att det inte gör. Kan det hända att våra politiker ljuger? Dessutom så sker allt runt ACTA utan någon demokratisk insyn och alla är belagda med tystnadsplikt. Någon mer som känner sig fullständigt överkörd?

Pepparchoklad gör dig inte glad

I den lilla vad-den-nu-heter kaffeaffären på Ikano ville barnen ha klubbor.
- Klubbor är dåliga för tänderna, ni kan få choklad. Jag plockade någonting som såg ut att vara choklad med apelsinfyllning och de fick hälften var. Leon tuggade i sig, fast han såg inte så glad ut. Tymon brast ut i gråt efter några tuggor.
- Den gör ont! Den gör ont i munnen!
Jag försökte få fram på vilket sätt chokladen gjorde ont på honom - var den för hård? Hade vassa kanter? Men det enda jag fick fram var att chokladen hade på något mystiskt sätt anfallit honom och gjorde ont i munnen. "Det var inte så bra choklad". Vi köpte lite saft och satte oss. Leon åt upp hela sin bit men såg bekymrad ut. Min blick råkade fastna på resterna av pappersförpackningen där det stod någonting på tyska. Trots att jag inte kan så mycket tyska så insåg jag att det står "Grönpeppar och apelsin".
- Aha! Det var peppar i chokladen! Du måste ha tuggat i dig en pepparbit! förklarade jag för Tymon. Han var upprörd:

- Det ska föräldrarna ha och laga mat med! Inte inne i chokladen!

Även Leon hade åsikter:

- Den var inte så god för den var stark. Det ska såna där pappor och mammor äta och inte så många barn.

Ja... "såna där pappor" vill väl, men ibland blir det fel...

Fler berncitat

Leon: - Mamma, är du också min bror?
- Nej, jag är din mamma.
- Aha... Men jag älskar dig åndå.

Tymon: - Mamma, kan du sova med mig?
- Nej, jag ska sova med pappa.
- Han är ju stor, han kan sova själv.

Rhodos

Rhodos så här års var underbart. Inte mycket turister kvar, perfekt väder (27-30 grader), uppvärmt hav, god mat...
Att hyra en bil i ett par dagar för att åka runt och "turista" på egen hand var en mycket bra idé. Vackra utsikter, fina stränder och många intressanta saker att se fanns det. I och med att ön bytte ägare så många gånger så fanns det efterlämningar efter många olika kulturer: den antika grekiska, turkiska, medeltida europeiska.
I början trodde jag att barnen skulle vara ett hinder när man utforskade de där ställerna (blir trötta, uttråkade och orkar inte), men jag hade fel - när vi skulle klättra upp på Akropolis i Lindos (rakt upp 116 meter på en lodrätt klippa) så var det det de som var den drivande kraften.

"Det finns mer trappor! Högre upp! Vi ska till högsta toppen!"

Kroppen och sånt

Efter att ha tittat mycket på den fantastiska franska tecknade serien "Il était une fois... la vie" (AKA "Once Upon a Time... Life") är Tymon väldigt intresserad utav medicin, kroppens funktioner och speciellt immunologi (de teckande krig mellan virusar och antikroppar är bara så coola...). Detta öppnar möjligheter för nya påtryckningar:

Tymon: Varför ska vi borsta tänderna?
Jag: För annars kommer bakterierna och äter upp dem.
Tymon: *springer efter tandborsten*

Men ger även upphov till intressanta påståenden från hans sida:

Tymon: Pappa, vet du att handdesinfektion dödar alla bakerier?
Jag: Tymon, hur gammal är du?
Tymon: Fyra...
Jag: Sa du just "handdesinfektion"?
Tymon: (lite undrande) Ja...
Jag: Häftigt...

Eller

Tymon: Mjölk är bra för skelleterna!
Jag: (Ja, vad ska man säga... "Och spenat är bra för zombierna"??)

Semestern är slut

Jag gjorde ett uppehåll i bloggandet under semestern, men nu är den ju slut sen ett tag tillbaka, så det är dags att skriva nåt.


Vi försökte att förklara för Tymon att han blir tvungen att prata polska på semestern eftersom det inte är så många som pratar svenska i Polen. Det var lite svårt i början - han fortsatta prata svenska fast med nåt polskt ord instoppat lite här och där och trodde att han pratar polska. Barnen han försökte kommunicera med blev lite förvirrade. Till slut fällde han den underbara kommentaren:

- Jag kan prata allt på polska, men det är inte alla som förstår mig.

