onsdag, december 23, 2009

Mina trådar

Det är barnen som står för julstämningen hemma, då de oavbrutet spontansjunger julsånger. De har tydligen tagit sina Luciaövningar på allvar och lärt sig en massa. Leon kommer fram till oss och säger:
- Jag vill sjunga "Mina trådar".
- "Mina trådar"....? Undrar vi.
- Ja, "Mina trådar".
Vi rycker på axlarna.
- Okey, sjung då.
Leon sjunger:
- Mina trådar, tyst är det i huset, tyyyyst iiiiii huuuuset...

Trots detta så tror jag att han fattade meningen med orden. En kväll sitter vi och äter kvällsmat när Leon pekar ut genom fönstret.
- Pappa, titta!
Jag tittar. Det är bäcksvart ute och jag ser ingenting. Jag kisar med ögonen men misslyckas med att se nåt där ute i mörkret.
- Ja, vad är det? - frågar jag till slut.
Leon tittar på mig och säger allvarligt:
- Midnatt råder.

söndag, december 20, 2009

Dataspel

BioWare som har skapat en hel del lysande RPG spel ("Baldur's Gate" har väl alla hört talas om) har efter ett längre uppehåll kommit med en ny hit: "Dragon Age". Spelet har fått btyg 95/100 i PC Gamer, så jag var tvungen att testa det och satte igång med att tillverka en karaktär som utseendemässigt skulle likna mig. Jag lyckades till en viss del i alla fall... Spelet ÄR faktiskt väldigt bra, men jag har en idé till ett annat blodigt dataspel. Jag vill döpa det till "Battlezone Tornby" och jag tror att alla Linköpingsbor förstår vad jag syftar på. Spelets upplägg: Veckan före Jul ska du ta dig in i Tornby för att köpa en pulka till dina barn. Sen ska du ta dig ut levande därifrån. Tung beväpning en självklarhet. Nu förstår ni blodstänken på bilden... Jag fick tag på pulkan i alla fall.

lördag, december 12, 2009

Gymnastik

Då var terminen slut för gymnastik för 4-5 åringar och föräldrarna fick vara med och titta sista gången (annars fick man inte titta på tidigare, som om det vore ett hemligt träningsläger...). Grannen beväpnade sig med en videokamera och blev väldigt besviken. Han förväntade sig någon slags akrobatisk uppvisning, medan barnen gjorde vad de brukar göra på gymnastik för 4-5 åringar, dvs sprang runt som galna hönor, klättrade, krockade, skrek och hade allmänt roligt. Själv var jag väldigt nöjd. Inte för att Tymon hade blivit speciellt atletisk, men han var orädd och hade kul och det är det viktigaste.

Leons sätt att förolämpa blir hela tiden mer avancerade. Efter en dispyt kom han till sitt rum och började prata högt med sin leksaksbil: "Hej hej polisbilen. Du kan komma och hämta mamma. Hon är inte snäll."

fredag, december 04, 2009

Siba luras igen

Jag har hört mycket dåliga saker om Siba genom tiderna, nu verkar de har dragit igång en fuskannonskampanj igen. Jag skymtade en reklamsnutt på femman där man skyltade med en Garmin 255 WT för 990:- mot ordinarie pris 1.990:-. Det låter för bra för att vara sant och ni vet vad man säger om saker som låter för bra för att vara sant. Jag kollade upp deras webbsida - där säljer de en Garmin 255 W (utan T alltså, den saknar en TMC mottagare som man får köpa separat) för 1.990:-. Jag ringde kundtjänsten och undrade varför de har en modell utan TMC på sin websida men gör reklam för en med TMC och vilken det är de egentligen säljer.
- Vänta, jag ska se om den har TMC - sa rösten i telefon och försvann för att ersättas av muzak.
Lite onödigt, jag vet ju att den inte har TMC, jag vill bara att de ska erkänna att de fifflar.
Rösten kommer tillbaka efter ett par minuter.
- Nej, den har inte TMC, det får man köpa separat.
- Ja, jag vet. Jag undrar bara vad hände med modellen som har TMC som ni gör reklam för på TV.
- Jasså den... Den ingår egentligen inte i vårt sortiment, vi har tagit in ett begränsat antal och det tog slut direkt.

