Watchmen (del 2)

Jag tror jag skrev någonting i bloggen för länge sen då jag läste Watchmen. Nu har jag sett filmen också. Det var med blandade känslor jag gick för att se den, rädd att varje försök till filmatisering av den bästa tecknade novellen som finns är dömd att misslyckas. Jag hade fel. Filmen var precis som serien - mörk, brutal, cynisk och så mänsklig. Någon kanske invänder att jag skrattade mycket på den, men då kan jag säga att jag skrattade inte - jag skrockade bara. Jag var fascinerad hur väl filmen följde orginalserien - både storymässigt och bildmässigt (av vad jag minns i alla fall, det var länge sen jag såg den). Ibland verkade det som att filmen innehöll ännu mer sex och våld än orginalet, men det kan också hända att det bara kändes så när det presenterades på den stora duken. Musikvalet var perfekt, specialeffekterna var bra och känslan helt rätt. Jag har ingen aning vad jag skulle tycka om filmen ifall jag inte läst serien först, men den verkar ha mottagits väl med betyg 8/10 på imdb.