Ja, alla känner vi så ibland... Vad hade Leon att säga då? Hans minnesvärda replik är nog:

- Jag är superextrabra!

Inte nån av dem verkar lida av dåligt självförtroende... Annars har Leon förfinat sina förolämpningar. Den första han körde med var:

- Du är ingenting!

Men nu kom han på en ny och på senaste tiden kör han med:

- Jag stänger av dig!

Imponerande.

Tanka nallen

Innan resan ska jag bara tanka nallen. Fast när jag säger det så antar jag att de flesta tänker på någonting annat än det på bilden...
Jag kanske är gammal, men jag finner en nalle med en usb-kontakt på magen rätt roande, så jag var tvungen att ta en bild på honom. Nu är nallen tankad i alla fall och hoppas att den kan sysselsätta barnen i bilen en stund.

Sov-vidare-klockan

Det är sommar, det är ljust. Jag blev lite trött på att Tymon rätt ofta dök upp i sovrummet klockan 3-4 på natten och hävdade att han skulle gå upp, så här är mitt senaste projekt: en sov-vidare-klocka. Den har bara en visare. När man vaknar tittar man på klockan och befinner sig visaren i det blåa området så ska man somna om. Den verkar fungera rätt bra än så länge...

Älska dig själv

Leon funderar på nåt, mummlar lite, till slut vänder han sig mot mig och utbrister:

- Pappa, jag älskar mig!
- Jag älskar DIG, rättar jag honom. Han nickar överlycklig:
- Jag älskar mig och pappa älskar mig också!

Och honom ska man spendera en miljon på...

Brottslingar eller hjältar?

Ingen har väl missat vad som händer i Iran och i spåret av oroligheterna försöker regimen att strypa informationsflödet och kommunikationsvägar. Utan kommunikation ingen revolution. Utländska journalister får inte rapportera längre, SMS-nätet, telefonerna och många Internetbaserade tjänster stängs ner. Twittrare varnas av militären och regimen sätter upp egna falska proxies för att sätta dit dem. Har någon missat att det är våra inhemska "brottslingar" The Pirate Bay som gör en insats för att skapa säkra kommunikationskanaler för folket i Iran? Tydligen så har det även uppmärksammats utomlands - Marcin de Kaminski som rapporterar från TMT.Communities'09 Warsaw skriver "Här i Polen är The Pirate Bays insatser för Iran det fetaste man hört om sedan järnridån föll."

Som en fåtölj?

Tymon frågar:
- Pappa, var är Mamma någonstans?
- Mamma är på SPA.
- Vad är SPA för någonting?
- Det är ett ställe man kan vila sig på.
- Du menar som en fåtölj?
- Uh... Ja... typ....

Skön bild

Inte arrangerat, inte photoshoppat - jag bara såg dem och var tvungen att knäppa en bild. Det blev bra.

Konstigt land

Igår fick vi veta att 15 poliser ska börja jobba heltid med jaga fildelare. Detta samtidigt som polisen saknar resurser för att utreda mängder med "riktiga" brott (rån, stölder, misshandel och dylikt).

Det är ett konstigt land vi lever i.

Idag läste jag om den nya vågen av bluffakturor. Ett företag vars affärsidé går ut på att lura företagare på pengar via fula knep. Tydligen så går det inte att göra någonting åt det eftersom det inte är olagligt. Om man däremot sätter upp en fildelningssajt så straffas man med 1 års fängelse och 30 miljoner kr.

Det är ett konstigt land vi lever i.

Smutskastningen mot Piratpartiet fortsätter. För ett tag sedan försökte man påstå att det är samma typ av väljare som röstar på Piratpartiet som på Sverigedemokraterna (utan att ha något som helst belägg för det). Nu idag så insinuerar Centerpartisten Annika Qarlsson i sin blogg att Piratpartister är våldtäcktsmän. Hur lågt kan man sjunka i sin argumentationsteknik egentligen? Om någon skulle insinuera att Centerpartister sysslar med tidelag så skulle det vara ungefär lika befängt.

Det är ett konstigt land vi lever i.