Min teori är att det begränsade antalet var noll (ett mycket begränsat antal) och att de bara vill lura folk in i affären så här strax före jul.

måndag, november 30, 2009

Böcker på gamla meriter

Jag kommer ihåg tiden då Hasse hittade en obskyr bokhandel i USA som hade billiga (oftast begagnade) böcker och som var villig att skicka till Sverige. Jag kommer ihåg deras low-tech katalog - ett häfte med rader av boktitlar. Inga omslag, inga beskrivningar, bara författare och titel - rad efter rad med mikrobokstäver som jag idag skulle ha svårt att läsa. Ibland visste man inte vad som var vad, men det spelade inte så stor roll - när böckerna kostade $1/styck så var det lite som att köpa lotter. Ibland vann man, ibland förlorare man, men när man beställde 20 böcker så var det alltid nåt som var bra.
Men när en bok kostar 20 gånger mer så vågar man inte chansa lika ofta, vilket leder till att jag köper ofta "på gamla meriter", med varierande resultat. Så här blev utfallet senast:

Vernor Vinge - Rainbows End
Vinges kortroman "True Names" gjorde ett stort intryck på mig när jag läste den någon gång på 80-talet. Den var nytänkande och nyskapande. Det var nog den första "cyberpunk" novellen innan ens själva begreppet myntats. Jag började läsa andra böcker av honom och det som karakteriserade dem var just att de var alla nyskapande. "Marooned in Realtime", "A Fire Upon the Deep", "A Deepness in the Sky" - allt han skrev var bra och allt var prisbelönat.
"Rainbows End" var inget undantag (Hugo priset), men jag kanske hade för höga förväntningar. Den var bra, men inte så exceptionellt bra som jag hoppades på.
Nu väntar jag med spänning på hans nästa bok som han skriver just nu och som ska vara fortsättningen på "A Fire Upon the Deep".

Greg Egan - Incandescence
Greg Egan har skrivit många bra böcker och jag svalde gladligen allt hans skrev tills jag åkte på niten - den där konstiga "fjärilsboken" (Teranesia) som bara var... konstig. Den har fått rätt många positiva recensioner så den var nog inte direkt dålig, men den var helt olik alla hans tidigare böcker och i mina ögon en besvikelse. Därför var det inte utan en viss dos av misstänksamhet som jag plockade upp "Incandescence". Jag behövde inte vara orolig - Egan återgår till hårdkokt SF och återigen lyser hans bakgrund som matematiker/fysiker igenom. Däremot så var den inte lika bra som de tidigare böckerna. Den bestod av två parallella handlingar som man hoppade emellan för varje kapitel. Tyvärr så var de lite ojämna så man ville snabbt komma igenom varannan kapitel för att komma tillbaka till den andra handlingen som handlade om varelser som precis "upfunnit" yrket fysiker/forskare och försöker genom olika experiment och slutledning komma fram till hur deras värld egentligen ser ut. I början rycktes jag med i deras forskning men efter några kaptiel så var det klart att mina blygsamma fysikkunskaper räcker inte till att förstå en bråkdel av vad som behandlas och då var det inte lika roligt längre.

Terry Pratchett - Making Money
Terry Pratchett kan man lita på - inte en enda dålig bok av honom kan man hitta. Han har övergått lite från "ordvitsar och ha-ha rolig" till satir/sammhällskritik men är lika underhållande för det (om inte mer). I "Making Money" gör han narr av ekonomi och trots att det mesta är på skoj så kan man inte låta bli att imponeras av att boken var faktiskt skriven före finanskraschen.
Det enda tråkiga i sammanhanget är att det är tveksamt om det blir så många fler Pratchett-böcker med tanke på hans Alzheimer.

Stephen King - Duma Key
Är det skräckens konung eller jag som har blivit gammal? Eller båda två? Hur som helst så skrämmer han inte lika bra som tidigare. Kanske ytterligare ett fall av för höga förväntingar, med tanke på att boken har fått rätt myclet beröm annars.

Robin Hobb - Soldier's Son trilogi
Det första jag läste av Robin Hobb var hennes Assassin-trilogi. Den var mycket frustrerande att läsa. Hon bygger upp en miljö och en story som är som skuren för att huvudpersonen ska bli en hjälte och utföra stordåd, men istället drabbas han av motgångar gång på gång. För varje misär som han går igenom tänker man "det här kommer till hans fördel senare" men det gör det aldrig. De få gångerna som har vinner så är det oftast en Pyrrhusseger och man undrar ifall det var värt det. Ja, ni förstår - efter en stund så slutar man hoppas på att hjälten ska lyckas och börjar hoppas på att det inte ska gå alldelles för mycket åt helvete för honom, men det gör det och på något perverst sätt så är det underhållande.
Jag började läsa "Soldier's Son" med förhoppning om att den skulle vara likadan och den är det.
Jag kan tänka mig att många fantasy-läsare som sett för många Hollywood filmer blir djupt besvikna - rätt åt dem.

