Förhandlingar

Jag har haft principen "jag förhandlar inte med terrorister" (se bilden). Jag gav upp den så fort förhandlingar blev möjliga (dvs inskränkte sig inte till enbart utpressningsförsök av typen "jag lägger mig här och skriker tills du gör som jag vill").

Jag minns första gången som jag upptäckte att Tymon begriper "först - sen" konstruktionen: Det var innan han blev bra på att signalera sina toabehov och det var viktigt att sätta ut honom på pottan då och då. Vi stod i hallen och hade en dragkamp.

"Gå på pottan", försökte jag övertala.

"Titta tatki!", envisades han (Tatki = tymonska för teckande filmer)

"Pottan!"

"Tatki!"

Vi stod där och drog åt var sitt håll. Till slut försökte jag med:

"Om du går på pottan först, så får du titta på tatki sen."

"Okey", svarade han till min stora förvåning och marcherade till toan utan vidare protester.

Han tittade lite misstänksamt på mig från pottan.

"Kissa - tatki kommer"

"Ja ja, de kommer", lugnade jag honom. Jag måste ju hålla avtalet.

Sen dess blev livet lättare. Ordet "senare" är en höjdare. Det ger alla en möjlighet att ge efter utan att behöva känna sig besegrad:

"Kaka!"

"Nej."

"Kaka!"

"Absolut inte."

"Kaka senare?"

"Eh... Okey, du kan få en kaka senare..."

Men man ska passa sig, han har ett bra minne, så här blev det en gång:

"Titta tåg?", han ville se Thomas och vännerna på TV.

"Nej, det är dags att sova"

"Titta tåg!"

"Nej, gå till sängen nu"

Sista försöket: "Titta tåg senare?"

Jag skrattar lite: "Visst, om du sover först så får du titta på tåg senare". Han går och lägger sig och så var det med en saken, trodde jag. Men till min stora förvåning var hans första ord nästa morgon när han stod där i dörren och gnuggade ögonen:

"Titta tåg...?"

Klara, färdiga, kryp!

Leon har lärt sig att krypa på semestern. Det innebär ett slut för hans ständiga skrik av frustration - nu kan han ta sig fram, stjäla Tymons leksaker, stoppa fingrarna i väguttaget, dra i högtalarkabeln och tugga på krukväxter. Yippie!

Dagens uppfinnaridé: Man behöver tydligen inte betala TV-licens för att man kan se på TV i sin mobil. Dags att bygga en 42 tums mobil alltså.

Könsroller

Minisemester i Polen. En lekplats i ett köpcentrum känns som en oas i ett annars så barnovänligt landskap. Kassor för trånga för att gå igenom med en barnvagn, avsaknad av skötbord och barnstolar - man får en känsla att alla barn stannar hemma tills de klarar sig på de vuxnas villkor. Könsrolleuppdelningen känns tydligare också. I en leksaksaffär ser jag två tydligt beskrivna avdelningar: "Leksaker för pojkar" och "Leksaker för flickor". Jag ska inte hyckla - leksaker i en svensk affär är ofta sorterade likadant, men de skrivna skyltarna förstärker intrycket. Tack för att ni upplyser oss. Annars skulle nåt hemskt kunde hända, som att en pojke får en docka eller en flicka får en traktor... På lekplatsen måste alla vuxna ta på sig skoskydd, medan barnen ska gå barfota.

- Jag kan också ta av mig skorna, förslår jag.

- Nej, här går ALLA vuxna i skoskydd.

I poolen lyckades jag undkomma den obligatoriska badmössan (!) men här ger jag upp och köper skoskydd. Två och femtio - de är nog en viktig inkomstkälla för stället och dessutom den roligaste leksaken för Leon. Han försöker krypa fram till alla vuxna han ser i närheten och sliter glatt i deras skoskydd. Tymon koncentrerar sig på att frakta saker med leksaksbilar istället. Efter ett tag övergår han till en rosa vagn som transportmedel. Någon gubbe ser honom och hojtar:

- Håll dig till bilar istället!

- Varför det då?, fräser jag ilsket. Om han vill leka med en vagn så ska han väl få göra det. Han kanske växer upp till en bra far.

Jag hoppas att det outtalade "till skillnad från er" uppfattas.