Favoritdjur

Diskussionen angående favoritfrukt fortsätter med favoritdjur:

- Tymon, vad är ditt favoritdjur?
Tymon tänker...
- Delfin, svarar han till slut. Och jag gillar katter också.
- Leon, vad är ditt favoritdjur?
-Haj! svarar Leon direkt.

Toblerone Mona

I går efter valet såg jag Mona Sahlin intervjuas i TV. På frågan om varför Socialdemokraterna gjorde så pass dåligt val svarade hon att de i alla fall lyckades bättre än Moderaterna. På frågan om vad hon tror om Piratpartiets framgång så svarade hon att det är Moderaternas fel... För att vara en partiledare så är hon ganska enkelspårig i sin sandlåderetorik. Sen gör hon ett pinsamt utspel där hon säger att Moderaterna borde se det som en väckarklocka och att Socialdemokraterna värnar om den personliga integriteten... Ja, juuuust det, eller hur? Det är väl därför uttrycket "Bodströmsamhället" myntades? Det är inte så att Alliansen bara passade på att avsluta det som S la en så fin grund till? Men, men - tydligen så har hon upfattat väckarklockan i alla fall, även om det ser ut som en typisk vändning av kappan efter vinden som bara kommer att resultera i en massa tomma vallöften...

EU-valet

- Vi ska gå och rösta, sa jag till Tymon.
- Varför det?
- Det är val och alla ska gå och rösta, svarade jag och försökte förklara "demokrati" för honom, men han tappade intresset och såg ut at fundera på någonting annat. Till slut sa han:
- Jag ska vänta i bilen.
- Varför det? var det min tur att undra.
- Det låter jättehögt när alla ska "rösta"!

Logiskt på nåt sätt. Framme vid vallokalen förväntade jag mig att se de olika partier representerade framför ingången (som det brukar vara), men till min förvåning så lyste de med sin frånvaro. Ett enda parti fanns närvarande i form av en ensam valsedelutdelare vars lila tröja syntes på lång väg. Starkt jobbat, vi får se hur det går.

Konstig varning

Jag joggade i Rydskogen när jag stötte på en konstig skylt som satt på ett träd. Skylten var skriven med relativt små bokstäver så man fick gå fram och ställa sig rakt framför den för att kunna läsa: "SE UPP! STÅ EJ HÄR! DET FINNS EN STOR GREN SOM HÄNGER LÖST I DETTA TRÄD OCH SOM KAN RAMLA NER". Jag tittar uppåt och jajamensann! Likt ett Damokles svärd hänger det en stor gren på en skör tråd rakt ovanför mitt huvud. Tack för den varningen, jag skulle ju inte ha stått där om det inte var för den... duh...

Vadå sur?

Tymon och Leon sitter i badkaret och Tymon har ett utlägg om vilka frukt han gillar:

- Jag gillar banan, men bara på ICA. Jag gillar päron och äpplen. Jag gillar hallon i skogen. Vilka frukt gillar du, Lelle?

Leon blänger på honom och svarar:

- Citron.

Lite rörande

De enda leksakerna som jag hade kvar från min barndom var delar av min samling av Matchbox bilar. Fantastiska leksaker - jag tror de äldsta var från 1974, tillverkade i England och fortfarande i bra skick trots att jag hade lekt med dem våldsamt och dagligen när jag var liten. Lite skillnad mot dagens leksaksbilar som ramlar isär efter några timmar...
Hur som helst så nämnde jag någon gång för Tymon att det hade varit mina leksaker en gång i tiden, men jag visste inte han lade det på minnet. En dag kom han till mig med en liten ambulans i handen.

- Pappa... Hade du den när du var liten?
- Ja, det stämmer..., svarar jag lite förundrad över att han kom ihåg det.
Tymon funderar. Han kanske försöker föreställa sig mig som liten och det är en avancerad tankeövning.
- Jag hade fått dem från min pappa, förklarar jag.
Nu ser man att han funderar han ännu hårdare - konceptet att pappa hade en pappa är tydligen nytt för honom.
- Vem var han? frågar han till slut.
- Han hette Jan, svarar jag - det är därför du heter Tymon Jan.
Tymon ler brett som om han precis fått svaret på en gåta han länge funderat över.
- Han var musiker, tillägger jag.
Tymon tänker en stund.
- Spelade han musik för dig? frågar han.
- Ja..., svarar jag, Fast det var hans yrke, så han spelade för alla...
Tymon funderar en liten stund till, sen nickar han belåten och går iväg för att leka med sin ambulans.

