Inspirerad av Cryptohead's blog grävde jag fram "A Slight Case of Overbombing" och installerade den i bilen. Plötsligt tung i högerfoten körde jag till jobbet ylande på This Corrosion och funderade på... bajs.
I've got nothing to say I ain't said before
...den där microlaxen tog verkligen skruv...
I've bled all I can, I won't bleed no more
...undrar varför det var grönt...
I don't need no one to understand
...och hur allt det där fick plats därinne...
Why the blood ran, hold the highered hand
on heart...
...vad håller jag på med?
Det tog en liten stund innan jag kom på att det är nåt udda med den här bilden.
Jag har alltid varit förundrad över varför småbarnsföräldrar är så fekalcentrerade - nu vet jag det - efter en veckas "eld upphör" får man ett annat perspektiv.
Däremot så står jag fast vid beslutet att inte plåga min omgivning med detta ämne, så det är den sista gången ni hör någonting om det. Jag lovar. Nästan säkert.
Tymons framsteg: lyckades rulla från mage till rygg (mest av misstag tror jag). Han har lärt sig att sätta babysittern igång utan att slå hälarna blodiga mot kanten - det ser urkomiskt ut, eftersom han trycker ifrån med båda ben i luften och ser ut som om han ville göra uppflip. Ibland tror jag att han kommer att lyckas med det någon gång - istället för att försöka resa på sig så kommer han att flippa upp från babysittern och stå där helt plötsligt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Haha, en galen kanin. Pappa Kanin! Skrattade så jag grät åt bajsfunderingarna men så är jag kanske lite överarbetad idag...
Skicka en kommentar