lördag, november 07, 2009

Sista mannen ut släcker ner nätet

Jag har sedan länge gått och irriterat mig på den topphemliga ACTA-uppgörelsen som skulle bl.a (renligt rykterna i alla fall) ge tullen möjligheter (skydligheter?) att beslagta datorer, mp3-spelare, telefoner, usb-minne och dylikt från folk som passerar gränsen för att rota igenom dem i jakt på "upphovsrättsintrång". Lite kränkande. Nu har det tydligen läckt ut ett dokument som visar att sanningen är mycket värre en så. Återigen vill man försöka göra internetleverantörerna ansvariga för all kommunikation - ett dråpslag mot internet om det lyckas.
Vad kan vi göra för att förhindra detta då? Antagligen ingenting. Jag misstänker att i och med Lissabonfördraget så har vi sagt upp självständigheten i vårt land och får snällt acceptera vad nu USA och Brüssel kommer överens om.
Från dokumentet som läckte framgår det i alla fall att ACTA-avtalet handlar precis om det som flera av våra Riksdagsledamöter försäkrade om att det inte gör. Kan det hända att våra politiker ljuger? Dessutom så sker allt runt ACTA utan någon demokratisk insyn och alla är belagda med tystnadsplikt. Någon mer som känner sig fullständigt överkörd?

torsdag, november 05, 2009

Pepparchoklad gör dig inte glad

I den lilla vad-den-nu-heter kaffeaffären på Ikano ville barnen ha klubbor.
- Klubbor är dåliga för tänderna, ni kan få choklad. Jag plockade någonting som såg ut att vara choklad med apelsinfyllning och de fick hälften var. Leon tuggade i sig, fast han såg inte så glad ut. Tymon brast ut i gråt efter några tuggor.
- Den gör ont! Den gör ont i munnen!
Jag försökte få fram på vilket sätt chokladen gjorde ont på honom - var den för hård? Hade vassa kanter? Men det enda jag fick fram var att chokladen hade på något mystiskt sätt anfallit honom och gjorde ont i munnen. "Det var inte så bra choklad". Vi köpte lite saft och satte oss. Leon åt upp hela sin bit men såg bekymrad ut. Min blick råkade fastna på resterna av pappersförpackningen där det stod någonting på tyska. Trots att jag inte kan så mycket tyska så insåg jag att det står "Grönpeppar och apelsin".
- Aha! Det var peppar i chokladen! Du måste ha tuggat i dig en pepparbit! förklarade jag för Tymon. Han var upprörd:

- Det ska föräldrarna ha och laga mat med! Inte inne i chokladen!

Även Leon hade åsikter:

- Den var inte så god för den var stark. Det ska såna där pappor och mammor äta och inte så många barn.

Ja... "såna där pappor" vill väl, men ibland blir det fel...

lördag, oktober 31, 2009

Fler berncitat

Leon: - Mamma, är du också min bror?
- Nej, jag är din mamma.
- Aha... Men jag älskar dig åndå.

Tymon: - Mamma, kan du sova med mig?
- Nej, jag ska sova med pappa.
- Han är ju stor, han kan sova själv.

lördag, oktober 10, 2009

Rhodos

Rhodos så här års var underbart. Inte mycket turister kvar, perfekt väder (27-30 grader), uppvärmt hav, god mat...
Att hyra en bil i ett par dagar för att åka runt och "turista" på egen hand var en mycket bra idé. Vackra utsikter, fina stränder och många intressanta saker att se fanns det. I och med att ön bytte ägare så många gånger så fanns det efterlämningar efter många olika kulturer: den antika grekiska, turkiska, medeltida europeiska.
I början trodde jag att barnen skulle vara ett hinder när man utforskade de där ställerna (blir trötta, uttråkade och orkar inte), men jag hade fel - när vi skulle klättra upp på Akropolis i Lindos (rakt upp 116 meter på en lodrätt klippa) så var det det de som var den drivande kraften.

"Det finns mer trappor! Högre upp! Vi ska till högsta toppen!"

lördag, september 12, 2009

Kroppen och sånt

Efter att ha tittat mycket på den fantastiska franska tecknade serien "Il était une fois... la vie" (AKA "Once Upon a Time... Life") är Tymon väldigt intresserad utav medicin, kroppens funktioner och speciellt immunologi (de teckande krig mellan virusar och antikroppar är bara så coola...). Detta öppnar möjligheter för nya påtryckningar:

Tymon: Varför ska vi borsta tänderna?
Jag: För annars kommer bakterierna och äter upp dem.
Tymon: *springer efter tandborsten*

Men ger även upphov till intressanta påståenden från hans sida:

Tymon: Pappa, vet du att handdesinfektion dödar alla bakerier?
Jag: Tymon, hur gammal är du?
Tymon: Fyra...
Jag: Sa du just "handdesinfektion"?
Tymon: (lite undrande) Ja...
Jag: Häftigt...

Eller

Tymon: Mjölk är bra för skelleterna!
Jag: (Ja, vad ska man säga... "Och spenat är bra för zombierna"??)