Legoland

Innan jag åkte till Legoland, tänkte jag "hur mycket roligt kan man göra runt en kloss?". Svaret blev: väldigt mycket. Stället är vansinnigt kul för alla åldrar (inklusive gubbar som jag).

Tymon tyckte bäst om minilandet och sprang runt helt exalterad jagandes alla de små tåg som åker genom landskapen. Leon tyckte om att åka grejer som karuseller, tåg, båtar osv och kommenterade alla rides med sitt ständiga "en till?". En annan favorit var de stora brandbilarna som körs fram till branden med (pappas) muskelkraft och man släcker branden med vatten som också pumpas med (pappas) muskelkraft. Svettigt värre.

Nackdelen med att åka dit i maj var att det var lite kallt och blåsigt - för kallt för vattenlekar, men det uppvägdes mer än väl av den totala avsaknaden av trängsel och köer - det var bara att köra vad man ville hur många gånger man ville.

Helt klart ett ställe att komma tillbaka till.

Bildkommentar: Jag sa åt dem "Håll varandra i händerna", men de måste ha missupfattat det som "Håll händerna där jag kan se dem!"

Dagis är fängelse

Dagens bild inspirerad av:

Tymon pekar i tur och ordning på sina klasskompisar på dagisfotot och säger: "Gillar inte honom, gillar inte honom, gillar inte honom, gillar inte honom...". När han gått igenom alla påstår han:

"Dagis är fängelse".

Internet i farozonen

Lite sent har DN, Aftonbladet och andra tidningar vaknat och skriver om 138:an - omröstningen skulle ju skett idag (men blev uppskjutet till 5.e maj tydligen). För de som missade hela grejen så gäller det lite kortfattat att fransmän vill att man bl.a ska godtyckligt kunna "stänga av" folk från nätet, införa omfattande censur och göra nätoperatörerna ansvariga för innehållet på det de förmedlar. För mig får de gärna återgå till stenåldern, men nu vill de genomföra sina vansinniga ideer på EU-nivå.
Igår mailade jag de tre av våra EU-politiker som sitter i ITRE-utskottet för att få veta hur de tänkte rösta. Två av dem svarade samma dag. Mest imponerad blev jag av svaret från Lena Ek (C):

Hej!

Tack för ditt brev. Jag har hittills svarat enskilt på alla som skrivit till mig om nätet/Telekompaketet och/eller öppenhet. Men nu har jag kanske 150 obesvarade brev och ber därför om ursäkt för att du får ett gruppsvar!

Ja, som ni vet har vi en svår votering om Telekompaketet och ändringsförslag 138 som rör rättsgarantier och rättvis rättegång när ett bolag vill stänga av en användare från nätet. Jag förösker febrilt övertyga andra att rösta för 138 men det ser svårt ut att få majoritet. Vi får se. Mycket kan ännu hända.... Och efter utskottet ska materialet till plenum.

Det ska bli intressant att se hur de olika politiska grupperna röstar. Min grupp Alliance of liberals and democrats for Europe (ALDE) får jag nog med, men de andra vet jag inte. Återkommer om detta på min blogg vartefter.

Många tror att det bara är ungdomar som bryr sig om dessa frågor (och ja, ni är många) men i min inbox finns brev från alla åldrar och från massor av yrkesgrupper runt om i hela Sverige.Det visar att nätet nu används och uppskattas av alla grupper i samhället!


Domen i Pirate Bay målet var sorglig tycker jag. Visst, det behövs absolut garantier för upphovsrätten. Men min enkla mening är att vi behöver samma regler för verket oavsett vilken teknik som används! Bok, dator, bibliotek, telefon, skolexemplar av text, tavla, film, TV, kabelTV eller vad nu upphovsmannens verk finns i för form. De lagar vi har måste skrivas om för att passa den nya tiden. Och branschen/-erna behöver göra en ny förhandling för tekniken springer mycket fortare än vad någon kan föreställa sig. Vi ser ju redan hur några bolag börjat förstå sammanhangen.

