De enda leksakerna som jag hade kvar från min barndom var delar av min samling av Matchbox bilar. Fantastiska leksaker - jag tror de äldsta var från 1974, tillverkade i England och fortfarande i bra skick trots att jag hade lekt med dem våldsamt och dagligen när jag var liten. Lite skillnad mot dagens leksaksbilar som ramlar isär efter några timmar...Hur som helst så nämnde jag någon gång för Tymon att det hade varit mina leksaker en gång i tiden, men jag visste inte han lade det på minnet. En dag kom han till mig med en liten ambulans i handen.
- Pappa... Hade du den när du var liten?
- Ja, det stämmer..., svarar jag lite förundrad över att han kom ihåg det.
Tymon funderar. Han kanske försöker föreställa sig mig som liten och det är en avancerad tankeövning.
- Jag hade fått dem från min pappa, förklarar jag.
Nu ser man att han funderar han ännu hårdare - konceptet att pappa hade en pappa är tydligen nytt för honom.
- Vem var han? frågar han till slut.
- Han hette Jan, svarar jag - det är därför du heter Tymon Jan.
Tymon ler brett som om han precis fått svaret på en gåta han länge funderat över.
- Han var musiker, tillägger jag.
Tymon tänker en stund.
- Spelade han musik för dig? frågar han.
- Ja..., svarar jag, Fast det var hans yrke, så han spelade för alla...
Tymon funderar en liten stund till, sen nickar han belåten och går iväg för att leka med sin ambulans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar