Två Stephen King filmer

Jag har tittat på två rätt nya filmatiseringar av Stephen Kings noveller (när katten är borta tittar råttorna på skräckfilmer?), 1408 och Dimman. Det har gjorts en uppsjö av filmer som baserar sig på Stephen Kings verk, men det finns fortfarande böcker som inte har gjorts till film som lämpar sig mycket bättre än 1408. I novellen 1408 händer egentligen inte så värst mycket, den försöker mer att förmedla en känsla än att beskriva själva händelseförloppet. Vad gör man då när man ska göra film av det? Man kan antingen försöka att åstadkomma samma känsla, eller så tar man den enkla utvägen och hittar på och stoppar in en massa saker som aldrig funnits i boken men som ger specialeffektfolket nåt att roa sig med. Lägg sen på ett sliskigt Hollywood-slut på det hela och man får nåt som man kan knappra popcorn till men som inte är det minsta läskigt eller skrämmande. Kan nämnas att den regisserades av en svensk - Mikael Håfström. Han som också gjort Ondskan som tydligen ska vara bra (har inte sett den), men inte så mycket mer värt att nämna.
Då kommer vi till Dimman. Det måste ha varit lättare att göra film av den novellen, då det faktiskt fanns en handling som man kunde visa, men det är inte bara därför den filmen blev så mycket bättre. Här lyckades man bättre att förmedla den stämningen som fanns i novellen. Jag blev skrämd - inte av specialeffekter och monster (ok, lite grann då kanske - men de var välgjorda), utan av insikten att alla vi bär på olika monster inom oss som bara väntar på att släppas loss i en krissituation. Det är fortfarande så att människor är oftast mer skrämmande än alla specialeffekter. Det ytterst deprimerande slutet tog mig med överraskning (det var länge sen jag läste den, var det verkligen så det slutade?) och hela filmen lämnade en känsla av obehag - vilket i sammanhanget är bra. All ära till Frank Darabont (mannen bakom mästerverk som Den Gröna Milen och The Shawshank Redemption).

Himlen har kommit

Jaha, då har man blivit 40, men som bilden visar så blir vissa bara snyggare med tiden.

Leon har blivit dagisbarn och jag har återgått till jobbet där jag upptäckte med förundran att ingenting nämnvärt har hänt under halva året som jag hade varit borta, så det var bara att hoppa in i ekorrhjulet igen.
Visserligen så har jag blivit en (dys)functional advisor nu, men någon större skillnad återstår att märka.

Roliga saker som Tymon säger:

1. Efter ett tag lyckades vi deschiffrera vad "sex mamma mia" är för något. "Spindel har åtta ben, sex mamma mia".
2. Tymon vaknar tidigt och väcker alla. När man går in till honom så pekar han på persiennerna som släpper igenom lite ljus och förkunnar: "Himlen har kommit!". Jag bävar inför sommaren då "himlen" kommer kl 3...

Support?

Jag är full av förundran över Creatives support.
För att nå den svenska supporten ringer man ett nummer i Irland och pratar med en dansk. Han förklarar att sakerna kommer att skickas till Polen och skickar mig ett mail delvis skrivet på holländska.

(Förutsatt att man lyckas hitta deras supportnummer - det står nämligen inte någonstans på deras sidor. Det står att man har rätt till telefonsupport, men inte ett telefonnummer någonstans...)

Ingenjör

Tymon visar ingenjörstendenser. Jag hittade honom framför datorn - då hade han klättrat upp i stolen, loggat på och öppnat ett antal webläsare genom att envist trycka på en banner som råkade ha en bil i sig. Han tryckte och tryckte eftersom istället för bilen kom det bara en massa tråkiga sidor om bilförsäkringar upp.
- Vad gör du?, frågade jag. Han tittade upp mot mig.
- Tymon upptagen!

Han har konfiskerat min ficklampa och går omkring med den och lyser på grejer. Men en dag hittade jag honom sittande i soffan med ficklampan i beståndsdelar i knät. Han hade skruvat isär den och pillade nåt med batterierna.
- Vad gör du?
- Tittar funkar!, svarade han glatt. Man blir nästan stolt. Fast det går nog över när han skruvar isär TVn nästa gång...

Kung-fu citat

Citatet på bilden från förra inlägget kommer från min Suphu. Här kommer några fler som jag kommer ihåg (på engelska, de låter inte lika kul i översättningen)

What's the matter with you people? Yo only do one hundred push-ups and you're ll tired.

*

Kung-fu is something you do every day with patience. If you practice playing guitar every day then it is kung-fu. If you come here and train only sometimes, it is not kung-fu.

*

I would be very happy if someone attacked me with a nunchaku.

*

(Suphu anfaller Mike med ett svärd)
- Defend yourself!
(Mike backar skrämd)
- B-b-b-ut wait! I don't know how to defend myself against a sword!
(Suphu stannar och betraktar svärdet)
- Do you know how to defend against a knife?
- Yes
- This is the same, only longer. Defend yourself!
(Fortsätter springa efter Mike och veva med svärdet)

*

You want to learn to fight. I want to teach you how to be healthy. If you're sick you cannot fight.

*

If you want to kill someone it's stupid to spend many years learning kung-fu. You just need a heavy club and a dark alley. So it's not why you're here.

*

- You're all invited to my place. I'll make some food for you. I already killed a dog.
(De flesta ler lite men en kille ser förskräckt ut. Suphu spänner ögonen i honom)
- What's the matter? You don't like dog?
- No....
- Why not? It's tasty.

*

If you hit me and I block then you hurt.
But if I hit you and you block then you hurt.

*

If you're fat, how can you kick?
(om vissa kända japanska storvuxna mästare, med genuint förundran)

*

- Today we learn defense against knife.
(Han ger en kille en knivattrap)
- This is number one, watch.
(Plötsligt springer han ut ur salen. Vi stirrar på dörren. Efter en stund kommer han tillbaka)
- But sometimes you cannot do number one. That's why we learn this...

*

What do you mean what to do if he holds your hand. Let him hold it. It's fun.

*

You train kung-fu every day and then when you die - you die directly!
(skulle nog ha varit uppmuntrande...)

*

- In Sweden, very funny - anyone can try to learn martial arts from a book, open a club and teach people wrong, crazy things. In Vietnam, when someone opens a club the other masters visit him to see if he's any good.
- You mean to kick his ass?
- Yes.

*

No, no, no... Not slowly! You already know slowly. Now do it quickly!

*

If you only want to learn to kick and punch, you don't need me. You need a punching bag.

*

I want you to kick good, so it looks nice. When you kick someone he should thank you for kicking him so beautifully.

*
(ovanstående gäller tydligen inte alltid...)
If you fight for real, fight dirty.

*

If a big man hits you on the head with a cucumber - you just laugh. But if a small kid hits you on the head with an iron pipe - you hurt. That's whay you should make your body like iron and not like cucumber.

*

If he wants to throw you - let him do it. He will get tired. But if you don't want to - you do like this. If you want to be REALLY ugly, you do like this. This one... (points to his neck) ...off! Finish. I only did it twice.

Stycka

"Stycka" är vad Tymon kallar gymnastik. Friskis & Svettis har någonting som heter "familjegympa" som riktar sig till små barn - enkla rörelser till mer eller mindre kända barnvisor. Barn betalar inträde och vuxna följer med gratis, lite som i Busfabriken. Tymon tycker mycket om det. Till min stora förvåning så verkar jag vara den enda som hejar på mitt barn... Jag försöker uppmuntra, beröma, visa och se till att han både får motion och har roligt. De flesta andra verkar strunta fullständigt i sina barn som lite vilsna går bara omkring medans deras mammor och pappor iklädda svindyra träningskläder kastar sig i övningar med en sådan iver som om "krokodilsången" har blivit en OS-gren och de är är helt övertygade att de skall till Kina. Det är fascinerande att se så mycket missriktad energi på en gång.

Heja!

Leon säger ingenting. Inte "mamma", inte "pappa", inte någonting. Fast jag har märkt att när man håller honom i händerna och lär honom att gå så strävar han framåt skanderande "he-ja! he-ja!". Kan det räknas som ett första ord? I så fall återspeglar det hans karaktär rätt bra. Heja!