Människors tillgång till samhällsservice hänger idag ihop med nätet. Därmed är tillgången i sig viktig. Samma rättssäkerhetstänkande måste gälla som vid annan infrastruktur. Vem kan tänka sig att posten skulle stänga av en person som skrivit tex hotfulla brev från tillgången på postservice?

Frankrike vill ha en kvotdel av kulturen på franska och vissa högkyrkliga intressen vill blockera ur moralisk synpunkt samtidigt som vissa stater helt enkelt blockerar sidor med regeringskritik. Och i vissa delar av Kina fanns inte EU-parlamentet alls (!) när jag själv var i landet för två år sedan. Vi behöver alltså en bred samhällsdebatt eller hur?

Och låt oss komma ihåg vilken frihetskänsla människor fick när de började kunna skicka brev, läsa tidningar, lyssna på den första radion eller se det första TV-programmet! Eller när vi fick flera TV-kanaler.. Fantastiskt! Nätet ger samma känsla för oss nu.

Det går heller inte att vid varje tillfälle kampanja en reglering åt rätt håll. Det behövs mekanismer i själva reglernas tillkomst som stoppar det som inte överensstämmer med mänskliga rättigheter som yttrandefrihet eller rättvis rättegång. Vi i (C) har ett förslag om obligatorisk analys innan, om en yttrandefrihetskommitté som gör en konstitutionell värdering ur EU-perspektiv och att Europeiska Ombudsmannen får utvidgade rättigheter så människor som känner sig kränkta ska kunna klaga. Skickar med en bilaga som beskriver tänket - och det vore intressant med reaktioner från er!

Ja, det börjar bli riktigt sent så jag stannar här.

Tack igen för brev.

Hälsn

Lena Ek

Member of the European Parliament
European Parliament

Bât. Altiero Spinelli 10G342
Rue Wiertz 60
B-1047 Brussels

Tel +32 (0)2 28 45714
Fax +33 388 179 714

www.lenaek.se

internetgenerationen

Bröderna älskar att titta på Youtube. Man kan inte sätta sig framför datorn förrän Leon kommer och börjar klättra upp på en, krävande "Busses crashes! Busses crashes!". Favoritfilmer är tåg- och busskrock. Den absoluta favoriten är våningsbussen som krockar med en bro.

Watchmen (del 2)

Jag tror jag skrev någonting i bloggen för länge sen då jag läste Watchmen. Nu har jag sett filmen också. Det var med blandade känslor jag gick för att se den, rädd att varje försök till filmatisering av den bästa tecknade novellen som finns är dömd att misslyckas. Jag hade fel. Filmen var precis som serien - mörk, brutal, cynisk och så mänsklig. Någon kanske invänder att jag skrattade mycket på den, men då kan jag säga att jag skrattade inte - jag skrockade bara. Jag var fascinerad hur väl filmen följde orginalserien - både storymässigt och bildmässigt (av vad jag minns i alla fall, det var länge sen jag såg den). Ibland verkade det som att filmen innehöll ännu mer sex och våld än orginalet, men det kan också hända att det bara kändes så när det presenterades på den stora duken. Musikvalet var perfekt, specialeffekterna var bra och känslan helt rätt. Jag har ingen aning vad jag skulle tycka om filmen ifall jag inte läst serien först, men den verkar ha mottagits väl med betyg 8/10 på imdb.

1984?

I år haglar det in lagar som kränker privatlivet, saboterar rättsäkerheten, urholkar ytrandefriheten, hämmar utveckling och är almänt Orwellska i sin framtoning.

Först har vi det som populärt kallas för FRA-lagen (som egenligen är en hel serie av lagar) som gäller från årsskiftet. Dessa ger staten nya fantastiska möjligheter att avlyssna, övervaka och kränka privatlivet på sina medborgare. Enligt Electronic Frontier Foundation så får Sverige med den nya lagen den mest långtgående lagstiftningen på signalspaningsområdet av alla demokratiska länder.
Det kan vara intressant att läsa vad de olika remissinstanser hade att säga om FRA-lagen:

"Förslaget [...] innebär ett integritetsintrång som saknar motstycke i ett internationellt perspektiv. [...] Det är helt främmande för vårt statsskick att ge regeringen eller Regeringskansliet befogenheter att i politisk ordning fatta de avgörande besluten om avlyssning av telekommunikationer." (Remissvar från Justitiedepartamentet)

