Personligheter

Dagens insikt: man KAN fira sin födelsedag genom att ha samma kroppstemperatur som antalet år man fyller, men det fungerar riktigt bra endast då man råkar fylla 36,6 år...

Jag har fått höra att jag inte skriver nåt om Leon. Det stämmer. Han har inte gjort så mycket i början förutom att äta, skrika och sova. Det är först nu som jag börjar se att han har en egen personlighet och att den personligheten är så radikalt olik Tymons. Tymon var i hans ålder en lugn och filosofisk person som gillade att ligga lätt gungande i sin stol och betrakta världen med förundran. Vi brukade kalla honom för "kontemplatorn". Leon är fysiskt närvarande på ett helt annat sätt - viftande med armarna kastar han sig runt omkring, försöker hålla huvudet uppe och till och med sitta (vilket är alldelles för tidigt). De gångerna han betraktar världen (istället för att försöka slå den sönder i småbitar) så gör han det med någon slags tjurig misstänksamhet. En gång när han skrek på natten och jag tog upp honom för att försöka lugna ner honom så slog han mig på käften. Sen rev han mig. Sen tog han tag i brösthåret och slet ut en näve. Ingen "kontemplator" här inte.

Dagens knasiga teori: Man ser ibland förkortningar BC och AD efter årtalen. De betecknar en tidig och en sen era. Jag är övertygad att BC står för "before children" (innan barn) och AD för "after delivery" (efter förlossningen). Två helt olika epoker. Tiden under den tidiga eran kan delas upp i tre delar: Arbete, Fritid och Sömn. Även den senare eran kan delas upp i tre delar, men då heter de: Arbete, Mera Arbete och Sömnbrist.

Nu är i alla fall Leon döpt. Dagen innan oljade jag in hans huvud, så när prästen skulle hälla vigvatten på honom så rann det bara av som på en anka, så jag är inte riktigt säker ifall det tog...

Skogen

Jag gick med barnen i skogen för några dagar sen. Jag ville att Tymon skulle sträcka på benen (och öva framflyttning i svår terräng) så jag lyfte honom ur vagnen. Vi gick en stund i tystnad. Jag böjde mig ner och plockade upp en kotte, la den på handen och visade för Tymon.
"Titta, en kotte!"
"...Kotte", upprepade han och tittade nyfiket.
"Man kan kasta den", förklarade jag och kastade kotten mot ett träd så att den studsade med ett "klonk". Tymon tittade fundersamt. Jag tog upp flera kottar och sträckte fram handen till honom.
"Här, ta en kotte."
"Kotte", sa han och valde en.
"Kasta!", sa jag. Han kastade sin kotte framåt, vände sig och log mot mig. Jag kastade en också. Han utstötte ett litet rop av förtjusning och sprang fram för att lyfta upp sin kotte och kasta den igen. Så gick vi en stund och kastade kottar.
Ibland blir man glad för så lite.