Tymon bygger substantiv. Två nya är "en älsk" (dvs en kram) och "en spol" (vilket betecknar den konstiga företeelsen att man av någon anledning endast spolar toaletten en gång istället för att göra det gång på gång på gång...)

Jag gillar Gaiman så jag blev lite förvånad när jag upptäckte att inte nog att han hade skrivit en bok som jag inte kände till, så har det dessutom gjorts en film av den. Boken har jag fortfarande inte läst men nu har jag sett Stardust - en kul och mysig saga med en hel del absurd Alice i Underlandet-känsla. Robert de Niro (en av mina favoritskådisar) gör en helt lysande insats som den skräckinjagande och inte helt heterosexuella piratkaptenen.

Dårarnas palats

Nu har jag läst ut (eller snarare lyssnat ut) Gåtornas Palats (Digital Fortress) av Dan Brown (han med Da Vinci Koden) och kunde andas ut med lättnad. Den boken var synnerligen irriterande. Ibland undrar jag om det bara är böcker och filmer som handlar om datorer som fylls av faktafel till bristninggränsen, eller om det gäller alla yrkeskategorier? Om någon gjorde en film om exempelvis sopåkare, skulle hela världens sopåkarkår slå sig för pannan och utbrista "Vad gör han?! Man kan väl inte dra en soptunna så här!"? Antagligen, men oftast är det bara de berörda yrkesmänniskor som märker sånt, såvida inte felen är gigantiska - som exempelvis i filmen Mission to Mars. För er som inte kommer ihåg den (eller hade turen att inte se den): filmen som enligt reklamen spenderade en hel del pengar på att försöka visa en realistisk bild av en resa till Mars. Jag vet inte riktigt vad de spenderade pengarna på, men de kunde ha anlitat en rådgivare som har gått ut grundskolan och på så sätt slippa "glömma" Newtons rörelselagar exempelvis.
På samma sätt så känns det att herr Brown kunde ha kollat med vilken tolvåring som helst för att ta reda på någonting om datorer. Visserligen hade han gjort lite research, men det ger boken ännu mer komisk karaktär när detaljerade faktabeskrivningar blandas med rena nonsensgrejer.
Tyvärr så är de riktiga fakta i periferin och det är just kryptografiska och datortekniska nonsensgrejer som hela boken baserar sig på. Själva upplösningen, som skulle nog vara väldigt spännande och dramatisk känns som en enda plåga - NSA tittar skräckslagen på när hela världens hackare börjar komma åt deras superhemliga data, men kan inte hindras eftersom "databasen tar en timme att stänga ner". Det enda sättet att hindra dem är att lösa ett antal gåtliknande problem, men det går inget bra eftersom ett helt rum fylld med högutbildade människor (med tillgång till Internet dessutom) inte kan komma på vad det egentligen är för skillnad på två isotoper... *Stön*.

Farväl till otuch

Vi säger farväl till "otuch", "turle" och "hurlur" - tre ord som Tymon har slutat att säga. Det första betydde att sova, vad de andra två betydde kommer vi aldrig att få veta.

Bröderna

Jag tror att Tymon älskar sin lillebror. Visserligen så slår han, knuffar och sätter sig på honom ofta, men jag har även sett att han smeker, klappar, kramar och pussar honom spontant. Tymon blir ledsen när Leon gråter. Då kommer Tymon, stoppar in någon leksak i händerna på honom, smeker honom på kinden och säger "gråt inte Lelle...".

Tymon har skapat två nya grammatiska begrepp: hyperbestämd form och hyperplural. Hyperbestämd form får man genom att lägga till en bestämd ändelse på ett ord som redan är i bestämd form. Man får en väldigt bestämd form då. Exempel: tåget åker på bronen. Hyperplural får man genom att lägga på en plural ändelse på ett ord som redan är i plural. Exempel: Tymon tittar på sina skor och säger "skor". Sen tittar han på hyllan med alla skor och säger "skorar!".