"Förslagen tyder på en skrämmande brist på förståelse för de krav i fråga om skydd för personlig integritet som följer av regeringsformen och Europakonventionen om skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna." (Remissvar från Rikspolisstyrelsen)

"Det är således fråga om en massiv telefonavlyssning och förslaget innebär en kränkning av enskilds integritet som vida överstiger den kränkning som förslagen om buggning och preventiva tvångsmedel sammantaget innebär." (Remissvar från SÄPO)

Nästa lag som träder i kraft idag är IPRED, även kallad för privatpolislagen. Mycket har skrivits om IPRED, men vad det egentligen är är en statssanktionerad utpressningsindustri. Om man tyckte att FRA kränkte privatlivet och våra rättigheter så är den här ännu värre. Den ger privata intressen befogenheter som i vissa avseenden överskrider till och med polisens. Den ger dem möjligheter att genomföra husrannsakan i privat regi (fast då heter det "intrångsundersökning"). För första gången går man ifrån en grundprincip i svensk civilrätt om att man bara kan kräva skadestånd för faktiska förluster och ger industrin fria händer att kräva folk på fantasisummor (som de snällt betalar eller riskerar att dras in i en civilrättsligprocess där de kan tvingas att betala flera hundra tusen i rättegångskostnader utöver de ursprungliga krav).
Listan av de häpnadsväckande konsekvenserna av IPRED kan göras lång...

Snart är det dags för ytterligare en lag: ACTA, som ska ge tullen möjligheter att gräva igenom dina elektroniska media (datorn, telefonen, mp3-spelare osv).

Flera liknande lagar och direktiv antas både i Sverige och i EU på löpande band.

Det finns bara ett parti i Sverige som verkar vilja slåss för våra rättigheter till ett skyddat privatliv och tillgång till ett fritt internet och som vill hellre modernisera än kriminalisera.
Piratpartiet ställer upp i EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010.

Tyskarna har ingen kontroll!

Det kom ett ärende till oss från Tyskland: Tyskarna kan inte köra applikationen eftersom de inte har någon "ctrl" (kontroll) -knapp på sina tangentbord. Efter många skratt har det visat sig att tyska tangentbord mycket riktigt inte innehåller en "ctrl"-knapp. De innehåller en "strg"-knapp. Den sitter på samma ställe som "ctrl"-knapp och gör samma saker som en "ctrl"-knapp, så vi sa åt dem: "Det spelar väl ingen roll vad den heter hos er, använd er Stormgruppe (eller vad det nu står för) knapp istället". Då kom det riktigt roliga... Knappen sitter på samma ställe och förväntas göra samma saker, men på något sätt så gör Windows nån skillnad på en "ctrl" och en "strg" tangent, vilket gör att vissa saker inte fungerar om man kör i Tyskland. Wundervoll.
Som en parantes kan jag nämna att jag hade en gammal tysk skrivmaskin en gång. Den hade en speciell tangent för SS-symbolen. DET kunde de fixa minsann...

Tymoncitat

"Jag vill ha allt och så kötfärssås på det!"

"Alla färger är mina bästa färger!"

Olika karaktär

Barnen sitter framför TVn och tittar på Bilar för femtioelfte gången. Jag är i köket när jag plötsligt hör Leon (2år) ropa från vardagsrummet: "FUCK! FUUUUUCK!". Jag stelnar till, men strax därefter hör jag Blixten ropa i TVn: "MACK! MAAAACK!" (det är så hans transprotbil heter). Leon har ju ganska lätt att blanda ihop bokstäver, men på nåt sätt så passar den förväxlingen hans karaktär. Ungefär som när jag under en lång tid trodde att han går och säger "what the heck" för sig själv, medan han i själva verket försökte säga "åkte iväg" (tror vi i alla fall).

Tymon tar däremot allt med ro. Han fick en ny bok som han satte sig med och läste från början till slut. Sen frågade han:
- Har du köpt bara EN bok?
- Ja.
- Då läser jag den igen, sa han, vände på boken och började om från början...

Några böcker

Några böcker jag har läst på sistone:

Terry Pratchett - Making Money
Pratchett är alltid Pratchett - jag tror inte jag har blivit besviken på nån av hans böcker en enda gång. Det är värt att notera dock att han långsamt men bestämt har övergått från "ha,ha"-humor till satir och samhällskritik. I Making Money ställs samma bedragare och skojare som i Going Postal reformerade postverket inför uppgiften att modernisera bankväsendet. Tillsammans med honom får vi en genomgång av hur ekonomin fungerar: Guldet i källaren är viktigt. Det behöver kanske inte vara i källaren, men det måste vara någonstans, eftersom det är det som gör att pengar är pengar. Banken lovar nämligen att byta ut pengar mot motsvarande mängd guld, fast de lovar det under förutsättning att ingen får för sig att göra det på riktigt...
Må det vara att det inte är "ha,ha"-humor och ordvitsar längre, men man kan inte låta bli att dra på munnen när man inser att den idiotiska verkligheten i Skivvärlden är vår egen.

Greg Egan - Incandescence
Egan har skrivit många bra böcker och jag trodde jag skulle gilla allt han framställde tills jag åkte på en mina i form av hans konstiga "fjärilbok" (Teranesia) som bara var tråkig (för mig i alla fall). Därför var jag lite orolig när jag började läsa Incandescence, men det visade sig vara i onödan. Det framgår ganska snabbt att det är Egan vetenskapsmannen som skriver (om jag inte har helt fel så är han matematiker med fysik som hobby och är aktiv bl.a. på sci.physics.research).
Boken har flera spår, men det spåret jag älskade mest var om några varleser som "uppfinner" yrke fysiker/forskare och sätter igång att försöka ta reda på hur deras värld ser ut genom en mängd olika observationer och beräkningar. Jag drogs med och försökte lista ut det också, fast jag fick ge upp rätt snabbt när jag insåg att jag inte begrep hälften av de krafterna som påverkar deras värld. En bra bok för alla dem som gilla"science" i Science Fiction.

Charles Stross - Halting State
Jag tänkte "han kan omöjligen slå Accelerando". Accelerando är en av de mest innovativa och idérika boken jag läst. Halting State slog inte den, men var minst lika bra. För mig var den rolig eftersom den handlade mycket om virtuella verkligheter och spel. Stross blickar framåt och gör ganska häftiga dock helt trovärdiga förutsägelser både om den tekniska utveckling och dess sociala effekter och han gör det med en bra och spännande story. Han använder sig av "rätt" jargong och känns helt trovärdig (alltså raka motsatsen till Dan Brown...). Det intressanta är att boken är skriven i andra personen - någonting som slog mig som udda i början, tills jag förstod att det var ett bra sätt att förstärka "spelkänslan" i berättelsen. Verkligheten och spelvärldarna blandas tills man inte kan vara riktig säker på vad som är vad. Underbar läsning.

Marina och Sergey Dyachenko - Ritual
Då var det dags att prova någonting annat än engelsk och amerikansk fantasy och testa lite ukrainsk fantasy skrivet av ett par - han psykolog, hon skådespelerska. Boken handlar om en drake som känner sig misslyckad eftersom han inte vill göra det som krävs av honom: att äta upp princessor. Genom att studera gamla skrifter kommer han fram till att det finns en annan utväg: om han kidnappar en princessa och sätter henne i ett torn (som drakar brukar göra) och det kommer en riddare och räddar henne så slipper han äta upp henne men kan antas ha uppfyllt sin "plikt". Han sätter sin plan i verk, men den fallerar eftersom genom en förväxling så lyckas han kidnappa den fula princessan istället för den vackra och snart står det klart att ingen riddare kommer till räddning - inte så mycket av rädslan för draken utan av rädslan att han enligt sedern blir tvungen att gifta sig med den räddade princessan. Under tiden slår Stockholmssyndromet till och det börjar utvecklas ett band mellan kidnapparen och offret...
Allt det här låter kanske komiskt, men boken är långt ifrån komisk. Den är vacker, vemodig och stämningsfull. Precis som jag förväntade mig av ukrainsk fantasy.

Tänk som jag!

En kväl sitter jag med båda barnen och bläddrar i den stora "Thomas Tåg" boken. Jag orkar inte gå igenom hela så jag öppnar den på måfå och får fram sidan med zoo.

- Var är tigern?
- Dääääär! båda två pekar. Det börjar bli för enkelt med var är det ena och det andra, så jag försöker med nåt svårare.
- Och vad har tigern?
De tittar på mig förvånade, sen in i boken igen.
- Träd! utropar Leon stolt och pekar på trädet inne hos tigern.
- Ja.... Det är ju sant... Fast jag menade ränder. Tigern har ränder. Vem mer har ränder?
- Jag! ropar Tymon. Jag tittar på honom och ska just påpeka att han inte har några ränder när han lyfter på sin tröja och visar den randiga undertröjan.
- Ja... Visserligen... Men jag menar vem mer på bilden har ränder?
De tittar in i boken igen.
- Thomas tåg! ropar Tymon. Jag tittar förvånad. Lite utanför zoon åker mycket riktigt Thomas, men har han ränder?
- Lite grann, där uppe! presicerar Tymon som måste ha sett min skeptiska min.
- Ja... erkänner jag motvilligt, det är sant... Men vem mer har ränder?
- Lelle! svarar Tymon med detsamma och pekar på Leons body.
- Lelle! bifaller Lelle och klappar sig glatt på sin randiga mage.
- Argh... Jag menar vem på bilden... Jag menar vilket djur på bilden... Jag menar...
Jag inser att för att få det svaret jag förväntade mig så måste jag fråga "Vilket mer svart-vit djur som börjar på Zäta och finns på den här bilden som har ränder?"

Ibland blir man avundsjuk på barns förmåga att tänka "out-of-the-box".

En skjutare

Leons favorit: en macka med skinka, honung och sylt (samtidigt).

Tymon leker med Lego och säger:

- Jag ska bygga en pistol!

Glöm krigsleksaksdebatten - ger man inte sina barn vapen så kommer de att bygga några. De plockar ihop en pistol av Lego snabbare än vad britterna plockar ihop en STEN av några rör. Till slut sätter han en klocka på den.

- Det är en klocka på pistolen! - säger han stolt.

- En klocka? - undrar jag.

- Ja, den säger "tick tack" och sen skjuter den!

Han ska helt klart bli en ingenjör.

- Det ska vara blommor på pistolen, tillägger han och börjar dekorera sin pistol med blommor. Jag är inte lika säker längre...

Blivande poet

Hopp, siup

Hopp, hopp, hopp,

Penis, penis,

Snopp, snopp, snopp

--- Tymon (3år)

Mini-mini som ät-och-sov klocka.

Det är tur att man LCD och inte en plasma TV, för annars skulle Mini-Mini loggan vara inbränd på skärmen. Dygnsrytmen har varit anpassad efter Mini-Mini. Kl 20:00 slutar sändningarna och den gula fisken som är Mini-Minis maskott går och lägger sig (den ligger faktiskt och sover och snarkar hela natten, så det första man hör när man sätter på TV:n på kvällen är det eviga och irriterande höga snarkandet). Då kan man säga "titta, fisken sover, nu ska ni också sova". Det orsakade vissa problem när man kom på att på vintern när barnen är morgontrötta så är kl 20:00 lite sent för att påbörja sängläggning. Tymon vägrade att lägga sig tidigare eftersom "fisken inte sover än", medan Leon sa "inte sova", bara för att han säger "inte" på allt. Som tur var så kunde man hitta en annan kanal där barnprogrammet slutade 19:30.
Samma problem på morgonen. När alla har vant sig att Tomas tåg på Mini-Mini slutar kl 7:30 och är det dags att gå till dagis, då bytte de sitt program och nu är det Poko-poko eller nåt annat som inte slutar kl 7:30. Alla försök till att slita bort barnen från ett pågående program resulterar i konflikter. Igår när jag stängde av TV:n kl 7:30 fick jag höra från Tymon:

- Jag blir SÅ arg på dig! Jag vill inte gå till dagis.

Idag löste jag det genom att över huvud taget låta bli att sätta på TV:n på morgonen. Kanske dags att fasa ut Mini-Mini lite grann...

Ägandebegär

Tymons senaste motto som han upprepar varje dag är: "Alla mina grejer är mina". Detta leder ibland till konflikter med Leon som är av en lite annan uppfattning. Leons ramsa som han går och upprepar är: "Inte!". Med tanke på att han går omkring och sjunger högt hela dagarna så kan man inte uppfatta honom som enbert negativ dock.